synonymer

Jag gillar Words synonymordlista. (För övrigt skulle jag inte klara mig utan den, slår jämt upp förslag på ord där)

Men nyss hände denna synonymkedja:
aspekter --> komponenter
komponenter --> element
element --> skummisar

Hur tänkte dom då?

tillvarons möjliga helvaro

Idag är en bra dag. Jag har blivit lyrisk över tre saker, och jag har haft en smula tur. Turen bestådde visserligen bara i att jag lyckades åka gratis två av två resor med tunnelbanan (inte genom att planka, utan genom ren tur). Och att mina brev hann med postbilen, som kom precis samtidigt som jag när jag kl. 20.13 rusade till postlådan som ska hämtas kl. 20.00. Minsann.

Lyrisk har jag blivit över: (med inbördes ordning)
1. Sturekatten
2. Varat och tiden
3. Transkribering

Sturekatten, alltså. Jag kan inte förstå det! Inom tre minuters promenad från mitt hem finns tydligen en cafépärla. Som jag har saknat det! In my hood brukar sådana saker sällan hända. Mina favoritcaféer ligger ju stationer bort! Och jag har inte haft en susning om det här. Men sturekatten, ack ack! Så fint. Fantastiska gamla möbler, fina röda sammetssoffor och tavlor och fina tapeter i en gammal lägenhet. Ett tips för alla som gillar Edenborg, Vetekatten och sådana ställen. Eller, ett tips för alla. Varför har jag inte vetat om detta! Nu ska jag minsann hänga där. Ja.

Varat och tiden. Det är kanske inte boken i sig som jag blev lyrisk över. Det får visa sig. Snarare den extremt positiva överraskningen att kursen "filosfiska orginalverk" á la Heidegger visade sig vara så extremt fenomenalt bra! Jag satt två timmar och antecknade så att min hand värkte, läraren var cool och så sjukt bra och inspirerande. Oj oj oj.

Transkribering. Det kanske inte är transkriberingen i sig som jag blev så lyrisk över. Men ett extrajobb som passar mig som handen i handsken har ju aldrig hänt innan, det kan man vara lyrisk över. Ja. (Om ett tag har jag möjligtvis tröttnat, men det spelar ingen roll, för just nu känns är det bra.)

Ett sista citat á la Mads:
(Om en pojke som jag tycker att M ska pussa på. Det tycker inte hon.)

Jag: Men, han är ju söt!
M: Det är en ko också.

obsessed

Just nu är jag besatt av Twin Peaks. Det är ohållbart, bra tv-serier är en fara för min hälsa. Jag är liksom lagd så att jag blir besatt av saker. Ibland är det petitesser, som gröna oliver med citron i eller potatis och purjolöksoppa. Det stör ju inte min vardag, kanske min hälsa dock, eftersom jag äter samma sak i en vecka eller så. Frivilligt. Men det här är ju tokigt, stänga in sig hemma och sluta plugga för att jag helt enkelt inte kan sluta titta. Dvd-boxen ligger ju liksom där och frestar, med en hel massa osedda avsnitt. Och det stör mig. För charmen är ju att vänta på nästa avsnitt, riktigt sukta efter det. Men nej, att man inte har någon karaktär blir tydligt.

En sak stör mig. Jag har alltid varit så svag för Leo. Namnet Leo. Det är ett av mina favoritnamn. Det finns många bra Leo också, som Leo Morgan i Gentlemen. Som gör det fint. Men i Twin Peaks är ju Leo en riktig skurk! Det är inte alls bra. En skurk får inte heta Leo. Nej.

Allt

Jag har (nästan) läst Allt. Och jag gillar Martina Lowdens idé, en tjusig dagboksroman med guldkantade sidor, men überintellektuell och en bok som verkligen inte ursäktar sig utan tar plats. Nästan 600 sidor plats. Idén i sig är briljant, smart, viktig. Och jag gillar smartheten, blinkningarna, som första meningen: "jag hatar postmodernisterna." I en bok som, för övrigt, är ganska postmodernistisk. Det är kul. Och alla fina svåra ord, frankofilin, akademins brister och oändliga -ismer. Det är bra, men gör nog att den är bäst att läsa som en blädderbok, som man tittar lite i då och då. För att läsa hela, i sträck, är lite tradigt. Det händer ju inget annat än häng på kb, och litterära referenser och så. (Som mitt liv, ja, precis.)

uttryck:

Igår fågade jag min mamma:
"Men, vad gjorde du där?"
"Intryck" svarade hon.

Det var ett splendid svar tycker jag. Så ska jag börja säga.
(min mamma är dock vanligen mycket ödmjuk, och allt visade sig vara en felhörning, men ändå.)

Alltså, St:erikshjälpen är underskattad. Häromdagen i Rättvik fyndade jag:

Agatha Christie - Tio små negerpojkar, 1 kr
-, - Mord är lätt, 1 kr
Birgitta Trotzig - Dykungens dotter, 1 kr
Gun-Britt Sundström - För Lydia, 1 kr

och en superfin tredelad utgåva av Tolstojs Anna Karenina, 45 kr.

+ att jag tipsade J om den fenomenala Garp och hans värld, av Irving, för 1 kr.

Det känns bra. Ni kan ju avundas detta, eller se det som spännande boktips. Eller både och.

a tribute to

Idag skulle Simone de Beauvoir ha fyllt hundra år. Ett tillfälle att tänka en stund på hennes storhet, och imponeras. Och om man inte har läst Det andra könet så är det definitivt en värdig dag att börja göra det.

Svt visar också lite prylar i Simone och Sartre-anda. Häromdagen såg jag De älskande på Café de Flore, en film om deras ungdom. Den var väldigt bra, fin. Men besviken blev jag på den första kvarten av I passionernas tid som började igår. Simone verkade bara tjatig och Sartre tokig, så jag stängde helt sonika av tvn och vägrade ta till mig att det skulle vara så. Aldrig i hela livet att Simone skulle vara trist och tjatig, nej, hon är endast fenomenal. Plus att hon helt fick stå i skuggan av Sartre, som vanligt. Obefogat och tröttsamt.