Idag har jag funderat, på att tjata eller inte tjata - irritera sig på eller inte. Tänk om det vore så lätt som att det var ett val man gjorde. Kanske borde man klacksparka saker oftare. När min morfar ringer och ställer in en eftermiddagsfika en timme innan blir jag sur, förstår han inte att jag har styltat upp halva min dag efter att åka ut dit!? Och om någon säger något, en plan, vadsomhelst, så styltar jag upp och planerar efter det - om någon säger att de ska komma sen, så ser jag till att vara kvar sen, även om det kanske blir lite krångligare - när de inte kommer blir jag, ja, småsur.
Men jag borde kanske klacksparka oftare, inte bry mig så mycket, ta dagen som den kommer. Inte gnabbas så mycket, vad vet jag. Jag har väldigt höga krav på människor har jag märkt, på gott och ont. Det innebär visserligen att de som jag gillar och umgås med verkligen är bra personer (de har passerat förbi de skyhöga intagningskraven), men de kommer inte undan så lätt alltid. När man har blivit stampad på, så låter man inte folk ens få chansen att komma undan med en tåfjutt till spark som inte ens var meningen. (Idag är en metaforrik dag) Det var dagens djupa fundering, mer än så blir det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag har också lite problem med folk som inte kommer i tid (eller inte alls?). jag gör det inte själv alla gånger men då beror det oftast på att jag är en sådan tidsoptimist och inte inser att saker och ting alltid tar dubbelt så lång tid mot vad jag trott. för övrigt har jag skadat mig, hille..
Skicka en kommentar