Det pågår en mycket intressant litteraturdebatt just nu, det nya v/s det mossiga? I don't know. Jag fick en bra artikel länkad häromdagen, tack Kalle. Jag tycker att Lars Mikael Rataama har en poäng.
Ikväll har det spelats Cluedo i Kransen. Det var riktigt roligt! Men jag vann inte en enda gång, damnit. Fast jag var nära. Congrats till Mickey och Mads.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
spelar du cluedo istället för att skriva uppsats? nej, helene, håll dig till rataamaa nu! ;)
kram / k
ey what can i say? nybörjartur.. hihi
oh my GOD how grose med larverna. jag får typ uppkastningar nu. jag är nöjdast i världen, hills. and you know why! ;)
Jag tycker Raatamaas Helgonlegenderna: väv bitvis var lysande när den kom. Men de författarnamn han räknar upp i sin artikel som ska vara så enastående, får i sanning mitt blod att svalna. Det hjälper inte att det är tre hönsiga neo-cons på andra sidan som inte upptäckt nånting mer än att de kan bära sin bildning likt en färgglad scarf i skjortöppningen
Mest menar jag att Raatamaa har en poäng. "det finns också en litteraturens institution – tidningar, skolor, prat, universitet, läsare, producenter – som blir ett fängelse om den inte sprängs och formuleras om.
Litteraturen behöver de här författarna." Ja visst gör den, vem är Johan Lundberg att bestämma vad som skrivas? och vad som är värt att recenseras?
I love några av Raatamaas exempel, Sara Stridsberg, Jonas Hassem etc, men inte alla. Men alla behöver inte älska allt, men det är nytt och det behövs och det är nödvändigt att Lundbergs reducerade kanon ifrågasätts.
Nä det kan ju inte Johan Lundberg bestämma, hur gärna han än ville. Men det finns andra som bestämmer. Och problemet är ju de inavlade förlagen, tidskrifterna och recensenterna som simmar runt i sin språkmaterialistiska gröt sen 1980 och just hindrar den unga nya angelägena litteraturen från att komma fram. Den som inte skrivs för inbördes beundran. Den som handlar om livet. Den som kidsen ännu brukade citera i sina brev
Visst är det ett problem. Men är inte de nya författare som Lars Mikael (ger upp hans efternamn, orkar inte) nämner ändå något nytt som retar den inavlade mossigheten? Nåväl. Det jag blir mest arg på är att allting ska sälja, och om det inte säljs är det inte värt något. Synd bara att folk har usel smak och Denise Rudberg säljer mastodontmycket, och de som inte skriver deckare eller chicklit och är nya har väldigt liten chans att nå ut. Medan det som står för massförsäljningen ärligt talat är oläsbart, helt vedervärdigt. (nu tänker jag rent textmässigt oläsbart, felskrivet och galet, sen är ju smaken som baken of course). Men är inte all litteratur om livet förresten.. på något sätt.
Skicka en kommentar