oh, don't think too much

Idag har jag funderat, på att tjata eller inte tjata - irritera sig på eller inte. Tänk om det vore så lätt som att det var ett val man gjorde. Kanske borde man klacksparka saker oftare. När min morfar ringer och ställer in en eftermiddagsfika en timme innan blir jag sur, förstår han inte att jag har styltat upp halva min dag efter att åka ut dit!? Och om någon säger något, en plan, vadsomhelst, så styltar jag upp och planerar efter det - om någon säger att de ska komma sen, så ser jag till att vara kvar sen, även om det kanske blir lite krångligare - när de inte kommer blir jag, ja, småsur.

Men jag borde kanske klacksparka oftare, inte bry mig så mycket, ta dagen som den kommer. Inte gnabbas så mycket, vad vet jag. Jag har väldigt höga krav på människor har jag märkt, på gott och ont. Det innebär visserligen att de som jag gillar och umgås med verkligen är bra personer (de har passerat förbi de skyhöga intagningskraven), men de kommer inte undan så lätt alltid. När man har blivit stampad på, så låter man inte folk ens få chansen att komma undan med en tåfjutt till spark som inte ens var meningen. (Idag är en metaforrik dag) Det var dagens djupa fundering, mer än så blir det inte.

"Jag önskar det icke!

Jag ville födas ur en sten, en stjärna,
jord eller sand: avskiljd och solitär
utan förpliktelser -
Orotad!"


Läser Mare Kandre dagarna i ända. Och Judith Butlers snillrika men snåriga teorier i The Psychic life of Power - theories in subjection. Jag kommer att vara väldigt insnöad på detta i vår, magisteruppsatsen är tar all tid i världen, nästan.

Hör på och håll mun, ack ni klentrogna.

Herregud, det är verkligen vår dessa dagar. Men snart blir det väl kallt igen, så det är väl bäst att inte bli för van vid solskenet. Men vad gör folk!? De klär av sig och springer barbenta och med linnen och t-shirtar. Är det bara jag som (låter som min mamma?) reagerar på det? Jag framförde min åsikt idag på lunchen, att folk på stan som är barbenta klockan nio på morgonen i slutet av mars har en eller två skruvar lösa, och alla skrattade rått åt att jag var en sån pensionär. Jag vet inte. Jag skulle bara tycka att det var väldigt kallt, för så varmt är det ju inte. Kanske om man sitter i solen i lä, men på stadens gator. Skyl er! Har ni inte hört att man ska svettas in våren? Okej, jag medger att jag är lite pensionär, men hemma brukar det ju snöa åtminstone någon gång i slutet av april. Det är kanske därför jag är en sån årstidsfascist. Det roliga är att var och varannan har shorts och linne medan resten fortfarande går och flashar sina Canada Goose-jackor som är gjorda för minst trettio minusgrader. Tss.

soon, I guess, the summer comes around.

Idag har det varit väldigt mycket vår. Jag skulle gärna säga försommar, för det kändes lite så, med det vore nog att ta i. Man kunde med lätthet sitta i solen på trappen och dricka kaffe innan lektionen, och det var nästan omöjligt att slita sig från solskenet. Fenomenalt.

Sen promenerade jag och Kalle hela vägen in till stan från Universitetet, genom Lill-jansskogen, och det är inte en kort promenad. Det luktade vatten och vår och var väldigt fint, trots att Kalle rynkade på näsan åt hästbajset (asfaltsbarn, ni vet. Fattar inte att hästbajs hör till under en skogspromenad) När vi väl hade hittat fram till stadens gator gick vi till det där fantastiska sushistället vid Stadion, där veg-sushi kostar 85 pix för femton fina bitar. Det var gott, jag snodde massa kolor och Kalle rynkade på näsan åt att vi fick vänta en stund på maten. Nåväl. Trevligt var det, trots att jag var smått jobbig och skrattade oavrutet och utan reson. Jag skyller på tidsomställningen, trötthet får mig att flippa.

Våffeldagen

Det vill säga massa våfflor hela dagen. Jag, Elin och Johanni köpte allt som bör användas i en våffelsmet, samt grädde och hallonsylt. Jag ville ha hjortron, men det är ju så förbaskat dyrt. Hela dagen försvann i en orgie i våffelätande. Jag är fortfarande mätt. Men nog var det gott.

not just another night

Lördagen var fin. Anna kom från fotokursen i Sigtuna för att fika. En långfika med prat om stora kärlekar, stora känslor, om livet blev till en helkväll på gamla Bonden med dans dans dans och en del öl. Det var så otroligt roligt, och Elin blev en tröja rikare. Jag skrattade som aldrig förr (det vill säga jättejättemycket). Och jag som trodde att jag skulle sitta i något hörn och deppa för att jag inte fick någon biljett till Bright Eyes som spelade på Debaser Medis. Tänk, så fel jag trodde. (Även om jag var lite ledsen när vi gick förbi där och såg alla människor på väg in.)


cool anna, med den coola kameran - på jakt efter motiv


öl, och lite mer öl

Är det för mycket öl? That is the question.

Ikväll dricker jag äppelcider och tittar på Gwyneth Paltrow som Sylvia Plath. Lovely.

don't eat me

Har ni sett den där obehagliga reklamen? Den med grisen som (nästan iallafall) säger: ät mig inte, ni vill väl inte att jag ska dö, jag som är så söt. Så är det reklam för nya fisk-köttbullar med en slogan som säger "Ät mer fisk". Herregud. Osmakligt. Jag hoppas att det snart kommer en reklamfilm med en liten fisk, gärna en torsk, som gnyr: ät mig inte, vi håller på att dö ut.

Det finns så mycket sjuk reklam nu. För att inte tala om äcklig. Den där tjejen som hånglar upp den där gubben för att hon "gör vad som helst för att bli rökfri". Usch! Och den där fruktansvärda sexistiska reklamen för Jägermeister. Med bartendern som är snuskig och serverar daddysgirl-flickorna iskall jägermeistershots så de får styva bröstvårtor. Sen står han och är äcklig och flinar. "Served ice cold". USCH!

Budskapet idag: ät grönsaker (eller, ät iallafall inte fisk och inte gris med motiveringen att det är synd om grisen för att den är söt), köp inte det äckliga nikotintuggummit och drick inte jägermeister.

Idag försökte Luke på praktiken, han med fetaost och brosk, lura i mig att Haricot Verts [arrycoåväär] heter det för att han som kom på namnet till denna grönsak hette Harry Kuvert [arrycoåväär]. Han uppfann även kuverten.

(Jag gick inte på det)

Idag gjorde min iPod mig glad. Dessa fina låtar slumpades fram under morgonpromenixen.

Håkan Hellström - Visa Vid Vindens ängar
Martha Wainwright - Far Away
Johnny Cash - Ring of Fire
Damien Rice - Amie
Bright Eyes - Arc Of Time (Time Code)
Corneius Wreeswijk - I Mina Kvarter
Elvis Presley - You've Lost That Love Feelin

där ute regnar det och gatorna är bläcksvarta av väta

"jag vill leva var dag i sänder som om de satt på ett pärlband och inte ha ihjäl nuet genom att hacka sönder det i grymma små stumpar för att det ska passa in i en hopplös arkitektonisk skiss till ett framtida taj mahal."

åh, sylvia. dagboken är fantastisk; vilken talang, vilket geni. vilken osäkerhet, vilka mål.

the sweet tasting of good life is easily found

Nu idag, är detta lite av en bilddagbok. Min hjärna är trött och urblåst. Vet inte vad som ska skrivas. Men jag har arty svartvita kort från gårdagens förfest hemma hos Johan och Johanni. Det är bra. Idag sov jag halva dagen, sen var jag hos morfar och drack flädersaft och tittade i album på gamla släktingar. Kusinerna som jag knappt träffat var med, blyga och tysta. Jag pratade för allihopa. Vi fick jorgubbsglass också, det var bra. Igår var det duktigt studerande på KB iallafall, då får man vara slö en dag. Är det inte så?

Igår alltså, notera hur snyggt svartvitt är.



Johan och Johanni


Jag och Elin.


Igen.

Alla andra kort blev mörka. Synd.

Det var fredag. Det var den förjusande klubben Felicita på Sugar Bar, den enda klubben med Helena som DJ. Fantastiskt. Och det var jag och Kalle, sen Mads också. Och det var himla bra. Sen blev det KGB, det har öppet till tre och ligger i krokarna. That's why. Det var billig rysk champagne och finlandsvenska och hutlöst skrattande. Vilken kväll.

utmaning

Jag har blivit utmanad. Och visst vågar man väl knappast tacka nej till oskies utmaningar, men: det finns inte fler att utmana ju? alla är paxade.


Spelreglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. När jag var liten var min favoritleksak en gul leksaksbil av märket citroën. (Sen när jag fattade vad man skulle gilla att leka med gillade jag dockan Skrollan bäst, som man stoppade röda och blå små minicdskivor i ryggen på och då sa hon en massa saker, och grät.)

2. Jag hatar Jackass, det är det värsta tv-programmet någonsin. Jag irriterar mig på folk som gillar det, trots att det är mina vänner. Det programmet är rakt igenom fruktansvärt. De är skittaskiga mot djur, de är äckliga och spyr hela tiden, de ramlar och gör sig så sjukt illa. Jag tycker inte att det är roligt. Konstigt nog gillar massa människor Jackass. I don't understand.

3. Jag är oerhört lat när det gäller vissa saker, om en lampa går kan det ta några (eh, ganska många) veckor innan jag byter den. Jag pressar alltid i maximalt med sopor i soppåsen, tills det inte går mer, innan jag masar mig ut med den. Jag är ganska dålig på sånt där. Man kan säga att jag är motsatsen till Monika i vänner, men försöker verka lika duktig som henne.

4. Jag har pratat med Håkan Hellström. Det var så fint. Men det vet ni ju alla. Vad ni inte vet är att jag också har pratat med Lasse Brandeby, som Kurt Ohlsson, när han var i Gropen i Leksand när jag var tio. Jag var med uppe på scenen och han frågade mig något, jag minns att han var läskig.

5. Jag är ganska lättlurad, ibland. Jag förstår inte varför folk luras. Idag lurade Luke Skywalker i mig att det är brosk i fetaost. Jag reagerade panikartat. Dels för att jag hatar ordet brosk, det är det fulaste och äckligaste ordet. Dels för att jag trodde att jag hade stoppat i mig en hel del brosk, vilket jag ju absolut inte vill. Det var en hemsk upplevelse. Han var väldigt övertygande. Men jag gick inte på det helt och hållet, bara nästan. (Det vill säga, jag upprepade "du skämtar, du skämtar, du skämtar" och sen när han sa "ja" så låtsades jag att jag aldrig gick på det.)


6. Jag har aldrig, aldrig snattat något. Detta kanske inte är särskilt förvånande, men jag ångrar lite att jag inte har det. Alla verkar ha varit så wild and crazy, det kanske man borde ha varit. Jag har inte ens tagit en liten godisbit. Jag får dåligt samvete av allt, det minsta lilla.

Mina saker var inte så underliga. Jag är ganska förutsägbar.

Och de som jag väljer att skicka vidare denna lilla sjävbekännelseutmaning till är:
Mads Mikkelsen, Sockersötaste Elin, Nordman. Förlåt oskie! Utmaningen går åt pipsvängen. Det finns inga fler bloggare ju! Som jag känner. Damn!

det verkar som att våren har kommit till stan

Måste nämna my fabulous friend Kalle som annat än semmelslukare, och nu är det rätta tillfället. Igår var en väldigt trevlig catch-up kväll på Babs, mycket snack och ett par glas av deras lättdruckna svartvinbärsrödvin. Jag avundas inte Kalle som skulle med tidigt tåg mot Lund i morse. Jag var stendöd, det var mycket nära ett raserianfall riktat mot min väckarklocka. Nåväl.


Kalle och rödvinet

sylvia

Jag har varit så kluven angående Sylvia Plaths dagböcker, och nu har jag till sist lånat boken. Sylvia är ju så bra, så bra. Men hur ska man egentligen ställa sig till att läsa dagböcker? Det är svårt tycker jag. Jag är både euforisk för att få läsa mer av henne, äntligen, samtidigt som att jag känner att det är lite skamligt. Det är så privat, jag vill inte göra något hon skulle ha ogillat mig för. Jag skulle ha ogillat någon som läst mina dagböcker. De är inte till för att läsas.

Till sist, man kanske någonstans får veta; var Ted Hughes en skurk? Som vanligt segrar nyfikenheten.

memorable crisis

Jag har aldrig varit någon sistaminuten-människa. Jag undrar jag om det här blir bra; nattvaka och sistaminuten. Snurrigt värre.

När jag blir filosof ska jag skriva begripligt. Varför gör de inte det? Först ett påstående, sen en förklaring till påståendet och sen förkastar de påståendet. Jag börjar lära mig nu. Så dags.

mog1.

Nu är jag hemkommen efter en fenomenal vistelse i den blåsigaste av städer. Jag skrev till och med tenta halva lördagen! Jag är mycket nöjd. Sedan var det födelsedagsfest för den serafiska Caramilla karamell. Himla trevligt, finaste Babybells, Jensy och Hanna var där. Även självaste Andy kom från Göteborg, det var väldans kul. Och så massa mer människor, mer eller mindre bekanta ansikten.

Jag var jobbig med kameran, tog en hel massa close ups på alla. Sen fastnade jag och Caramilla framför linsen och blev fullkomligt tokiga. Titta så tokigt.


psychobithes from hell...


bajsnödiga?


här försöker vi nog att se förföriska ut.

just a scratch on my ego

Panik. Nedras tenta framför mig, som inte är så klar som den borde vara vid det här laget. Skövde snart också. Alla kommer, och jag är så stressad. Kommer vara helt oresonlig.

Faderskapet och brodern kommer hit och ska hänga i helgen. Det är kaos, det är hyllor som ska upp på vinden tavlor som ska upp på väggen golv som ska städas sängar som ska bäddas. Väskor som ska packas. Tentor som ska skrivas. Ett tåg som går 19.07.

Så ligger en glassig och fin Drömfakulteten och frestar, och tankar på en silkespojke från igår. Fan fan fan.

"Idag firar vi internationella kvinnodagen - tyvärr.

Det är ett misslyckande för oss alla att vi ännu är så ojämställda att det behövs en dag då kvinnors rätt ställs i fokus."

En eloge till City som har den texten på framsidan idag, kunde knappt ha sagt det bättre själv. (lite problematiskt med artiklarna i tidningen bara, "gymmet där killar inte är välkomna" etc. det var väl jämställdhet som var det viktiga, eller? helt fel intriktning då att ha ett blommigt gym med levande ljus där tjejer slipper bli uttittade. det gör ju saken värre, jisses. könsdiskriminering.)

Well, fira lite kvinnodag bör man ändå - med 00TAL på Zita! Kom dit. Det blir intellektuellt och bra. Sara Stridsberg ska ju läsa! Sedan mingel på finaste Babs bar, bättre blir det knappast.

vive la france

Moi och Mads har haft pariskväll, med ost kex druvor och vin. Nu ska det minsann bokas; Paris here we come. Det behövs mer Parisresor åt folket, framför allt åt mig.

humor

Alltså, sidan med tjuvlyssningar är absolutely hilarious. Vissa är sjuka och märkliga, men många helt fenomenala. Den är ganska gammal, I know. Men rolig. Lite smakprov.

Tant ~70 hejar på kille ~20 vid spårvagnshållplats.
Tant: Jag kom på det!
Killen ser lite förvirrat på henne.
Tant: Ja! rappare heter dom ju! Som uppträder på skansen!
Killen nickar lite avvaktande.
Tant: Jag sa ju att jag skulle komma på det! Dom sjunger ju inte, dom står på scenen och sprattlar med benen. Och så pratar dom istället, sjungpratar. Rappare. Och så rimmar dom också! Det tycker jag är fascinerande! Nu glömmer jag det aldrig!


eller

(Några gymnasietjejer sitter och pratar med varandra.)
Tjej 1: Vilken klass går du i?
Tjej 2: Tvåan.
Tjej 1: Är du 89:a?
Tjej 2: Nej! Jag tog sabbatsår.
Tjej 1: Är du jude?

eller

(Två tjejer ~18 står och väntar på bussen, tjej 1 ställer sig spikrakt framför den andra)
Tjej 1: Vad är jag nu?
Tjej 2: Va?
Tjej 1: Ja, vad föreställer jag nu?
Tjej 2: Vad snackar du om?
Tjej 1: Men säg bara vad jag är!!
Tjej 2 (tyst): En stel människa?
Tjej 1: MEN FÖR HELVETTE! Jag är en piggelin ju! EN PIGGELIN! Det är kallt ute och jag föreställer en piggelin! Ska det vara så jävla svårt att se!?

behind secrets, there is no brain, no heart, there is no one

it is nothing more than this painting, this
view of a view onto emptiness, this
repetition of questions, who
are you, who are you?

A World Beyond Myself av Rutger Kopland.
Märkliga, kraftfulla ord. Alla som slag i magen, världar som rasar.

far above my head are the icy heights that contain all reason

Oh well, nu är jag tillbaka i civilisationen. Det var en fin vecka. Det var enormt mycket snö, det var messmör varm choklad och så. Väldigt höga fjäll. Jag var som Bambi den första dagen på längskidorna, de liksom åkte iväg utan att min kropp följde med. Sista dagen var jag dock så snabb och smidig i spåret att man kunde ta mig för en vilsen vasaloppsåkare. (det vill säga de knappa tre kilometer jag orkade hålla tempot uppe)

Jag har hunnit med en av tentorna, och lite uppsatsböcker. Det må duga, jag är nöjd. Jag har framför allt hunnit med snöänglar, pulkaåkning, diskussioner med min far (bensin förstör miljön mest men om man kör på etanol från brasilien stödjer man ju nästan avverkningen av regnskog?) och kärlek. Mitt hjärta gör värker när jag lämnar världens finaste hemma, och jag hatar hatar hatar alla som påpekar att han är gammal. Sluta med det.

Det var välbehövligt öch skönt med tystnad. Nu är det stockholmsstress igen. Hjärtat slår snabbare här, alltid. Blir lite snurrig av alla ljud också.

Veckans bildbevis:


Snöiga granar.


Ja, jag åkte skidor.


Ja, det är en snöängel.


Världens finaste.