elvis revival

Efter Amandas och Daniels idol-auditions med Elvislåtar har jag fått Elvisdille. Lyssnar på Elvis mest hela tiden. Och ja, jag erkänner, jag är en idolnörd. Oavsett vad man tycker om pogrammet borde man kika på vissa framföranden, framför allt i år, eftersom att både Daniel och Amanda är g r y m m a. Annars kan man ju alltid kan kolla in inslagen från deras audition på youtube, när Daniel sjunger Unchained melody, och Amanda That's alright mama. Och passa på att kolla när Amanda sjunger Suspicious minds också vetja. Sjukt bra. Jag vill ha en skiva med deras versioner av Elvis. Ja. Det vill jag.

vita contemplativa

Jag är sjuk. Och jag har varit sjuk i fyra dagar nu, och det är så nedrans tråkigt. Jag har varit fast i sängen, orkar inte ens röra mig. Om man kunde läsa åtminstone! Men nej. Bara stirra på tv, på de riktigt dåliga programmen som går hela dagarna. Till exempel Glamour. Finns det någon serie i hela världshistorien som går mer långsamt fram? Samma samtal ältas i flera avsnitt i sträck. Och en grej jag tänkte på idag: Hur kan Ridge och Nick vara bröder, Bridget och Ridge syskon, men Nick och Brigdet gifta? Ingen av dem har ju samma mamma, då måste alla ha samma pappa? (Eftersom både Nick och Ridge har varit ihop med Brooke, Bridgets mamma) Hur det än blir är det lite sjukt.

Jag kommer alltid till massa insikter också, när jag är sjuk. Att man borde göra mer grejer, kommer på en massa projekt och sånt. Som i takt med att man blir mer och mer frisk glöms bort. Hmm. Ja. En lite mer banal insikt är att sorbet är det bästa när man är sjuk. Det är kallt och gott, men man blir inte slemmig i halsen som av glass. Det ni. Mer hallonsorbet till det förkylda folket!

[sic!]

Okej. Längesen jag vet. Men vad har jag att berätta om annat än KB-humor, föreläsningar eller whatever. It's hard to fit in a life.

Well, jag har några boktips (ett som jag har fått från anna, vars bokblogg är grym). Ett, för alla som älskar Donna Tartts The Secret History är den fenomenala Special Topics in Calamity Physics, av Marisha Pessl. GRYM. Men obs obs obs, måste läsas på engelska. Sen måste man ju tipsa om Birgitta Trotzig. De utsatta, eller Dykungens dotter. Ja.

En sak till. Är det inte sjukt att julskyltningen började för två veckor sen? Iallafall i stockholm. Och i reklamen på tv. Jag börjar grina. Jag vill inte tröttna på julen typ nu, damnit.

Well. Det är poesifestival på fredag. Obligatorisk närvaro för samtliga. Det blir fantastiskt. Och jag ska bättra mig här, oh yes.

a curse for this town were all in my mouth

Ibland när det är höst och grått och regnigt är allt mest trist. Men ibland är Stockholm allt ett superbt ställe. Speciellt såna dagar när luften är höstkrispig och kall, och solen skiner. Såna dagar när man spontant långpromenerar på Djurgården och äter lunch på Rosendal, och bara är glad. Camilla mest skrattade åt mig när jag sprang runt och sparkade i löven, klättrade i träden och hoppade på bryggor. Så fick vi nästan klappa på hästar också. Jag var lite som ett djur på grönbete, att sitta med näsan i böcker i dunkla bibliotek dagarna i ända tycks ha den effekten. Och när jag kom tillbaka hem nu så rostade kaffebutiken nere på gatan sitt kaffe, så det doftar ända in i lägenheten. Det är inte illa det, då får man gilla läget.

Städa upp er egen skit.

Lite argsint och politisk får man vara. Man måste. Och jag ska tjata lite om att jag blir tokig av "nya moderaternas" hippa jämställdhetspryl, ja. Men en liten fråga - exakt hur blir Sverige mer jämställt med er grej om hushållsnära tjänster? En moderat på tv förklarade att om kvinnorna känner sig hindrade att göra karriär på grund av hushållsarbetet så kan de nu, avdragsgiltigt och allt, skaffa någon annan som gör det! Oh well. Smart.

Grejen är: vem är det som kommer få lov att ta dessa jobb? Jo, andra kvinnor (förmodligen mindre utbildade och med annan etnisk bakgrund än svensk). Och är lönen på dessa jobb bra? Min fråga igen, exakt hur blir sverige mer jämställt av detta? Och så klassfrågan - blir det inte i praktiken som att gå tillbaka ungefär 100 år, när de rika hade tjänstefolk som städade upp deras skit? Och var finns männen i denna jämställdhetsplan? Det är ett praktiskt sätt att låta vissa män fortsätta med att slippa göra hushållsarbete, ja visst, för nu kommer en annan kvinna hem och lagar deras mat och tvättar deras kallingar istället. Fint.

Och då, exakt hur blir sverige då ett mer jämställt land? För är det inte så att jämställdhet innebär samma möjligheter och samma ansvar för alla... även för ens egna smutstvätt och damråttorna i hörnen?

Jag var bara inte gjord för dessa dar

Ursäkta min pausfågel. Hemvistelse och tenta och sånt kom lite i vägen. Men det var fint att vara hemma! Spelade mest super mario med lillebror. Träffade vänner också, kort men alltid trevligt.

Nu läser jag en logikkurs, och grejen är: Jag fattar ingenting! Det är verkligen inte min grej. Jag hatar fyrkantigt svartvitt rätt och fel, är inte alls van vid sånt. Kan vi inte resonera oss fram, diskutera? Det kan jag. Men att något är logist giltigt eller ogiltigt är fullkomligt märkligt. Herregud. Det värsta är att det ju är ologiskt!

I min logikbok står det: "Place the premise first. (Order is not important)"
Va?

Ännu konstigare är att det finns argument som är logiskt giltiga men helt osanna! Om jag säger "Om jag heter Anna så är jag Kalle Anka" så är det tydligen logiskt giltigt. Hur tänkte dom då?

Obegripligt, ja.

I would like to thank the academy # 2

Och om dagens fredspris! Fantastiskt! Al Gore och IPCC. Härligt att man satsar på saker som är viktiga indirekt, vidgar fredsbegreppet och är sjukt värda att uppmärksamma. Jag är mycket nöjd. En välriktad känga till Bushregimen, med förhoppningar på att den kommande miljökonferensen faktiskt kommer någon vart. Heja heja heja!

Och trots att många har sett/läst En obekväm sanning skadar det ju inte att fler gör det. Det är så viktigt, och man blir så skakad av det att ingen riktigt kan förbli oengagerad.

I would like to thank the academy

Något måste ju sägas om dagens Nobelpris i litteratur. Doris Lessing! Det utbröt jubel när det tillkännagavs, med rätta, skulle jag nog påstå. Igår på 00tal diskuterades det ivrigt - får Nobelpristagaren vara en tillgänglig författare, och inte särskilt experimentell? Alla hade olika åsikter, såklart. Jag tycker att det är bra att det händer att någon som Doris Lessing får priset. Hon har ju gjort mästerverk, men hon är också en väldigt läst och tillgänglig författare. Det behöver inte betyda mindre bra. Jag håller (kors i taket!) med Horace när han säger att trots en enorm produktion innefattas den av extraordinära böcker, även om naturligtvis inte alla är det - men det är de bästa verken som räknas.

Att Lessing har skrivit en bok som höjts till skyarna som feministisk bibel är ju mycket intressant i detta sammanhang (även om hon själv inte tycker att boken har den karaktären). Att det är en kvinna som får nobelpriset kommer jag - så länge det är större chans att det blir en man - alltid hävda är bra. Härligt att man denna gång kan läsa på originalspråk också (själviskt nog). Det var fördelarna med dagens tillkännagivande.

En grej som jag dock blev skakad av var motiveringen: "Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning". Jag håller med Ullrika Milles och andra skarpa personer i Svts kommentarsoffa efter priset - varför poängteras den kvinnliga erfarenheten?
S t ö r a n d e.
Varför relateras alltid författarskap som Lessings till att vara genomgående självbiografiska? Jag blir tokig. Kan inte en kvinna som är författare någon endaste gång få vara författare? Varför måste böckerna alltid sägas vara självbiografiska berättelser om kvinnlig erfarenhet? Kan det inte få vara berättelser, om liv och om att vara människa? En författare skriver fiktion, en kvinnlig författare skriver om kvinnlig erfarenhet. En man kan skriva om världen, en kvinna kan bara skriva om att vara kvinna. Oh well. Men Horace verkade lova i svt-soffan att det förmodligen var sista gången detta skrevs. Vi får väl hoppas på det. Men trots detta fick ju Lessing priset för att hon är en bra författare - det är väl ändå det som ska poängteras?

Åh, jag kom på att det är nog bara jag som intresserar mig för Judith Butlers skarpsinniga sätt att formulera sig. Nördigt nog.

Det är roligare med fina bilder, från Det levande slottet. Jag såg den igen förut, den är ju fin men lite lång och virrig - jag fattar aldrig varför flickan pendlar mellan ung och gammal? Det var ju en förtrollning? Nåväl. Jag tycker nog att Spirited Away är bättre. Men eld-demonen är ju söt förstås.

Couldn't someone simply take me aside?

Efter att ha grejat med Judith Butlers teorier i ungefär tvåhundra år borde jag vara lite trött på det. Men idag, när jag läste om förordet till Bodies that Matter - on the discursive limits of "sex" fnissade jag lite. Hon är ganska ironiskt rolig ibland. Och grym, såklart. Man känner igen sig ganska rejält, ändå.

"'What about the materiality of the body?' Actually, in the recent past, the question was repeatedly formulated to med this way: 'What about the materiality of the body, Judy? I took it that in the addition of 'Judy' was an effort to dislodge me from the more formal 'Judith' and to recall me to a bodily life that could not be theorized away. There was a certain exasperation in the delivery of that final diminutive, a certain patronizing quality which (re)constructed me as an unruly child, one who needed to be brought to task [...] perhaps someone forgot to teach me 'the facts of life'? Was I lost to my own imaginary musings as that vital conversation was taking place? And if I persisted in this notion that bodies were in some way constructed, perhaps I really thought that words alone had the power to craft bodies from their own linguistic substance?
Couldn't someone simply take me aside?"


Oh just ja, såg en hemsk artikel idag om plastkassar. Usch vad mycket plastkassar man får hela tiden, utan att behöva det. Man måste sluta använda plastkassar omedelbart! Det är ju jätteonödigt, så har man en miljon påsar hemma sen. Nej, det går inte för sig.

"Så blir du en Cosmo girl"

Kollade nyss på Sex med Victor på Svt. Det är faktiskt väldigt bra. De tar upp mycket intressant. Idag om normer och kroppar, i massa ungdomstidningar och sånt. Viktigt. (Och så har programmet en fin bit med Doris som signaturmelodi, vilket är trevligt. Jag hänger ofta upp mig på signaturmelodier.)

Apropå allt så fick jag en gratis Cosmopolitan i handen häromdagen på universitetet. Den tidningen, bland andra, är rätt upprörande.

En förfärlighet:
Under "69 roliga sexfakta" finns "År 2002 stoppades en kvinna i säkerhetskontrollen på Atens flygplats, när metalldetektorerna reagerade på hennes kyskhetsbälte. Uppenbarligen var hennes man lite orolig för vad hon skulle hitta på under semestern". Ja, det var ju kul.

I övrigt handlar mest de hundra sidorna om hur man är snygg, vilka som är snygga, vad killar tycker är snyggt, hur du ska "kela dig till en bra relation" - men obs! var inte klängig, hur du ska göra dig av med tjejen som din pojkvän kan vara otrogen med, hur ofta killar tänker på sex, fyra kroppstyper på stranden. Oh well. Fatta nu, alla tjejer, att ni måste vara snygga, men inte klängiga, och om ni är så här så kan ni lyckas träffa en kille som är otrogen och bara tänker på sex.

(Nåväl, vissa saker var dock ganska bra. Om p-pillers biverkningar, om att homosexualitet faktiskt är okej, om vaccin mot livmoderscancer.)

knep & knåp

I helgen, efter ett par öl på Carmen, slängde Micke till mig ett korsord med litteraturfrågor. Det blev lite ångestfyllt, eftersom jag (som alltid tjatar om litteratur?) antogs fixa åtminstone några av frågorna. Hemskt. Det gick inte så bra, och inte förrän jag satt och väntade på tunnelbanan ensam vågade jag plocka upp krysset igen och försöka. Jag klarade typ fem frågor, det som är mest illa är att jag förmodligen borde (vad skulle lärarna på littvet säga?) klara alla..

Jag kan till exempel inte lösa: Vad heter den berömda nidskrift som August Strindberg gav ut 1907? Först tänkte jag bara på Giftas och Röda rummet, men varken de, Fröken Julie eller Ett drömspel passar in i krysset! (och jag minns inga fler...) Nidskrift? Nä, jag blir tokig. För svaret på Vem skrev den kontroversiella romanen "Den högsta kasten"? är ju Carina Rydberg och då blir det en mycket märklig bokstavskombination på denna fråga, och jag får inte alls ihop det! Damnit.

Jag kan inte heller komma på Vem skrev 1791 "En critik öfver critiker"?, och det borde jag väl kunna, och ja, jag skäms! Jag vet fortfarande inte! (har inte googlat, nej, det vore ju ingen match)

Förr eller senare kanske. Det tog mig ju en bra stund att erinra mig om Victoria Benedictssons pseudonym "Ernst Ahlgren" - vilket jag ju egentligen kan, så det kanske löser sig. Men man kan för sjutton bli vansinnig för mindre!

och på jorden gick människorna omkring och var tomma och onda

Det är fruktansvärt ju, allt som händer i Burma. Det är alltid hemskt provocerande och sorgligt att man våldför sig på demonstranter, men när det är buddhistiska munkar som blir skjutna blir det extra illa. De är förespråkar icke-våld och fred och så svarar man genom att skjuta dem? För djävligt. Inte för att det på något sätt är okej att skjuta folk under andra omständigheter. Men ändå.

Imorgon ska man tydligen bära en röd tröja för att visa sitt stöd. Gör det.

I can say I say so but what I do is to write so

I love Modernista. De gör så bra saker. Jean Rhys Wide Sargasso Sea i nyutgåva, Solanas SCUM Manifest i svensk översättning och sist men inte inte minst Gertrude Steins Ida. Alla med nya fina omslag och toppenbra förord av smarta personer. I like. Sen så är väl alla dessa bäst på engelska, förmodligen och som vanligt, men ändå!


I am I yes sir I am I.
I am I yes Madame am I I.
When I am I am I I.
And any little dog is not the same thing as I am I.
Chorus. Or is it.
With tears in my eyes oh is it.
And there we have the whole thing.
Am I I.
And if I am I because my little dog knows me am I I.
Yes sir am I I.
Yes madame or am I I.


Kanske är det för att jag har blivit filosofierad, men Gertrude Stein är fascinerande. Hon är det.

Om, och endast om

Gosh. Har precis haft filosofitenta. Jag är vanligen en extrem plugghäst, därför var jag sjukt nervös denna gång eftersom jag har slarvat så.. Har ju mest varit sjuk, inte läst eller gjort alls det jag ska. Men det gick okej.
Nu har jag varit sjuk i två veckor. Vad är grejen? Det verkar som att jag inte kan bli frisk, trots att jag proppar i mig c-vitamin på pappas beordran. Det kan vara så att det inte är hälsosamt att i sin sjukdomstristess läsa Harry Potter och se sista säsongen av Six feet under. Man snörvlar och grinar för mycket, kanske är det därför? Nåväl. Det är ju så tråkigt att vara sjuk bara!
Men i onsdags hade iallafall jag, Camilla och Lars en fin kväll. Vi stekte en massa plättar och åt med hemgjord sylt. Det var gott. Men Camilla och Lars kommer från en underlig släkt där man steker plättar i olivolja, vilket jag var tvungen att styra upp! Herregud, vilket dårskap. Plättar steker man i smör, alternativt olja som inte smakar oliver. Oliver är väldigt gott, men inte till plättar. Och därmedbasta.

Damsport.

Jag har precis varit på genuskurs, och blir som vanligt sjukt taggad till diskussion. En tanke om allt tjat om att damsport är för mjäkigt och att sport är reserverat för män: jag såg en stund på USA mot Nordkorea idag - och herregud vad de spelade! Jag har aldrig riktigt tittat på damfotboll och har aldrig riktigt haft något att säga i diskussioner om att det är så mycket sämre och tråkigt och blablabla. För det första: det finns tusentals anledningar till att det är (om det nu är det?) sämre eftersom det inte ens varit vedertaget med damsport så himlans länge. Men: det jag såg på tv idag var en överaskning eftersom jag har hört att det ska vara så himla stor skillnad mot herrfotboll. Grejen är att det ju inte var det!! Det var en extremt bra och snabb match, klockrent och bra spel. Det var då betydligt mer tempo än herrmatcher som jag sett. Så jag tycker inte riktigt att snacket om att det är sämre håller, och jag har äntligen sett bevis på det. Ja. Just det.

the world has gone mad

Åh, sicken helg det blev. Helt tokig. Som jag väntat på att få se vänner och se Håkan. Så blev jag megaförkyld, kunde nästan bara ligga hemma. Och vännerna såg man knappt skymten av, de flydde fältet efter att en kväll havererade. Ledsamt. Men babybells stannade och tittade på Six feet under med mig och drack te och köpte halstabletter. Det var bra.

Och inte tänkte jag missa Håkan för en simpel förkylning! Aldrig någonsin. Så moi, Junior och Belly trotsade regn och sjukdom och tog oss till grönan. Och som vanligt: Håkan är så grym att man glömmer allt som är trubbel när man ser honom. Helt sjukt fint. (Fast vad höll han som körade på med? förstörde nästan ett par låtar ju.. hmm.) Man blir alltid lika sprallig i benen och det regnade inte alls under konserten. Åh.



Och nej, jag har fortfarande inget internet och det gör mig fortfarande galen. Men jag kan låna på skolan iallafall. Telia är katastrof. Suck. (och: ja! jag skaffar facebook så snart jag kan, jag lovar. Enough of this tjat!)

Jag har inget bredband och it's driving me mad!
Telia har strulat till det, och de tycks inte förstå att det är vansinne att tro att jag skulle klara mig utan internet i två veckor. God damnit.

end of an era

En stress-sommar går mot sitt slut, och nu kanske jag kan skriva lite mer här. Vem vet. Jag har ju mest brottats med uppsatsen, och jag är en sån som gillar att vältra mig i min misär. Och det ska ju ingen behöva läsa för hur kul är det?

Jag har iallafall tagit ledigt ett par dagar (och nej, den är inte riktigt klar än, men snart). Mest har jag läst Agatha Christie invirad i täcket och blåst såpbubblor i fönstret. Såpbubblor är underskattat, jag har övat och kan nu blåsa sjukt stora! Typ fotbollsize. Det kan jag roa mig med en bra stund (och nej, jag försöker inte vara "värsta poppig" som någon uttryckte det, såpbubblor är roligt bara.) Jag skulle också ge utlåtandet att A murder is announced är bättre än The ABC murders, men att Mrs McGinty is dead är bättre än båda dessa. Den har helt enkelt den bästa tvisten. Agathas är de enda deckarna värda att läsa, om man ska erkänna sitt litteratursnobberi. Men det är likväl ett faktum, ja.

Sen har det ju varit mellanstadiefest hemma hos Mads! Jag hade en helrätt slutetav80börjanpå90-outfit. Randiga tights, benvärmare, mussepigg-tisha. Volangtofs/tygsnogg på sniskan och sprayad snedlugg. Fabulous.

Well, det var väl ungefär det.

all kärlek är bra kärlek

Hela den här sommaren är bara uppsats, och alla som frågar "pluggar du verkligen hela tiden?" skulle bli bestörta om de visste hur pass ärligt mitt "ja" faktiskt är. För ja, det gör jag. Jag bor på KB hela dagarna, och sliter mitt hår hemma framför skrivbordet på kvällarna. Drömmer ångestdrömmar om sidor som spårlöst försvinner på nätterna, och ja, jag börjar bli tokig nu. Men det är de sista nu, slutet verkar närma sig. Men tills dess är många timmar kvar, och min hjärna är full av blåmärken och skavsår.

Och nu är det helt plötsligt soligt och varmt, nu när skrivandet är som mest intensivt! Kan det hålla i sig en vecka bara så att jag kan få lite solsken sen, snälla!

Jag har iallafall min gamla vän Helena med mig på KB. Rasterna vi tar går ibland till att tala om minnen från förr, som när jag som naiv 5-åring lät mig luras av henne att skumgodissvampar faktist växer utomhus, i gamla Olas grönsaksland. Eller när hon klippte mitt hår kort med en rosa sax formad som en elefant, och våra mammors miner när de kom på oss. Det var tider minsann!

Well, jag flydde iallafall uppsatsen en stund när det var prideparaden. Och jag blev som vanligt lika rörd, lika upprörd. Jag fick några tårar i ögat när "stolta föräldrar till homosexuella barn" trampade förbi mig - en mamma gick först med ett plakat där det stod "stolt mamma". Men varför blir jag egentligen rörd av det kan man fråga sig? Är det inte så att jag egentligen blir ledsen över att det finns föräldrar som inte är stolta över sina (homosexuella) barn, som skäms över dem. Jag tror det. Och jag tror inte att jag tror att jag kommer sluta gråta när jag ser de stolta föräldrarna, inte förrän de slipper bära plakat för att man ska veta att de stödjer sina barn. Det borde man förutsätta att föräldrar gör.

if on a summers day...

Åh, jag har inget att berätta ju! Dödstråkig och trist. Jag stirrar mig blind i böcker vareviga dag, och är för tillfället kattvakt åt min mosters förtjusande katter. Det är lite hemskt. Innekatter som suktar efter att gå ut, och jag är grym och hjärtlös, låtsats inte lyssna på deras jamande och krafsande på dörrarna. Den ena är lite ilsken också, hon blir arg på att jag inte tar ut dem - men jag vågar ju inte! De är ju inte vana, de kan ju springa till skogs! Men på lördag åker vi ut på landet, jag och katterna. Och där får de springa lösa hur mycket de vill (det är där de har fått smak på friheten som gör att de suktar så nu, misstänker jag). Och så ska jag läsa Harry, äntligen.

Jag skulle ju kunna berätta om orden jag stirrar sönder, eller de abstrakta teorierna som inte vill gå ihop med varandra. Om litteraturens genealogi, eller om subjektiveringens ambivalens. Eller, ja, ni ser ju hur otroligt intressant och lättsam min sommar har varit so far. Någongång är det väl över. Är det inte?

Men det är inte bara uppsats nej, Caramilla är och springer hos mig stup i kvarten - det verkar som att hon bor där mer än jag? För hon ska flytta hit, minsann! Och vi har hunnit med roliga saker, ja, vi har bowlat och dansat. Och jag har sett Harry P-filmen och jag var nöjd. Lite fel är det ju alltid. Men ändå bra. Ja.

c'est pas possible # 2

Åh, pust. Sommar, och det där med bloggandet blir ju lite mer sporadiskt. Finns inte mycket att säga, sitter på KB hela långa dagarna och skriver på min idiotiska uppsats. Dagdrömmer och tittar ut genom de stora fönstrena, längtar mig bort och önskar att orden kunde skriva sig själva. Önskar också ofta att jag hade en egen Dumbledore som respektingivande med mässande röst yttrade "Silence!" varje gång folk stör. Jag ogillar starkt folk som pratar på bibliotek. Det är inte okej. Inte heller att prassla, slamra, hosta väldigt mycket och länge, ha musik i lurar som andra hör etc. etc. (Det är nog för att jag ideligen snårar in mig i mina tankar som det stör mig så, vad vet jag.)

Det har varit en bra helg. Mangis hälsade på en sväng och Elin hade tjusig inflyttningsmiddag med den godaste tsatzikin jag smakat, och hemgjorda smarriga krutonger, och massa annan mat förstås. Men det var så märkligt i lördags, och riktigt ruskigt obehagligt. Det var helt plötsligt en väldans massa oväsen och poliser på gatan vid mig. De spärrade av vägen! Och det var säker 15 polisbilar och man fick inte gå ur husen och hjälp, jag visste inte alls vad som stod på. Det visade sig att NSF (nationalsocialistisk front) skulle ha en megademonstration för att befira någon nazist som förnekar förintelsen. HELT SJUKT. Precis på min gata. Fy sjutton. Jag ville gråta. Ibland vill man inte bo i stan, helt enkelt.
H e m s k t.

Och just nu längtar jag mest efter sista Harry Potter-boken. Jag vill bara läsa läsa läsa, vara i den världen. Läser om allt, flera gånger om. Jag har också insett att jag inte alls tycker att Mad-Eye Moody ser rätt ut i filmerna. Han ska vara mörkmustig med skägg, lite sjörövarig tycker jag. Oh well. Ska bli spännande att se Tonks tycker jag, hon ska ju vara en metamorphmagus. Och Firenze? (Oh yes, jag är nördig när det gäller Harry, det är bara så.)

my heart starts skipping steps

Åh, Conor. Du gjorde min Acceleratorfestival alldeles underbar. Underbarast. J och jag stod och var nördiga, klängde oss fast vid staketet längst fram. Och det var så sjukt värt det. Det var så äckligt bra, saligheten har varat i många dagar. Och jag som trodde kanske att det skulle vara en snubblande full Conor på scenen, även om jag gladeligen hade tittat ändå. Men inte! Det var så fint. En hel stråkorkester, alla klädda i vitt. Och jag kommer aldrig någonsin tillåta mig att missa en Bright Eyes-spelning i närheten av Sverige, nej. Ni fattar inte vad ni missar, människor!





I övrigt var Accelerator fint och ganska soligt. Jens Lekman var bra. Loney, dear också. Tokyo police club också. Frida också. Jag är mycket nöjd. Lite surt att det blev fullt när Though Alliance skulle spela, dumt att låta dem spela inne i sunkiga Allhuset med plats för ynka 700 personer. Det går ju inte! Suck.

Det känns lite tomt nu. J åkte i söndags efter den fina helgen. Sen kom Caramilla, och Lars firade 25årsdag. Det var hemskt trevligt, det var dans dans dans. Det var sju sorters kakor, minst femtio sorters plockmat, en del vin och massa sån där alkoholhaltig dryck. Fabulous. Och nu har Caramilla åkt med.

Och nu ska jag titta på Morden i Midsomer, det ska man göra ibland på somrarna.
Punkt.

Your skin is something that I stir into my tea

Sågspel och nyckelharpa blir inte finare än på Joanna Newsom & the Ys street band E.P. Det är så bra bra bra. Tack kråkan och kotten för en ypperlig födelsedagsgåva. Lyssnar sönder och samman.

Sen måste jag ju slå ett slag för P1, sommarpratet är något av det bästa med sommaren (nästan). Man kan ladda det på iPoden också, och lyssna jämt. Hörde folkkäraste Mark idag, det var bra, fnissade en del och blev lite rörd.

(Jag flyr fortfarande från uppsatsen. Vilket kanske märks.)

Home sweet home

Åh, så var det midsommar igen, den finaste tiden hemma i dalom. Och det har plockats blommor! I min by har vi två stänger, och båda stängerna förses med tolv stora buketter vardera. Smörblommor, för solen och ljuset, och midsommarblomster mot sjön. Det tog en stund att plocka, och sen ska det ju lövas och allt möjligt. Och det var en trevlig afton, först hemma och sedan i leksand. Jag blir rörd av fiolspel och folkdräkter. Det känns kanske kliché, men det är så mycket minnen och fint i allt detta fiolspelade. And I love it.
Sen har jag och J fyllt år med, och det har firats! I Oslo gjorde vi tårta och tände ljus och sjöng så fint. Och jag fick tårta här hemma sen, och så fick jag en alldeles egen, väldigt fin gammal jordglob att leka med.


Hemma. Finast i världen.


Blomster.


Mer blomster.


Kväll.


Mamma i leksandsdräkt.

Birthday girls:

äntligen på väg

Snart så, för imorgon bär det av till Oslo. Där väntar finaste Guldfoten, Babybel, Bäsna-kullan och Anne, det ska bli så underbart. Och jag har plockat fram den gamla luffarryggsäcken som rymmer allt jag behöver för veckorna framför mig. Så jag lämnar uppsatsen en liten stund, jag kommer inte att sakna den. Förträngning skulle det nog kunna kallas, jag kallar det semester. Nåväl.

Igår lagade 00talisarna mat åt mig, så drack vi vin och skrattade. Mest orolig är jag nu för mina fina små växter som jag har sått, och som gror varje dag. De kommer nog inte att överleva min frånvaro. Men hoppas kan man alltid, det kanske sker ett mirakel.

Well then, over and out.

ends of sentences and other pauses only come when we run out of time or hope

Igår spelade jag squash. Det var roligt. Men man får akta sig för bollen! Den är liten och ettrig. Jag råkade drämma den på Hanna några gånger, och likväl störta in med hög hastighet i väggarna. Rummet är ganska litet ju. Detta bör göras oftare! Jag var sjukt trött och blossande efteråt. Är det någon som har tips på hur man blir bättre? Jag är, i namnets rätta bemärkelse, verkligen amatör. Verkligen. Tss.

Och så var det min sista dag på 00TAL idag, och lite sorgligt. Jag fick blomster och tårta och fina ord. Men ack så välkommet med ledighet! Jag ser dem nog snart igen, de där 00TALisarna. Om inte annat för en redig squash-match.

Och så var det elenette-release på pet sounds bar. Fint saxofonspel och skönsång. Nu är jag lite ledig, for once. Ska kanske läsa något? Eller vad gör man när man är ledig? Är man någonsin ledig -

Vi vill, vi kan, vi törs!

En fin helg till ända, med Caramilla på besök. Vi har varit ute och strosat i värmen och dansat till schlager på bögklubb. Picknickat i tanto och druckit väldigt mycket rödvin med gänget, Lars också vilket var greit. Och ikväll var jag och Kalle på Jösses flickor - Återkomsten!



F a n t a s t i s k t.

Sjukt bra, inget annat kan sägas.
Nu är det så att ni som inte sett detta mästerverk ännu kommer att missa det, eftersom det var sista föreställningen ikväll. Och då har ni missat något fullkomligt lysande. Tråkigt. Alla borde se.
Befrielsen är så sjukt långt bort, den fullkomliga, för alla människor. Men nu kan då verkligen inte denna feminism anklagas för att vara vit, medelklass och heterosexuell. Bättre kan vi, och det visar Osten och gänget. Så underbart. Jag fällde många tårar, jag blir rörd av kampsånger. Jösses.

the roughest time of roughest times

Jag kan fortfarande inte skriva alls, nej. Men det är hektiskt, sommarväder och hektiskt. Nu slutar snart 00TALpraktiken, det är både vemod och ganska skönt med lite mindre att göra. Vi hade Rumlafest i tisdags och det var härligt! Det bästa var Angneta Klingspors läsning, och Hans Appelquists spelning. Sen var det dans dans dans! med Anne och Johanni, och öl och saltakatten-godis i morgonljuset på väg hem. Det är så bra det kan bli nästan. Och igår var det grillning i Tanto, nu är sommaren här på riktigt är den inte? Men dessa bokstäver som ska skrivas! Oh God.

Her sin is her lifelessness

Right now I can't read too good
Don't send me no more letters no


Jag är världsfrånvänd, avskärmad. Och visserligen skickar ingen mig brev, nej, men plenty av uppsatsord. Och jag kan inte läsa, inte skriva, ingenting. Have some patience with me, please?

Igår såg jag iallafall Spiderman 3 på bio. Det var fab.

Det är bättre att försöka vara intresserad, än att bara tänka på att göra sig intressant

Det pågår en mycket intressant litteraturdebatt just nu, det nya v/s det mossiga? I don't know. Jag fick en bra artikel länkad häromdagen, tack Kalle. Jag tycker att Lars Mikael Rataama har en poäng.

Ikväll har det spelats Cluedo i Kransen. Det var riktigt roligt! Men jag vann inte en enda gång, damnit. Fast jag var nära. Congrats till Mickey och Mads.

Detta brukar vara grymt.

Kräks

Pappa är här. Han berättade om något äckligt nyss. Pass på: Han skulle under en alldeles vanlig frukoststund häromdagen äta ett par mackor. Efter att ha ätit två, going on a theird, såg han att det kröp larver i brödet. (Min pappas reaktion var att dricka ett glas whiskey. Det renar magen. En annan hade ju kräkts i ett par dagar, men men.) Det var grose, tycker jag. Fullkomligt grose. Det var vanligt butiksbröd som var tre dagar gammalt. Ska jag behöva sluta äta bröd nu? Kräks.

elenette

Det kanske börjar bli mycket reklam för vänner. Men I like it, så:

I Fredags träffade jag Kalle nr 2 (som egentligen är Kalle nr 3, förvirrande nog, för i det inlägget glömde jag ju helt bort fabulösa Kalle nr 1. Nåväl.) som har ett band. Jag måste bara skriva om det. För det är ju underbart. Dansant och glatt med mängder av litterära referenser. "Jag hatar män" är almoast redan en klassiker. Tss. Detta verkar kanske knasigt. Och det skulle kunna vara det, men det är det inte. Men glimtar i ögon, och melodramatisk pop gör det fint.

Well, kolla om ni har lust: elenette

solen hettar upp nackhåret, kokar upp blodet i huvudet

Idag spillde jag i min morgondvala ut ett glas vatten på min mobiltelefon. Det var mindre bra, men den överlevde okej. Lite defekter på skärmen, men det kan jag nog klara. Det är ungefär det enda dåliga som har hänt idag, för det har varit som soligast!

Igår var jag hos Mads på party, det var roligt. Vi testade vuxenpoäng, det är inte helt sanningsenligt tror jag, men roligt att jämföra. Jag blev 27. Mads blev 33 going on 34. Haha. Och My blev 15. Sen träffade jag den odrägligaste kocken från förra sommarens slit på båtarna, på t-banan in mot stan. Jag tror inte att jag försökte skyla över mitt ogillande gentemot honom. Han skrek åt mig varje dag. Höll på och tjabblade över att det var så sjukt jobbigt att göra veg-mat. Igår sa han att han skulle köpa mig en morotskaka som kompensation för hans störiga beteende. Idiot.

Och idag! Idag har det varit loppis-market på Street hela dagen. Och solhäng i Tanto. En del glass har ätits. Och alla var där! 00talisarna till och med. Och massa fina dalavänner. Greit. Jag inhandlade två böcker, en skiva och en tröja för sammanlagda 55 pix. Och så träffade jag en poet på vägen hem, som höll med mig om att Bübins unge är något av det bästa. (ja, jag tycker det fortfarande efter minst 20 genomläsningar.) Fint med medhåll.

Men det är tokigt, det ska ju arbetas men solen liksom drar och sliter i en. Men inte vill man ha moln och grå himmel för det. Nåväl. So long.

världen är mindre nuförtiden

På väg hem inatt så hörde jag några pojkar prata om skolan. De sa:
-om det blir tufft är det bara att ta en macka och chilla.

Det var fint. Tänk om det vore så väl.

Besynnerlig, men fantastisk kväll.
Klubb i kransen. Och jag var där med vänner jag saknat, inte träffat på länge. Och sen så visar det sig hur liten världen kan vara! Lars var där. En trevlig prick, Caramillas finaste kusin. Och så rullade det det på. Lars känner Kalle, som jag känner, som också känner Kalle nr 2 som jag skrev C-uppsats med (Tydligen var han från Falun. Weird.). Alla känner alla, och är det att tala om en storstad egentligen? Så där stod vi allihopa, och kände varandra. Och jag blev mäkta överväldigad. Och sen var en Johan där, som sett mig leka sedan jag var pytteliten med grannen hans. Dalarna rules, helt enkelt. Grymt.

Oh well. Sömn är en bristvara, som jag desperat behöver precis just nu. Over and out.

somliga blev för evigt inkapslade i sin ungdoms dårskap

Jag väntar, med den högsta förväntan, på Monika Fagerholms fortsättning på Den amerikanska flickan. Kan den komma snart?

Och med, om möjligt, ännu högre förväntan väntar jag på Harry Potter and the Deathly Hallows. Då kommer det att gråtas, vill jag lova.

Sommarens nöjesläsningslista blir bara längre och längre, nu är jag rädd att den är stressande lång. Och så får det ju inte vara. Jag har lovat somliga Hagmanfans att jag ska läsa Att komma hem ska vara en schlager. Kanske omvärdera, ta tillbaka a few hat-attacker. Efter Joyce Carol Oates Blonde, Gertrude Steins Ida, Sara Lidmans jag minns inte vilken? Det finns ju så många.. Och så ungefär tusen till.

Igår lekte jag med mina kusiner, vi gjorde sandprylar i lådan men jag var ganska oduktig. Jag ville bygga slott, men Ebba bara rev och hade sönder. Jag blev frustrerad, men sa inget olämpligt trots allt. Sen lärde jag Viktor att snärta maskrosor, trycka med tummen så de sprätter iväg. Hans pappa blev mindre glad (men jag blev poppis).

Idag har jag varit extremt duktig. Jag ville bara säga det. 09:30-20:00 på det kungligaste av bibliotek, visserligen med lunchpaus på en timme, och lite eftermiddagskaffe. Men ändå.

Sen åt jag och Kalle på Taco Bar. Och sen drack jag jordgubbsmilkshake och kalle tropicanajuice med små babycarrots som snacks till på McDonkens café. Det låter ju ganska tacky, men vi diskuterade dekonstruktion och psykoanalys. Vi är svåra. Inte lätta.

Mami och jag satt och tittade på Vänner, och flippade över till MTV. Då såg vi helt plötsligt det ultimata look-a-like-paret.





Det är ungefär det som gjorts, annars är det mest bokstäver som bara snurrar i huvudet och inte vill fastna på papper. Kan man inte få lämna in sina tankar, slippa sätta ord på. Det finns aldrig ord som stämmer.

Nu ska jag se reprisen av Babel, med Jonas Hassem Khemiri. Det senaste programmet var ett samtal med Bodil Malmsten. Hon är intressant, ovanligt med en person som inte anstränger sig det minsta för att bli omtyckt. Snarare motsatsen.

almarna utanför kokar av vind

Helgen är hemma i Dalarna, det blåser och granen utanför mitt fönster står och slår mot rutan. Förut trodde jag att det var träden som blåste vinden till varandra, lite som enkelriktad tennis. Det hade varit fint om det liksom var ett slags lagarbete, och när de blev arga så blåste det extra mycket. Som idag.

När jag var liten så hade jag och min farmor varsin gran längst bort på tomten. Hon sa alltid att den ena var min vilja, och den andra var hennes vilja, båda var lika stora och starka. Jag vet inte när, men någon gång på senare tid, har en av viljorna gått av. Undra vems det är.

Nu ska jag go on and on about pingviner, och de som har sett Pingvinresan vet säkert allt och lite mer. Jag såg på Planet Earth alldeles nyss, från Arktis och Antarktis. Pingvinerna är så sjukt fascinerande. Vilket extremt samarbete för att överleva, vilken timing! När pingvinmammorna har lagt ett ägg är de så utmattade att de måste simma och äta upp sig, då står pingivnpapporna med äggen i någon slags hudflik på magen i 4 månader! I 60 minusgrader och snöstorm, tätt tillsammans i en stor klunga. Sen kläcks äggen och papporna har en liten måltid kvar sparad, sen måste mammorna komma tillbaka. Och de gör det! Precis när de ska komma. Så tar mammorna över, och papporna får simma och äta upp sig. Det är så fint. Det är ju helt stört att de vet precis på dagen när de ska komma tillbaka. Respekt.

det känns som flopp

Vad är Det känns som fredag på Svt egentligen? Vems idé var det? Mycket märkligt. Till en början verkar programmet grymt, det sänds från Debaser och det har en mycket fin fransk sång, tous les garcons et les filles av Francoise Hardy, i introt. Men sedan går det liksom utför. Deras paneldiskussioner bärs, om ens det, enbart upp av gästerna. En diskussion om moderskap som de hade var ju rent vedervärdig! Ingen reflektion över vad som sades what so ever. Fruktansvärt. Det är lite farligt tycker jag, när sådant reflektionslöst och oproblematiserat passerar omärkt förbi. I Svt. De satt där och pratade, en kvinna sa: Jag närmar mig 40 och har inga barn, folk frågar mig alltid varför. Är det för att du inte kan få barn? (stackars dig! det enda du som kvinna 30+ vill är väl att ha barn?) Eller är det för att du inte vill ha barn? (Är du kvinna på riktigt, är det inte något fel på dig nu lilla vän?)Denna diskussion vore intressant, det är ju lite av ett problem att det är något "fel" på henne i båda dessa lägen. Det var ungefär detta som hon fick säga, resten av tiden gick till en höggravid tjej som sade att det var hennes biologiska drift som hade gjort att hon så gärna ville ha barn. Yeah. Okej, alla får säga sin åsikt, men borde det inte vara vettigt att låta kvinna nr 1 svara på detta? Och få en diskussion om varför då hennes biologiska drift uteblev, och vad hon anser om det resonemanget, är hon onormal? Eller prioriterar hon bara annat? Sedan gick de vidare till att bögar nog inte borde reproducera sina felaktiga gensammansättningar. Helt oreflekterat, det är skandal skandal skandal.
Och då hoppades jag, som plåster på denna galenskap, att Martin Kellermans dokusåpa skulle vara rolig. Jag menar, det blir ju nästan inte roligare än Rocky. En liten seriestrip kan lätta upp den tyngsta dagen. Men nej. Återigen, besvikelse. Det är ganska tråkigt in real life, måste jag ändå påstå. Suck.

---------------------------------

Åh, jag måste nog klargöra lite här. Det var visst någon som missförstod. Den ogravida kvinnan, alltså kvinna nr 1, sa det som står inom parenteserna också. Alltså: hon berättade om hur hon blev bemött av de flesta människor, som säger detta till henne. Det är alltså klart att man ska fråga om man vill/eller inte vill ha barn till någon utan problem, men poängen var att folk även frågade: nejmen gud, hur kan du inte vilja ha barn? med tonfallet: är du knäpp eller?

En midsommarnattsdröm

En midsommarnattsdröm på Stadsteatern var fullkomligt lysande! Precis så galen och rolig som jag hade hoppats. Det var så som shakespeare ska spelas, som Kalle sa. Folkligt, ett publikfrieri - på ett roligt sätt. Och nu längtar jag hem också, till midsommar och majstänger och folkdräkter och folköl. Fabulous.

Och idag kom mina och Guldfots biljetter till Accelerator i sommar, det ska bli greit. Kan det bli sommar snart? Mindre jobb, mer nöje. Mer sol. Mer klänningar.

sometimes you're lucky, sometimes you're not

Schlagerkvällen var mycket lyckad, trots Sveriges placering. Lite av ett antiklimax, som vanligt. Men seriös poängsättning, vin och massa chips. Lovely.

Idag har jag varit sjuk, legat som en klubbad säl framför tvn. Sett på the Squid and the Whale. Bra, inte häpnadsväckande, men bra. Sen har jag förstås apatiskt maratontittat på de sista avsnitten av Six feet under, igen. Och gråtit. Det är ju så sjukt bra. Med kraxande hals måste man trösta sig med Six feet under, inget annat hjälper.

veckans snackis

Det är nästan obligatorium att skriva något om Schlager-festen i Helsinki. Det pratas pratas pratas. Ska det inte bli ganska kul? Jag har inte tittat under de senaste åren, varit helt oinsatt i alltihopa. Men det är en viss känsla ändå. Det var den enda dagen på året vi hade chips hemma, och drack läsk. Det blir liksom lite heligt då, med minnena av glitter-fascination och av besinnigslöst chipsätande en gång per år.

Oh well, ikväll ska det tittas! Jag har blivit inbjuden till vad Kalle kallar "bögarnas julafton" och det ska bli fantastiskt roligt! Jag är laddad. Jag tycker ju att the Ark är bra, om man ska jämföra med Carola eller Lena Ph. Och Ola Salo är ju tjusig! Det är ju nästan som att jag känner honom, han har ju till exempel åkt med min båt en sommar och frågat mig om han fick låna en sax. Vi är typ buddies alltså. Så ikväll är jag fem år gammal igen, jag ska heja på Sverige och bli skitsur om någon säger något taskigt om låten, som jag brukar. Och jag kommer att vara oresonlig om jag inte får chips.

Åh, junior är så duktig! Jag vågade sno en liten bild (förlåt!) på mig, men där ser ni ju hur snyggt det kan bli när anna håller i kameran. Jisses. Och bättre blir det; titta in på hennes sida, det är grymt.

well, isn't this jolly good

Igår tipsade H mig om Leslie Feist. Det var bra, för jag tycker om det mycket mycket. Jag sett det tjusiga skivomslaget här och var och tänkt, det där ser ut som något bra. Det var det ju också.



(Annat kul är att min gamla c-kursclassmate Kocky verkar ha släppt en av vårens mest hyllade debutskivor. Spännande. Fast det tjatas om att det skulle vara hip hop? Detta är ju... bra? Eller ja, mer dansant och mindre yo yo. Nåväl.)

Fleeing from what bothers you the most

Igår var en fin dag. Det var middag med Helena och Elin på Café 44, och detta bör uppmärksammas! Ett café på söder som visserligen är ett hängställe för punk-kids men där en veg-bulgursallad med massa gott kostar 40 kronor! Den fattige studentens räddning. Helt otroligt. Sedan promenad genom nästan hela stan, bort till rådmansgatan och där vin och tapas med Kalle väntade. Fab. (Snarare den fattige studentens ekonomiska undergång, men åh så trevligt!)

Det var flykt från skolarbete, javisst. Men idag då ska jag minsann.

c'est pas possible...

Den första delen av det franska valet var när jag och Mads var i Paris, och redan då anades onåd. Nu visar det sig att bastarden Sarkozy gick och tog hem segern. Damnit! Jag hoppades att Ségolène Royal skulle fixa det, men icke. Och de svenska tidningarna verkar i mångt och mycket tycka att det är fantastiskt att karln vann, han med Le Pens extremhögerfascister i ryggen och han som kallade förortens kravallungdomar för slödder. Well, det bådar ju gott.

Tänk vad Frankrike vore före om Ségolène hade vunnit, en cool ung fräsch kvinna som månar om miljön och andra bra saker. Istället fick dom bastarden, som blir en i mängden av trångsynta, smårasistiska, gubbar. Greit.

Det panikartade uppsatsskrivandet tar knäcken på mig, jag är trött som få med antydan till förkylning. I eftermiddags tänkte jag att jag kvällen till ära skulle vara pigg och sällskapa. Sen vaknade jag förfärad och undrade om det var morgon eller kväll för ett par timmar sen, som om någon slagit mig i huvudet med en knölpåk eller pressat en hand hårt över ögonen. Vilket inte var fallet; det fungerar aldrig att bara lägga sig ner och blunda en stund. Det blir alltid en timme, och ett nästan mörbultat uppvaknande. Att jag inte lär mig?

Nu är jag pigg. Suck.

Stadsjeepar borde förbjudas.
Moneybrother borde artikulera bättre när han sjunger.
Schlager från Armenien är aldrig bra?

Jag borde förvisa min tv till vindsförrådet. Och skriva uppsats.

by the way

Har någon sett en midsommarnattsdröm på stadsteatern? Jag vill veta om jag ska förbereda mig för något häpnadsväckande. Eller mindre bra. Sen sa ju fabulösa anna att jösses flickor - återkomsten är ett måste, så det får bli nästa vecka. Jösses.

vart man än går är det bort man kommer

tiden går för fort, gör den inte?

Ikväll skulle vara hemmamys, och little miss sunshine på dvd. Som belöning efter de senaste dagarnas vaka och uppsatsskrivande på KB. (Igår tyckte jag mig sitta bredvid Ebba Witt-Brattström, och jag som skriver en analys av Bübins unge som är tvärtemot hennes, men hon blir nog inte arg för det. det kanske inte ens var hon? nåväl.) Istället blev det rosévin på Torget med fantastiska Kalle och hans förtjusande vänner. Inte illa det, minsann. Märklig musik dock, mitt huvud bultar lite av dunka-dunka.

Imorgon måste jag upp och hoppa! Tidigt. Kan det gå vägen?

fan fan fan fan fan

Jag hatar folk som tar folks cyklar. Varför är de så elaka? Jag är otursförföljd. Vad gör jag för fel? Fuck. Nedrans stockholmskleptomaner. Mina cyklar måste ha någon onaturlig dragningskraft, kan någon please skänka mig en cykel som ingen vill sno?

där samlas folket, det är där man ska va

Gosh! En helg med massa stök och bök, mycket att ordna och ta hand om. Men föreställningen på Dramaten blev åh så lyckad! Vår premiär på stora scenen och gud så proffsigt det blev. Ungarna älskade det, grymt. Och Isdrottningen skrämdes och sjöng som ingen annan. Jag är mycket nöjd.

Och så var Linköpingstösen Johanna, flickan med de minsta skorna, och hälsade på. Så fint det var att se henne! Det blir ju nästan aldrig. Vi picknickade och drack vin, sånt som man borde göra mest hela tiden.

Valborg började i Hagaparken med 00talisarna, lite öl och ganska vuxet. Kanellängder och grillade sojakorvar utan vare sig senap eller ketchup. Och soligt! Väldigt trevligt alltså. Sen blev det Uppsala, där alla old time friends befann sig. Om möjligt ännu finare att se alla igen. Liten miss med stället vi stressade in på - de 80 riksdaler vi skakade fram per person till inträdet gick uppenbarligen till någon slags show med lättklädda flickor som dansade runt. Hrrmm. Och musiken var väl sisådär. Men prata och dricka öl kan man göra var som helst, så det var ju ingen katastrof ändå.

Kvällens kommentar, den elakaste och mest citerade, stod ju givetvis Andy för.
- Här har man gått och trott att du är en svår person, som tänker mycket och är djup. Så visar det sig att det bara är linserna.
(Om Andys upptäckt att det ser ut som att man har nära till tårarna med linser, och om Guldfots ständiga nära-till-tårarna-uppsyn.)

Trots Andys något plumpa kommentarer gillar vi honom, och hans band Kusowsky är himla bra tycker jag. Man kan kolla in dem på Myspace om man skulle vilja, låten Dansa gillar jag mest. Lyssna!

Oh well, hemkommen nu. Mor min var orolig att jag var en av de 13-åringar som stökade och blev omhändertagna i Uppsala. "Det var ju så stökigt där i år". Men jag är all right, så nu kan alla vara lugna. Tss.

Vive la Fête!

Mads och mitt Paris-soundtrack skulle jag vilja säga. Mads elektroinfluenser, på franska! Fabulous. Jag saknar Vive la Fête i iPoden, och jordgubbar i parker! Damn.

polypragmosyne

Det är lite för mycket just nu. Galenskap. Men det är bara att bita ihop, hårt, och göra allt. Barnpoesifestival i helgen, och som stressigast på 00TAL. Isdrottningen är lite divig, och idag fick jag tillbringa halva dagen med att byta ut spetsen på hennes iskrona till en vitare. Och sätta på lite bling-bling. Annars gick det inte för sig. Nåväl.

Och uppsats, pah! Rancière driver mig vansinnig och jag förstår ytterst lite. Men även det ska väl lösa sig, så småning om. Och nu tycker jag att Kalle ska komma hit (var i hela friden är du?) och muntra upp mig en smula med pladder. Och kanske hjälpa mig förstå R. Det vore grymt.

paris je t'aime je t'aime je t'aime je t'aime je t'aime

Paris var ljuvligt. Obeskrivligt, besinnigslös grönska och blommor och intryck. Loads of Kodak moments. Jag och Mads strosade längs gatorna, drack café crème på små kaféer och gick på muséer. Tittade på Eiffeltornet från en jordgubbsfrukost i parken bredvid, klättrade upp för Notre Dames tusen trappsteg och tystnade av makalös utsikt, halkade på kullerstenar i Montmartre.

Det har varit den bästa av Paris weekends, många favoritställen hittade vi. Fint var att vandra på kyrkogården Père Lachaise och titta på gravarna, dricka drinkar på Le Fumoir, Montmartres gator - och Amelies café - och den fantastiska falafeln i Maraiskvarteren. Besöken på Palais du Tokyo och Musée D'Orsay var greit, ja allt allt allt var bra.

Himlen var alldeles blå varje dag, vi såg inte ett enda moln på hela tiden. Solsvettiga med stapplande franska, men tjusiga paris-ladies var vi!

Några arty Kodak moments, från en wannabe-Edith in France:


La tour Eiffel.


Moi i Maraiskvarteren. Verkar vilja gråta, men har en fin paris-prickig klänning i alla fall.


Mads i solen, med rödvin i Montmartre.


Kvitto från Amelies café.


Frukost.


Montmartre.


Ett arty kort på min tjusiga paris-page.


Lovely Mads, a paris lady.


Ediths grav.


Père Lachaise. Där vilar även Jim Morrisson, Proust och Balzac och många många.


Jag med Marilyn-klänning (dock lite mindre vågad) och baguette.

Au revoir!

Well, imorgon i ottan bär det av till Paris. Min dag kommer mest att handla om att hålla Mads lugn på flyget, hon är så rädd flickan. Men det ska gå bra, såklart. Jag tycker om att flyga, det är så spännande att se hela världen nästan. Bäst är det att se molnen där nere, som ett tjockt täcke. Det ser så fluffigt och skönt ut. Man vill bara hoppa ut och lägga sig där, kanske sova en stund. Snart är jag tillbaka, och då är foton på mig och Mads med prickiga klänningar och baguetter under armen att vänta.

Åh! Det är nu träden i Kungsträdgården blommar och det är som en rosa himmel! Det är ljuvligt. Man vill bara sätta sig där uppe i det stora rosa molnet av blommor och titta på alla människor som strosar förbi.

det är borta nu

Jag har klippt mig! Och det är fabulous! Men lite läskigt, det kändes som om hon klippte en halvmeter. I praktiken kanske två-tre decimeter, men ändå, jag är euforisk och utan mitt långa hår. Nu är jag, med en classy page, än mer redo för Paris. Fantastiskt.

if you don't believe in any kind of magic, you're basicly dead.

Någon påstod att jag är sjukt franskt wannabearty. Till denne har jag endast några få ord: je suis désolée, mais je n'ai pas compris? Mon dieu!

Idag har jag cyklat och cyklat, stockholm runt. Säkert två mil. Jag lider nu av allvarlig överansträngning i mitt högra knä (det benet som jag bromsar med, och jag bromsar evinnerligen för att slippa krocka). Man lär sig stan på ett nytt sätt, med ett annat perspektiv. Det tycker jag är bra. Nu vet jag också att västerbron är sjukt lång, helt oändlig faktiskt. Innan hade jag bara anat det.

Jag har sett på filmer, Before sunrise och Before sunset. Det är en alldeles otroligt charmig historia. Men ack så mycket 90-tal. Och jag gillade verkligen inte Jesse, han är en ganska störig kille. I alla fall i första filmen. Men ändå en gullig historia, magisk romantik. Söt. Inte tillräckligt arty på långa vägar, men dock söt.

est-ce que je dois rester à la maison?

Puh! helgen är över. Finally. Föräldrarna och brodern har varit här på besök, och jag fick min familjedos över påsken. Därför var det bara trångt och lite kinkigt när vi hade ungefär en kvadratmeter var att röra oss på. Jag har dock hållit mig mest ute i sommarvärmen. Igår satt jag och Kalle på gräset utanför KB i solen, vi åt vindruvor och kakor. Sen var det fest hos 00talisarna på kvällen, och det var vin vin vin. Och folk rökte inne, mon dieu! Idag satt jag och My i vasaparkssolen och diskuterade paristips och åt glass. Det var fint, det var pojkar som övade på att jonglera med käglor. Jisses, vad snabbt det går. Jag blev nästan vindögd. Till sist har jag, efter allt parkhäng i solen fått en redig bonnbränna. Eh.

Avec ma rouge à lèvres

Oh well, busy week. Pardon moi!
Det har varit förberedelser för la fête poésie d'enfants. Och en massa magisteruppsats. Jag har varit ligist och sprungit runt och tapetserat stan med tjusiga affischer med Arja på. Nästa vecka blir galen, då ska det tillverkas bananer av hönsnät och papier marché till föreställningen. Fantastiskt.

Snart ska jag till Paris!

comme si comme ça

Dans
ce
miroir
je suis
en clos
vivant
et
vrai
comme
on
I m a g i n e
les
anges
et
non comme
sont les
reflets

/Guillaume Apollinaire

Mer fransk poesi, det behövs. Mer svartvit film, och mer Édith Piaf. Satisfait maintenant, oskie?

Påsken är ju så färglad och fin. Så glad påsk på er alla. Jag fick ett påskägg idag, mina föräldrar gömmer dem jämt. Det tror att jag fortfarande roas omåttligt av att leta reda på ägget. Well, nu har jag fått min dos av godis i alla fall. Ikväll blir det utgång på byn, hihi. Det var längesen. Och förfesten kommer nog bli väldigt likt fredagskvällshänget igår, det vill säga väldigt internt, väldigt mycket imitationer av diverse tv-serier och väldigt mycket ironi. Exempel på detta finnes i oskies blogg. Roligast enligt mig är "jag är inte rasist, men jag vill inte se män med mörka ögon på min gata". Dom dära grabbarna skojar så friskt.

Glad påsk, vettja.

"Which is responsible for more global warming:

your BMW or your Big Mac? Believe it or not, it's the burger. The international meat industry generates roughly 18% of the world's greenhouse-gas emissions - even more than transportation. [...] There are 1.5 billion cattle and buffalo on the planet, along with 1.7 billion sheep. Global meat procuction is expected to double between 2001 and 2050. Giving the amount of energy consumed raising, shipping and selling livestock, a thick T-bone is like Hummer on a plate. If you switch to vegetarianism, you can shrink your carbon footprint by up to almoast 1.4 tons of carbon dioxide a year."
- TIME April 9, 2007

Det var värst. Eller hur? Min far blev lite sur när jag påpekade att jag "sparade" mer koldioxid genom att skip the beaf än honom när han kör miljöbil. Nåväl, det är väl ingen tävling I guess. Hemma nu, pappa placerade mig och mor framför Al Gores An inconvenient truth. Det var ganska obekvämt faktiskt. Skrämmande.

Jag hittade en fin barnbok häromdagen, illustrerad av den fenomenala Stina Wirsén. Hon gör läckra saker vill jag lova. Titta så fint:


tre små grå
kan inte stå


fem små röda
letar efter föda


nio små blå
kan inte nå

sometimes I wonder if I'm ever gonna make it home again

Imorgon ska jag åka hem, det ska bli fint. Lyssnar på Carole King, hon är grym. Så stämningsfullt, men sorgligt.

Hela dagen har varit seg och svår, jag har cyklat som en tok runt stan och jagat böcker. Mitt knä är nästan överansträngt av detta oupphörliga, intensiva cyklande. Men redan är jag beroende, den som får för sig att ta min cykel ska dö.

Igår var det spelning på Stampen, en medpraktikant på tidskriften skulle spela med sitt band. Det var varierade spelningar må jag säga; då och då kände man sig förflyttad till någon ungdomsgård med blackmetal-vrål och då och då var det något riktigt bra. Mycket var ripoff på Green Day och Blink 182 dock, mindre spännande. Men en upplevelse var det. Det blev en del öl, igen, och jag, carolyn och luke stannade kvar sent. Vi pratade musik, och de retades med mig för att jag är such a baby. Jag är ju liksom minst, vilket de gillar att påpeka. Men men, skönt att vara yngst ibland - jag brukar ju vara gammeltackan med mina stockholmsladies.

mer cyklar åt folket!

Igår var det 1:a april, och jag blev inte lurad. Jippie.

Jag har fått en cykel! Av min kära mormor, och det är fantastiskt. Den är inte mycket att titta på, ful och skranglig (och "guldfärgad" enligt mormor är uppenbarligen mer åt det rostorangea hållet) - men den rullar bättre än någon annan cykel jag har haft. Jag svischar förbi nästan alla, utan att ens trampa! Det känns som om man flyger nästan. Cyklar är grymt underskattade, det måste vara det bästa färdmedlet i stockholm.

today I stumbled from my bed, with thunder crashing in my head

Igår var födelsedagsfest hos Johanni, det blev lite för mycket vin känns det som. Vi slutade på kära gamla Skeppsbar, trots att vi först var på väg till Nalen och sen tänkte jag och junior möta upp Kalle på Riddarkällaren. Men den gubben gick inte, vakten var sur och påpekade att Anna inte ens var i närheten av 23. Nåväl.

Dagen var helt fantastisk! Jag och Waldo junior spatserade runt på alla möjliga secondhand-ställen, på jakt efter billiga och "speciella" kläder. Först var vi på Stadsmissionen vid Liljeholmen, det är så stort stort stort där. Man måste nästan ha en hel dag på sig. Jag hittade i allafall ytterligare två sjalar, eller scarves, till min allt mer utökade samling. Sen fikade vi på Kerstins jobb vid Mariatorget; vi åt mycket goda smörgåsar med avocado, morötter och keso. Yummie. Sedan gick vi till Judit och jag hittade en urtjusig, lättsinnigt röd Marilyn Monroe-klänning. Sen var jag glad resten av dagen, och planerade inför parisresan med flygande röd kjol. Åh!

Som ett storartat slut på den långa eftermiddagspromenaden gick vi och tittade vi på utsikten vid Ivar Los park, och jag tog ytterligare ett obligatoriskt stockholmsutsiktsfoto. Man kan aldrig ha för många såna?

oh, don't think too much

Idag har jag funderat, på att tjata eller inte tjata - irritera sig på eller inte. Tänk om det vore så lätt som att det var ett val man gjorde. Kanske borde man klacksparka saker oftare. När min morfar ringer och ställer in en eftermiddagsfika en timme innan blir jag sur, förstår han inte att jag har styltat upp halva min dag efter att åka ut dit!? Och om någon säger något, en plan, vadsomhelst, så styltar jag upp och planerar efter det - om någon säger att de ska komma sen, så ser jag till att vara kvar sen, även om det kanske blir lite krångligare - när de inte kommer blir jag, ja, småsur.

Men jag borde kanske klacksparka oftare, inte bry mig så mycket, ta dagen som den kommer. Inte gnabbas så mycket, vad vet jag. Jag har väldigt höga krav på människor har jag märkt, på gott och ont. Det innebär visserligen att de som jag gillar och umgås med verkligen är bra personer (de har passerat förbi de skyhöga intagningskraven), men de kommer inte undan så lätt alltid. När man har blivit stampad på, så låter man inte folk ens få chansen att komma undan med en tåfjutt till spark som inte ens var meningen. (Idag är en metaforrik dag) Det var dagens djupa fundering, mer än så blir det inte.

"Jag önskar det icke!

Jag ville födas ur en sten, en stjärna,
jord eller sand: avskiljd och solitär
utan förpliktelser -
Orotad!"


Läser Mare Kandre dagarna i ända. Och Judith Butlers snillrika men snåriga teorier i The Psychic life of Power - theories in subjection. Jag kommer att vara väldigt insnöad på detta i vår, magisteruppsatsen är tar all tid i världen, nästan.

Hör på och håll mun, ack ni klentrogna.

Herregud, det är verkligen vår dessa dagar. Men snart blir det väl kallt igen, så det är väl bäst att inte bli för van vid solskenet. Men vad gör folk!? De klär av sig och springer barbenta och med linnen och t-shirtar. Är det bara jag som (låter som min mamma?) reagerar på det? Jag framförde min åsikt idag på lunchen, att folk på stan som är barbenta klockan nio på morgonen i slutet av mars har en eller två skruvar lösa, och alla skrattade rått åt att jag var en sån pensionär. Jag vet inte. Jag skulle bara tycka att det var väldigt kallt, för så varmt är det ju inte. Kanske om man sitter i solen i lä, men på stadens gator. Skyl er! Har ni inte hört att man ska svettas in våren? Okej, jag medger att jag är lite pensionär, men hemma brukar det ju snöa åtminstone någon gång i slutet av april. Det är kanske därför jag är en sån årstidsfascist. Det roliga är att var och varannan har shorts och linne medan resten fortfarande går och flashar sina Canada Goose-jackor som är gjorda för minst trettio minusgrader. Tss.

soon, I guess, the summer comes around.

Idag har det varit väldigt mycket vår. Jag skulle gärna säga försommar, för det kändes lite så, med det vore nog att ta i. Man kunde med lätthet sitta i solen på trappen och dricka kaffe innan lektionen, och det var nästan omöjligt att slita sig från solskenet. Fenomenalt.

Sen promenerade jag och Kalle hela vägen in till stan från Universitetet, genom Lill-jansskogen, och det är inte en kort promenad. Det luktade vatten och vår och var väldigt fint, trots att Kalle rynkade på näsan åt hästbajset (asfaltsbarn, ni vet. Fattar inte att hästbajs hör till under en skogspromenad) När vi väl hade hittat fram till stadens gator gick vi till det där fantastiska sushistället vid Stadion, där veg-sushi kostar 85 pix för femton fina bitar. Det var gott, jag snodde massa kolor och Kalle rynkade på näsan åt att vi fick vänta en stund på maten. Nåväl. Trevligt var det, trots att jag var smått jobbig och skrattade oavrutet och utan reson. Jag skyller på tidsomställningen, trötthet får mig att flippa.

Våffeldagen

Det vill säga massa våfflor hela dagen. Jag, Elin och Johanni köpte allt som bör användas i en våffelsmet, samt grädde och hallonsylt. Jag ville ha hjortron, men det är ju så förbaskat dyrt. Hela dagen försvann i en orgie i våffelätande. Jag är fortfarande mätt. Men nog var det gott.

not just another night

Lördagen var fin. Anna kom från fotokursen i Sigtuna för att fika. En långfika med prat om stora kärlekar, stora känslor, om livet blev till en helkväll på gamla Bonden med dans dans dans och en del öl. Det var så otroligt roligt, och Elin blev en tröja rikare. Jag skrattade som aldrig förr (det vill säga jättejättemycket). Och jag som trodde att jag skulle sitta i något hörn och deppa för att jag inte fick någon biljett till Bright Eyes som spelade på Debaser Medis. Tänk, så fel jag trodde. (Även om jag var lite ledsen när vi gick förbi där och såg alla människor på väg in.)


cool anna, med den coola kameran - på jakt efter motiv


öl, och lite mer öl

Är det för mycket öl? That is the question.

Ikväll dricker jag äppelcider och tittar på Gwyneth Paltrow som Sylvia Plath. Lovely.

don't eat me

Har ni sett den där obehagliga reklamen? Den med grisen som (nästan iallafall) säger: ät mig inte, ni vill väl inte att jag ska dö, jag som är så söt. Så är det reklam för nya fisk-köttbullar med en slogan som säger "Ät mer fisk". Herregud. Osmakligt. Jag hoppas att det snart kommer en reklamfilm med en liten fisk, gärna en torsk, som gnyr: ät mig inte, vi håller på att dö ut.

Det finns så mycket sjuk reklam nu. För att inte tala om äcklig. Den där tjejen som hånglar upp den där gubben för att hon "gör vad som helst för att bli rökfri". Usch! Och den där fruktansvärda sexistiska reklamen för Jägermeister. Med bartendern som är snuskig och serverar daddysgirl-flickorna iskall jägermeistershots så de får styva bröstvårtor. Sen står han och är äcklig och flinar. "Served ice cold". USCH!

Budskapet idag: ät grönsaker (eller, ät iallafall inte fisk och inte gris med motiveringen att det är synd om grisen för att den är söt), köp inte det äckliga nikotintuggummit och drick inte jägermeister.

Idag försökte Luke på praktiken, han med fetaost och brosk, lura i mig att Haricot Verts [arrycoåväär] heter det för att han som kom på namnet till denna grönsak hette Harry Kuvert [arrycoåväär]. Han uppfann även kuverten.

(Jag gick inte på det)

Idag gjorde min iPod mig glad. Dessa fina låtar slumpades fram under morgonpromenixen.

Håkan Hellström - Visa Vid Vindens ängar
Martha Wainwright - Far Away
Johnny Cash - Ring of Fire
Damien Rice - Amie
Bright Eyes - Arc Of Time (Time Code)
Corneius Wreeswijk - I Mina Kvarter
Elvis Presley - You've Lost That Love Feelin

där ute regnar det och gatorna är bläcksvarta av väta

"jag vill leva var dag i sänder som om de satt på ett pärlband och inte ha ihjäl nuet genom att hacka sönder det i grymma små stumpar för att det ska passa in i en hopplös arkitektonisk skiss till ett framtida taj mahal."

åh, sylvia. dagboken är fantastisk; vilken talang, vilket geni. vilken osäkerhet, vilka mål.

the sweet tasting of good life is easily found

Nu idag, är detta lite av en bilddagbok. Min hjärna är trött och urblåst. Vet inte vad som ska skrivas. Men jag har arty svartvita kort från gårdagens förfest hemma hos Johan och Johanni. Det är bra. Idag sov jag halva dagen, sen var jag hos morfar och drack flädersaft och tittade i album på gamla släktingar. Kusinerna som jag knappt träffat var med, blyga och tysta. Jag pratade för allihopa. Vi fick jorgubbsglass också, det var bra. Igår var det duktigt studerande på KB iallafall, då får man vara slö en dag. Är det inte så?

Igår alltså, notera hur snyggt svartvitt är.



Johan och Johanni


Jag och Elin.


Igen.

Alla andra kort blev mörka. Synd.

Det var fredag. Det var den förjusande klubben Felicita på Sugar Bar, den enda klubben med Helena som DJ. Fantastiskt. Och det var jag och Kalle, sen Mads också. Och det var himla bra. Sen blev det KGB, det har öppet till tre och ligger i krokarna. That's why. Det var billig rysk champagne och finlandsvenska och hutlöst skrattande. Vilken kväll.