if on a summers day...

Åh, jag har inget att berätta ju! Dödstråkig och trist. Jag stirrar mig blind i böcker vareviga dag, och är för tillfället kattvakt åt min mosters förtjusande katter. Det är lite hemskt. Innekatter som suktar efter att gå ut, och jag är grym och hjärtlös, låtsats inte lyssna på deras jamande och krafsande på dörrarna. Den ena är lite ilsken också, hon blir arg på att jag inte tar ut dem - men jag vågar ju inte! De är ju inte vana, de kan ju springa till skogs! Men på lördag åker vi ut på landet, jag och katterna. Och där får de springa lösa hur mycket de vill (det är där de har fått smak på friheten som gör att de suktar så nu, misstänker jag). Och så ska jag läsa Harry, äntligen.

Jag skulle ju kunna berätta om orden jag stirrar sönder, eller de abstrakta teorierna som inte vill gå ihop med varandra. Om litteraturens genealogi, eller om subjektiveringens ambivalens. Eller, ja, ni ser ju hur otroligt intressant och lättsam min sommar har varit so far. Någongång är det väl över. Är det inte?

Men det är inte bara uppsats nej, Caramilla är och springer hos mig stup i kvarten - det verkar som att hon bor där mer än jag? För hon ska flytta hit, minsann! Och vi har hunnit med roliga saker, ja, vi har bowlat och dansat. Och jag har sett Harry P-filmen och jag var nöjd. Lite fel är det ju alltid. Men ändå bra. Ja.

c'est pas possible # 2

Åh, pust. Sommar, och det där med bloggandet blir ju lite mer sporadiskt. Finns inte mycket att säga, sitter på KB hela långa dagarna och skriver på min idiotiska uppsats. Dagdrömmer och tittar ut genom de stora fönstrena, längtar mig bort och önskar att orden kunde skriva sig själva. Önskar också ofta att jag hade en egen Dumbledore som respektingivande med mässande röst yttrade "Silence!" varje gång folk stör. Jag ogillar starkt folk som pratar på bibliotek. Det är inte okej. Inte heller att prassla, slamra, hosta väldigt mycket och länge, ha musik i lurar som andra hör etc. etc. (Det är nog för att jag ideligen snårar in mig i mina tankar som det stör mig så, vad vet jag.)

Det har varit en bra helg. Mangis hälsade på en sväng och Elin hade tjusig inflyttningsmiddag med den godaste tsatzikin jag smakat, och hemgjorda smarriga krutonger, och massa annan mat förstås. Men det var så märkligt i lördags, och riktigt ruskigt obehagligt. Det var helt plötsligt en väldans massa oväsen och poliser på gatan vid mig. De spärrade av vägen! Och det var säker 15 polisbilar och man fick inte gå ur husen och hjälp, jag visste inte alls vad som stod på. Det visade sig att NSF (nationalsocialistisk front) skulle ha en megademonstration för att befira någon nazist som förnekar förintelsen. HELT SJUKT. Precis på min gata. Fy sjutton. Jag ville gråta. Ibland vill man inte bo i stan, helt enkelt.
H e m s k t.

Och just nu längtar jag mest efter sista Harry Potter-boken. Jag vill bara läsa läsa läsa, vara i den världen. Läser om allt, flera gånger om. Jag har också insett att jag inte alls tycker att Mad-Eye Moody ser rätt ut i filmerna. Han ska vara mörkmustig med skägg, lite sjörövarig tycker jag. Oh well. Ska bli spännande att se Tonks tycker jag, hon ska ju vara en metamorphmagus. Och Firenze? (Oh yes, jag är nördig när det gäller Harry, det är bara så.)

my heart starts skipping steps

Åh, Conor. Du gjorde min Acceleratorfestival alldeles underbar. Underbarast. J och jag stod och var nördiga, klängde oss fast vid staketet längst fram. Och det var så sjukt värt det. Det var så äckligt bra, saligheten har varat i många dagar. Och jag som trodde kanske att det skulle vara en snubblande full Conor på scenen, även om jag gladeligen hade tittat ändå. Men inte! Det var så fint. En hel stråkorkester, alla klädda i vitt. Och jag kommer aldrig någonsin tillåta mig att missa en Bright Eyes-spelning i närheten av Sverige, nej. Ni fattar inte vad ni missar, människor!





I övrigt var Accelerator fint och ganska soligt. Jens Lekman var bra. Loney, dear också. Tokyo police club också. Frida också. Jag är mycket nöjd. Lite surt att det blev fullt när Though Alliance skulle spela, dumt att låta dem spela inne i sunkiga Allhuset med plats för ynka 700 personer. Det går ju inte! Suck.

Det känns lite tomt nu. J åkte i söndags efter den fina helgen. Sen kom Caramilla, och Lars firade 25årsdag. Det var hemskt trevligt, det var dans dans dans. Det var sju sorters kakor, minst femtio sorters plockmat, en del vin och massa sån där alkoholhaltig dryck. Fabulous. Och nu har Caramilla åkt med.

Och nu ska jag titta på Morden i Midsomer, det ska man göra ibland på somrarna.
Punkt.