Off we go

Jag har varit i skogen och plockat svamp och bär i en vecka. Och låtsats som om internet inte existerar.

Imorgon åker vi till Berlin! Jag fick ett mail om vad som inte tillåts i handbagaget.

"Passagerare tillåts inte medföra följande föremål in i säkerhetsskyddade områden eller flygplanets kabin: Skjutvapen, handeldvapen och andra vapen; föremål som kan, eller förefaller kunna, avlossa en projektil eller åsamka personskada, inklusive: Samtliga handeldvapen (pistoler, revolvrar, gevär, m.m.) vapenattrapper och -imitationer, delar av skjutvapen (förutom delar till teleskopsikten och sikten), luftpistoler och -gevär. Signalpistoler, startpistoler, alla typer av leksakspistoler, verktyg som bult- och spikpistoler, armborst, slangbellor, harpungevär, slaktmasker, föremål som avger elstötar, t.ex. boskapsmotare, samt laservapen och cigarrettändare som ser ut som skjutvapen.

Spetsiga vapen, vapen med egg samt andra vassa eller spetsiga föremål; föremål med blad som kan åsamka personskada, inklusive yxor, pilar (inklusive dartpilar), broddar (järnhakar, krökta järnrör eller plåtar med järnspikar för bergsbestigning), harpuner och spjut, ishackor och -pikar, skridskor, låsbara knivar eller stiletter oavsett bladets längd, övriga knivar inklusive sådana som bärs av ceremoniella eller religiösa skäl och jaktknivar, av metall eller annat material som är starkt nog för att användas som ett vapen, köttyxor, macheteknivar, rakknivar och -blad (exklusive engångs- eller andra rakhyvlar där rakbladet är inslutet i ett hölje), sablar, svärd och värjor, skalpeller, saxar oavsett längd, skid- och vandringsstavar, kaststjärnor, handverktyg som kan användas som ett vapen med spets eller egg , t.ex. borr, mattknivar, arbetsknivar, sågar av alla slag, skruvmejslar, kofotar, hammare, tänger, skruv- och skiftnycklar, blåslampor."

Synd. Nu får jag lov att packa om. Speciellt köttyxan och boskapsmataren känns jobbigt att klara sig utan.

smygtitt

Åh. Snart är den här, tredje säsongen av Mad Men. Lovely. Här kommer lite nya snygga bilder inför säsongspremiären den 16 augusti. Peggy (första bilden uppifrån) ser ut att ha piffat till sig rejält, hon var ju seriens nörd. Nu är hon snygg. Hmm.

rättelse

Jag har, från två håll, fått pisk för att jag så bestämt basunerade att alla filmer baserade på böcker är sämre än böckerna. Nog finns det undantag, ett som jag blev påmind om är The Hours (Timmarna) som är en alldeles fenomenal film men kanske något mer platt som bok. Ja. Det är sant. Men jag vidhåller ändå själva poängen, i de absolut flesta fallen är boken ändå bättre.

böcker är speglar: i dem ser man det man har inom sig

Jag har precis avslutat en helt fantastisk bok.

Det var längesen jag läste så här. Jag har, med viss besatthet, sträckläst denna bok. (Som för övrigt var ett tips från Elly.) Jag ska på stubinen leta upp ytterligare titlar av författaren. Kanske först när ledig tid infinner sig, det går ju inte an att ligga vaken sent om nätterna när man ska upp i ottan.

Nåväl. Boken heter Vindens skugga och är skriven av Carlos Riuz Zafón. Man blir omåttligt sugen på att resa till Barcelona (då det är där, under första delen av 1900-talet, den utspelar sig.).

Ett minus i kanten är att översättaren snarare tycks ha anpassat språket efter originalets spanska än att få svenskan att flyta på. Men det är ju noterat med en dömande korrekturläsarblick. Det kunde gott ha åtgärdats av förlaget, men det går an ändå. Boken är såpass fenomenal att man får se genom fingrarna. Åh. Läs läs läs!

böcker är bäst som böcker

Det jag nu ska skriva om må vara uttjatat, men sant. Utöver det är det ett av mina största obsessions. (De som var på bio med mig förra söndagen minns nog min upprörda, halvtimmeslånga monolog efter filmen.)

Filmer som är baserade på böcker kan bara ses på ett villkor. Att man har läst boken. Seriöst. Tror man att man kan se filmen och därmed inte behöver läsa boken för "man vet ju redan vad som händer" så har man FEL. Fel! Man kan åtminstone inte, över huvud taget, ge ett omdöme till boken efter att bara ha sett filmen. Man kan inte säga "men den verkar ju inte så bra" och basera det på ens åsikt om filmen. Nej nej nej.

Saken är den att filmen alltid är en reducerad version av boken. Sen kan den vara en bra version av boken, men jag har aldrig upplevt en film som är bättre än boken som ligger till grund för den.

Nyligen läste jag Revolutionary Road (Richard Yates) och imponerades, en väldig bra och fruktansvärd roman. Otroligt obehaglig att läsa. Sen såg jag filmen. Den var helt okej. Castingen med Kate Winselt och Leonardo DiCaprio var träffsäker, historien höll ihop. Ni vet. Men trots en, i det stora hela, ganska lyckad filmatisering är ju boken bättre. Filmen kunde jag se som en gestaltning av boken, och om castingen stämmer överrens med min fantasi kan det bli ganska bra. Men all spänning i relationerna, all bakgrund till historien är inte möjligt att förmedla under två timmar. Det kräver 334 sidor.



Och nu till kärnan för den upprörda monologen förra veckan, kanske för min del också kärnan till diskussionen från början: Harry Potter. Jag giver er ett råd: den som i min närhet säger att denne ska se filmerna om Harry "för att veta vad det handlar om" men inte ska läsa böckerna, för "filmerna är ju inte så bra". Beware! Jag blir galen. Galen!

Harry Potter and the Half-blood Prince har nyligen kommit på bio. Överlag är Harry Potter-filmerna ganska ojämna, det man (som passionerad beundrare av böckerna) har som behållning är miljöerna och karaktärerna. Det finns skillnader, film nummer fyra är till exempel en riktig katastrof! Allt är fel. Allt. Men jag tycker ändå om filmerna. De ger mig en chans att se all magi, storslagna händelser och miljöer på film. Men pass opp! Det finns problem, mycket reduceras och förenklas och tas bort. En del läggs till (vilket gör mig allra mest upprörd! Om senaste filmen: den där tjejen i början: TA BORT! Varför är hon där? Och varför är det en lång scen kring The Burrow tillagd? Skandal! Sanslöst.)

Hur som helst. Harry Potter and the Half-blood Prince är nästan en av de bästa HP-böckerna. Den är fruktansvärd och fenomenal. Filmatiseringen är okej. Men man kan aldrig förstå och älska berättelsen och karaktärerna genom filmerna. Det finns inget djup, man får ingen tid.

Jag jobbar mest hela tiden.

Ni får förlåta. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk hinner med saker och ting när de har heltidsjobb. Om man, som jag, försöker ha kvar en social fritid (vilket betyder att jag, nästan varje dag när jag kommer hem runt sex, äter mat och ger mig iväg igen för att leka med någon vän i ett par timmar) så innebär det att allt annat är omöjligt att hinna. Tvätta, städa, blogga, sova etc. Vad är hemligheten? Finns det någon som hinner allt? På riktigt?

Sen kan det förstås bero på att varje gång jag tror mig jobba heltid så jobbar jag typ 150%. Den här sommaren på grund av ett fantastiskt extrajobb som jag inte kunde neka. Utöver julis 192,5 timmar i Bromma (exlusive en timmes lunch varje dag) så har jag korrekturläst en roman på drygt 500 sidor! Det där med korrekturläsningen är ju så roligt att det nästan inte räknas, fast ändå, om man har tidspress och får lön så är det jobb. Ett roligt jobb dock, och mycket praktikt att få in foten så här strax innan förlagsvetenskapen. Well. Nu är min frånvaro förklarad. Nu ska jag försöka mig på att tänka ut något vettigt att skriva. Om en stund.

a diamond in my chest

Förra veckan var jag på två spelningar. Man skulle kanske kunna tro att det var av patriotiska skäl då de båda kommer från Dalarna. Men ack nej! Till en början, kanske. Men båda dessa är mycket hör- och sevärda. Mycket. (Visserligen blir man ju ändå riktigt stolt när det är folk från bygden som är så nedrans duktiga).

I onsdags spelade Francis på Södra teatern. Sångerskan är så karismatisk och fantastisk. Det var grymt. Grymt.


Nästa spelning var the tallest man on earth på kulturhustaket. Det började regna lätt innan spelningen, vilket gjorde oss ytterst tveksamma över att ens gå in (ut). Istället blev det magiskt. Alla stod inlindade i filtar och musiken kom helt till sin rätt. Åh, den där Kristian Mattson, han kan minsann.

läs bara bra böcker

Det jag helst och oftast gör på sommaren är att läsa. Ni ska få några tips på förträfflig sommarläsning according to me. Det ska ju vara bladvändare på sommaren, lättläst och gärna genialiskt. Här kommer tio sådana, utan inbördes ordning:

The World According to Garp (Garp och hans värld) - John Irving.




The Secret History (Den hemliga historien) - Donna Tartt
"Snön i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi hade försatt oss i." Död i första meningen. Alltid lika spännande.


Ten little niggers (Tio små negerpojkar) och Five little pigs (Fem små grisar) - Aghata Christie
Rätt lika titlar, rätt olika böcker. Mästarinnan av deckare och de enda sådana värda att läsas. Nästan.


Special Topics in Calamity Physics - Marsha Pessl
Jag bryr mig inte ens om den svenska titeln här, alla de andra är helt okej på svenska men denna. Denna måste läsas på engelska. Då blir det något alldeles fantastiskt. På svenska blir det patetiskt och lite pinsamt.


Bonjour Tristesse - Francoise Sagan




Mannen som älskade Ýngve - Tore Renberg
"Okej: det heter inte EU, det heter inte Ryssland, Pol Pot och det heter inte Either you are with us or you are with the terrorists."
Istället är det 1990, snygga musikreferenser, kärlek och ångest. Lovely.


Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm
"Det hände sig i Trakten, vid Bule träsket. Eddies död."
Mer ond bråd död i ingressen and I like it.

The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) - J.D Salinger
Förresten, förträfflig översättning av Klas Östergren.




The Bell Jar (Glaskupan) - Sylvia Plath
Sylvias enda roman. Sjukt bra.


Well. Det var tio, for now. Har massa på lager. Vänta bara.

all I want is pretty dresses

Ni kan få se en av mina favoritklänningar. Den är fin. Titta.

all work no play

Men ja. Jag är dålig på att updatera. Jag veet.

Jag jobbar ju bara hela tiden! Finns ungefär ingenting att säga då, ingenting. Har börjat gå upp i ottan och sitta ensam på tunnelbanan när knappt någon annan åker. Det är ganska skönt. Sen kommer jag hem och då är jag trött. Jättetrött. Häromnatten sov jag nästan 13 timmar (och då gick jag upp halv sex, då kan vi prata om att läggdags är tidigt eller hur?). Det måste vara något slags personligt rekord.

Men det går bra! Jag kommer få mycket pengar (i mina mått mätt) och jag tycker att det är helt okej att jobba, ibland riktigt trevligt. Ibland något besvärande men ändå okej.

Titta. Detta är ganska meningslöst. Ska försöka komma på något som säger något.

regn

Jag har börjat läsa Regnspiran av Sara Lidman, passande nog.

Underbar första mening.
"Våren stod i flammor på himlen och jorden var färglös och stel av tjäle; så var det när Linda föddes."

Mycket lovande.

I övrig bryr jag mig inte alltför mycket om regnet, men det vore förstås fint om det kunde bli soligt till midsommar och dess festligheter.

so I might as well dance

De förtjusande flickorna Madde&Moa a.k.a. klubb Nazdrowje har varit synnerligen aktiva på senaste tiden och bjussat på en massa trevliga kvällar. Och nu ska de tydligen husera på Bonden sista torsdagen varje månad! Trevligare nyheter får man leta efter. Gå dit vetja!

Eftersom jag har sommarlov dansar jag runt mest hela tiden. Just idag har Le Sports Your brother is my only hope och Tell no one about tonight spelats omvartannat. Svängigt värre!

sommar sommar sommar

Idag presenterades P1:s sommarvärdar för i år. Jag tycker att sommarprogrammen kan vara ganska spännnande, lite beroende på vilka som pratar förstås.

I år ska jag givetvis lyssna på Peter Englund (31/7) och Frida Hyvönen (12/8). Dessa kan man inte missa, det blir garanterat bra. Men jag kan tänka mig att höra Kristian Luuk, Bodil Malmsten, Ingvar Kamprad och Hans Alfredsson. Bland andra. Hmm. Har någon något tips, förresten?

today is a good day

Jag har sommarlov. Man blir ganska glad över att få göra lite som man vill då och då, tänja lite på läggtiderna och sånt busigt!

Jag har ytterligare tre anledningar att vara glad idag:
Jag har röstat! Det känns bra! Jag känner mig alltid lite viktig när jag röstar. (Glöm inte att rösta folks!)
Om jag får höra att någon av mina vänner inte har röstat så kommer jag hålla ett långt tal: "Det är en rättighet som inte alla har, tänk om du var diskriminerad eller bodde i en diktatur då skulle du bra gärna vilja va? Ta vara på det då. Det är en principsak, det handlar om rättvisa och demokrati ...". Ni vet. Det pågår i minst 20 minuter och du får inte en syl i vädret. Okej?

Jag har bokat resa till Berlin i augusti och det kommer bli fullkomligt fanstastiskt.

Jag har kommit in på en väldigt trevlig utbildning och det är ju nästan ännu mer fantastiskt. Det trodde jag aldrig, väldigt många som söker och få som kommer in. Och då är det ju alltid kul att vara utvald, eller hur? Så om ett år är det finito med tentor och sånt trams, och jag har finally en bra examen på pappret. Lovely.

Det regnar ute men det gör inte så mycket eller hur?

J.K. Rowling, Harry Potter and the Half-Blood Prince, p. 171.

Jag pluggar engelsk grammatik mest hela tiden och då mina vänner, är det sjukt svårt att komma på nåt kul att skriva om. Jag har dock kommit på en grej som får mig att tro att jag pluggar fast jag egentligen gör något ganska trevligt. Jag lyssnar på Harry Potter på ljudbok. Eftersom jag kan dessa böcker utantill så tänker jag mig att jag kan lyssna på språket istället för handlingen. Eh.

Jag lyssnade precis förbi ett av mina favourite moments i Harry Potter and the Half-Blood Prince:

(För er icke insatta - shame on you! - så krävs lite kontext. Snape är en lärare på Hogwarts som vi hatar. Han är alltid elak mot Harry, och den som är elak mot Harry och hans vänner ogillar man. Eftersom Harry liksom är bäst och finast.)

'Pathetic Weasley', said Snape, after a while. 'Here - let me show you -'
He turned his wand on Harry so fast that Harry reacted instinctively; all thought of non-verbal spells forgotten he yelled, 'Protego!'.
His Shield Charm was so strong Snape was knocked off-balance and hit his desk. The whole class had looked round and now watched as Snape righted himself, scowling.
'Do you remember me telling you we are practising non-verbal spells Potter?'
'Yes', said Harry stiffly.
'Yes sir.'
'There's no need to call me "sir", Professor.'
The words had escaped him before he knew what he was saying. Several people gasped, including Hermione. Behind Snape, however, Ron, Dean and Seamus grinned appreciatively'.

Härligt va? Där fick han så han teg, den där nedrans Snape. (Men vad som händer när man är så kaxig mot en lärare får ni läsa er till själva, om ni inte redan vet förstås.)

Nej, nej, nej och åter nej; trefaldigt, fyrafaldigt och tiofaldigt nej

Alltså, jag har sett flera som har utmanat mig på listor men jag igonerar det rakt av. Bara så ni vet.

Det är ju ljust ute sent om kvällarna och vänner vill dricka vardagsvin och leka i solskenet. Det måste man ta tillvara på. Stockholm är en sån stad, så fort ljuset kommer så kommer spontanitet och vinboxar och promenader och kaffe i sol.

En sak bara. Jag är mycket nöjd över Mare Kandre-dokumentären på Svt. Spännande och bra var den. Framför allt är jag mest nöjd över att Horace påpekade att Bübins unge är "ett mästerverk", författarskapets absoluta topp. Att boken är så briljant att den bara kan jämföras med Kafta. Typ. Det känns bra. När man har ägnat ungefär 457 dagar att grubbla över, och skriva om, den boken så känns det ganska jättebra, faktiskt. Horace ord är nästan lag.




Ps. Bübins unge är en mastig bok. Man blir liksom mätt, nästan lite illamående. Man kan läsa Aliide, Aliide också, eller istället. Den är inte riktigt lika mastig. Och den finns hos En bok för alla för 30 kronor. Det ni! Den är tillräckligt bra för att vara väl värd den ringa summan vill jag lova.

30 Rock!

Okej. Det här kanske har sagts hundratusentals gånger. Men. 30 Rock är den roligaste tv-serien just nu. Alla gånger. Om om någon tycker att det går lite trögt i början, att första avsnitten inte är så roliga som alla säger - håll ut! Det blir bara bättre och bättre och bäst.

Ett exempel. I tv-serier gör folk alltid listor för att bestämma sig för kärlek. De radar upp för och nackdelar. Men det är aldrig roligt, Ross och Rachel bråkar och skriker över listan. Grejen med listan är ju att den implicerar att för- och nackdelarna är lika mycket värda. Vilket de ju oftast inte är. Därför gillar jag Liz Lemons lista som givetvis är fantastisk. När hon ska bestämma sig för om hon ska dumpa sin fåniga kille Dennis så hittar hon bland annat fördelarna "fixed the tv" och "makes good chili", samt nackdelarna "racist" och "not super smart". Vem vill inte ha en puckad rasist till pojkvän så länge han kan fixa tvn?

Nåväl. Se det här som en order: den som inte har sett 30 Rock bör göra det. Punkt. För övrigt finns några schyssta gästspel, bland annat DON DRAPER från Mad Men. Lovely.

This soil is bad for certain kind of flowers

The Bluest Eye av Toni Morrison är så bra, det är bara så. En bok som börjar så här:

"Here is the house. It is green and white. It has a red door. It is very pretty. Here is the family. Mother, Father, Dick, and Jane live in the green-and-white house. They are very happy. See Jane. She has a red dress. She wants to play. Who will play with Jane? See the cat. It goes meow-meow. Come and Play. Come play with Jane. The kitten will not play. See Mother. Mother is very nice. Mother, will you play with Jane? Mother laughs. Laugh, Mother, laugh. See Father. He is big and strong. Father, will you play with Jane? Father is smiling. Smile, Father, smile. Se the dog. Bowwow goes the dog. Do you want to play with Jane? See the dog run. Run, dog, run. Look, look. Here comes a frien. The friend will play with Jane. They will play a good game. Play, Jane, play."

och slutar så här:

"This soil is bad for certain kind of flowers. Certain seeds it will not nurture, certain fruit it will not bear, and when the land kills of its own vilition, we acquiesce and say the victim had no right to live. We are wrong, of course, but it dosen't matter. It's too late. At least on the edge of my town, among the garbage and the sunflowers of my town, it's much, much, much too late."

En bok som går från kliché till allvarligt allvar. Den handlar om rasism, incest, om hur grymma människor kan vara, om en sjuk sjuk värld. Det är så briljant gjort att det gör ont.

In memoriam

Den senaste veckan känns som en månad. Minst. När man blir tagen på sängen av obegripligt sorgliga bud så finns det inte så mycket att säga, än mindre någon lust att göra eller säga något alls. Vilket jag egentligen kan låta vara osagt, men det får fungera som en förklaring till min frånvaro.

Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.

bambo balanta badala

Det ulovades fåglar





och underbara människor







och lite färggranna blomster



En dag badade vi i Gambiafloden. Vi klarade oss från arga krokodiler, de ligger tydligen och lurar mycket längre upp i floden. Det var dock med viss tveksamhet vi hoppade i. Vi stod länge på bryggan och frågade gång på gång "no bambo?". Inga krokodiler?

let's get out of this country

Så här var det. Min allrakäraste Camilla kom hem från Gambia med gråten i halsen och sa "Jag vill inte vara här, jag vill vara där. Jag är inte färdig. Allt är så underbart, alla människor är så underbara. Jag vill tillbaka, jag vill visa dig allt. Jag vet ju att du vill bort från det här en stund också. Ska vi?"

Efter några snabba puckar och flygbiljetter som blev skamligt billiga så har jag skrapat ihop pengar och tid och ja, det ska vi. När jag gnällde lite för min far häromdagen om pengar jag istället borde spara och studier jag istället borde ägna mig åt så sa han "men du, man måste leva också". Och det får tamejtusan bli dagens visdomsord.

Så, over and out. När jag är tillbaks tänkte jag berätta om solsken och krokodiler och fåglar och underbara människor.

hockey hockey hockey

Nej Oskar, man törs aldrig önska en repris. Varför gör Leksand så här. Va? Hur kan det gå bra säsong efter säsong och sen gör de så här. Va?

Så här är det. Jag bryr mig aldrig om hockeyn annat än när det är kvalserie. Alternativt om det vore slutspel, men det kan man ju knappast tänka sig som ett möjligt scenario. Det är när det gäller jag intresserar mig. Jag är alltså, om man ser det på ett sätt, ett ganska illojalt leksandsfan.

På samma sätt är jag med fotboll. Jag är engagerad när Sverige spelar. Men har inget till övers för något annat lag. Jag gillar Sverige och jag gillar Leksands IF. På ett blödigt sätt. Sporterna i sig rör mig inte alls. Det är lite märkligt, och jag vet egentligen inte om jag står för den här patriotiska sidan av mig. Men ändå! Det gör lite ont i mitt hjärta när de håller på så här och larvar sig.

what gives this mess some grace unless it's kicks

...

The strong pulse of Ambition struck
In every vein I owned;
At the same instant, bleeding broke
A secret, inward wound.

-Charlotte Brontë

Vilken vecka. Men nu är det klart, avklarat, inskickat.

När jag var liten och det kom sig så att jag gjorde något bus, varpå jag gjorde mig illa, så sa alltid min mamma att "synden straffar sig själv". Det där tänker jag på ibland. Det var ju ofta så. Ville man retas så fick man på något mystiskt sätt tillbaka: om man skulle snärta någon med en gummisnodd så gjorde det alltid ondast på en själv. Ni vet.

Men de dagar det där ordspråket poppar upp i tankarna numera så blir jag alltid arg. När det blir så att allt händer på samma gång, på samma vecka, och det bara är elände. När man egentligen vill ta en timeout och inte gå ur sängen alls. När man är stressad och måste få klart något viktigt viktigt, när man blir sjuk, när saker händer som får en att grubbla över sånt som man måste lämna bakom sig. Samtidigt. Då blir jag arg. Varför ska det vara så? What have I done? Jag förstår inte vad det är som straffar sig. Jag har inte gjort något fel ju, lägg av då!

Sen smyger det fram någonstans ifrån att jo, i allmänhet tillåter man sig ändå att hamna i situationer. Det kanske kan förhindras. Kanske med bättre planering eller självdisciplin eller förstånd. Whatever. Men vadå, ska man gå runt och tänka så? Ska man vara så förståndig att man hela tiden förebygger jobbiga situationer? Jag vet inte. Det verkar inte riktigt klokt det heller. Men om inte så sitter man ju där under sin helvetesvecka och svär över att man inte varit förståndig nog.

Nåväl. För övrigt så avslutades veckan ändå finfint med ett besök hos bönan i Örebro. Drinkar med frysta hallon och samtal in på sena natten är ett av de bästa sätten att spendera en helg på vill jag lova. Tyvärr kom förkylningen tillbaka med full kraft, trots löften om att sprit gör en både lycklig och frisk.

glasvegas

Jag har hittat en finfin version av Flowers and Football tops på youtube. Jag gillar den på skivan också, mycket. Men den här är så fin.

För övrigt var jag länge övertygad om att en textrad i Geraldine gick så här: "when you see the apple good thing you feel like walking". Lyssna så ska ni få höra. Det låter faktiskt så. (Plus att raden efter är "I need to make sure you know thats just the Prescription talking".)

In the midst of depression our saviour is party

Försöker fundera ut något att ha på mig på helgens festligheter. Det är inte lätt, inte så mycket 30-tal i garderoben. Men roligt ska det bli. Kanske ska man slå på stort och införskaffa en hatt.

finn fem fel

Bland Rapports huvudnyheter idag varvas en himla massa våld, krig och elände med larmet om nya fiskekvoter eftersom vi fiskar ut haven och ekosystemen håller på att klappa ihop. Utöver det annonseras den nya rymdturismen, med bas i Sverige, som ska bli verklighet 2012.

Vi får hålla tummarna för en fredligare värld och att ekosystemen är möjliga att rädda. Under tiden, varför inte lite rymdresor för vanligt folk, just for fun?

The Great Gatsby

En roman som inleds så här:

"In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I've been turning over in my mind ever since.
'Whenever you feel like criticizing anyone', he told me,'just remember that all the people in this world haven't had the advantages that you've had."

och avslutas så här:

"So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."

kan inte vara annat än häpnadsväckande. Väldigt, väldigt bra. (Inte för intet en riktig klassiker.)

Jag ska inte säga något om diskussionen och föreläsningen om romanen tidigare idag. Jag ska istället tänka på inledningen av The Great Gatsby och vara tyst.

För övrigt har ju F. Scott Fitzgerald också skrivit The Curious Case of Benjamin Button. En fin liten historia som numer även är en sevärd, mycket fin film med Brad Pitt och Cate Blanchett.

Stig och Stieg

Igår var jag på fest i ett förlagskollektiv med anna (aka ilovepocket). Det var mycket trevligt. Vi kom in på Stieg Larsson, om man ska ge sig på att läsa den publika succén eller inte.

Apropå detta kan jag dock berätta en liten anekdot, eller en insnöad litteraturvetares bekännelse om man så vill. Det var en gång en (annan) fest och någon frågade mig om jag inte hade läst "Stig Larssons" böcker. "Jodå", svarade jag, "De är ju klassiker! Fast han har ju inte producerat något nytt på väldigt länge." Något nytt? skrattade personen i fråga. Han är ju död! Och alla böckerna har ju inte ens kommit ut än. "Va!" utropade jag mycket bestört. "Har han dött? Åh, herregud! Vad konstigt att jag har missat det, jag läste till och med en intervju med honom förra veckan."

Det visade sig givetvis att vi pratade om olika Stig/Stieg Larsson. Tur att jag inte började analysera den absurda handlingen i Autisterna. Det hela hade bara blivit ännu värre.

For the record, eller för dem som inte är insnöade litteraturvetare, så är Stig Larsson obligatorisk läsning i kurser i modern svensk litteratur. Stieg Larsson hade jag däremot helt missat, trots att han är bästsäljare på alla möjliga listor. (Men nu var det trots allt något år sedan detta utspelade sig, och jag har lärt mig vem Stieg är. Fast jag har inte läst nåt än.)

På gårdagens fest utspelade sig även en dispyt angående vilken kyrkogård Simone de Beauvoir är begravd på i Paris. Den allmänna uppfattningen var Père Lachaise, men jag hävdade med bestämdet att det var en annan kyrkogård vars namn hade fallit mig ur minnet. Jag måste säga det någonstans, så jag säger det här. Jag hade rätt! Hon är begravd på Cimetière du Montparnasse. Viktigt. (Och ack! så enerverande det är när man vet sig ha rätt men ingen annan håller med.)

Maria Larssons eviga ögonblick

Jag har precis sett Maria Larssons eviga ögonblick. Den var förtvivlat bra, fullkomligt fantastisk. Många har nog redan sett den, men om inte: gör det! Extra trevligt var förstås att se den tillsammans med alltid lika underbara Mads, och på den anrika biografen Tellus dessutom.

Det har varit en märklig dag. Det där jag skrev om bebisar igår var nästan som ett omen. Idag sprang jag av en slump på två fina vänner som jag inte har sett på ett tag. De ska ha en bebis! (Med varandra alltså, de är ett par.) Tänka sig va. Det gjorde mig väldigt glad. Jag fick till och med känna på magen!

what happened to all of the feeling?

Häromdagen pratade jag och en vän om bebisar. Och om kärlek. Men mest om bebisar. (Jag vill helst skriva bäbisar, för det är så jag säger. Fast då kommer väl någon att klaga. Det stavas ju inte så.) Jag tyckte definitivt att det var dags att någon jag känner bra får en bebis. Hon sa "jag orkar i alla fall inte ens tänka på att tänka på det". Nä, vi får hoppas någon annan känner sig manad. Vi hade däremot något skilda åsikter. Hon tyckte att det var jobbigast att bebisen skulle grina, och att man inte skulle få sova, bli tjock, att det gör jätteont och allt det där. Jag tycker att det är jobbigast att man måste hitta en jävligt bra pappa, annars vägrar jag nämligen. En sån som lagar mat utan tjat och städar självmant. En sån som leker och tar ut halva föräldraledigheten. (Inte för att det där andra heller verkar vara någon piece of cake, direkt.)

Det var då vi kom in på kärlek. Med en massa krav blir ju allt himla rationellt, när det kanske inte borde vara det. Och jag kom att tänka på en bra text som jag läste på Peter Englunds blogg för rätt längesen. Om att vara rationell eller inte. Well. Jag tycker dessa rader är finast: "För är det inte för att delvis slippa sig själv, eller i alla fall fullständiga sig själv, som man blir kär i någon annan? För den andre skall väl inte vara så mycket en spegel, som ett fönster."

Man kan ju hålla tummarna för att det ena inte utesluter det andra. Ändå tycker jag att Hello Saferides låt "The Quiz" är lysande. Tänk vad bra det vore med kryss i ja- och nejrutor, egentligen.

Åter till bebisar. Jag vill minnas att en viss nära vän (jag nämner inga namn) för längesen bedyrade att hon skulle ha barn innan 25. (Jag väntar med spänning!) Jag tror jag sa 27. Tänk så man pratar (när man är nitton).

academic english, part II

"I'm no more your mother
Than the cloud that distills a mirror to reflect its own slow
Effacement at the wind's hand"

Från Sylvia Plaths Morning Song. Jag har varit på poesiseminarium. Vi ska lära oss att läsa poesi. Givetvis tar läraren för givet att ingen i rummet har gjort det förut och jag klandrar honom inte efter dagens seminarium. Det bisarra med det hela var att folk inte alls verkade förstå poesi. Någon pojke ropade uppspelt "Varför säger de inte bara vad de menar!". Och gång på gång när vi talade om just de där partiet i Plaths dikt så tog folk upp saker som "Har mamman lämnat ifrån sig barnet?", "Hon kanske har adopterat bort det?".

När vi pratade om en annan dikt med titeln "Stopping By Woods On a Snowy Evening" så var det mycket diskussion kring frasen "The darkest evening of the year". "Vilken dag är det mörkast?" "Är det möjligen 23:e december?" föreslog någon. Nej, den 22:a, var någon annan säker på.

Först kunde jag knappt dölja min irritation över antagandet att vi alla var noviser utan koll, efter några minuter sympatiserade jag med läraren. Han har väl varit med om det förr; studenter som varken kan något om eller intresserar sig för poesi. Som pratar bort tiotals värdefulla minuter av undervisning på extremt bokstavliga saker.

Vilken kväll är årets mörkaste? Läraren svarade: "Ni måste komma ihåg tolkning när vi håller på med poesi, att det finns flera nyanser och betydelser. Den mörkaste kvällen på året kan ju också vara den mörkaste i den här personens liv, den kväll som upplevs som mörkast av flera skäl. Inte nödvändigtvis exakt den kväll som är mörkast i almanackan". Well said. Men ärligt talat, på högstadiet kanske den informationen vore mer berättigad. Nu måste vi ta det på universitetet, jag tar studiemedel för detta. Gudars.

(En parentes. Hur som helst så var det faktiskt ganska roligt att höra massa folk tolka dikter. Alla ser så olika saker. Man lär sig ju att se på nya sätt. Det är bra.)

en present

Tänk, vad fantastiskt det är när man är stressad och ens tidsplan förskjuts. När man får några veckor till på sig, helt gratis. Det är som en present. En tidspresent. Jag fick just en sån. Det känns bra. Då blir det Kb några veckor till, arbetet blir (förhoppningsvis) mer genomtänkt och det finns en större chans att göra något tillräckligt bra. Och allt känns lite, lite bättre på ett kick. (Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så exalterad över att sitta instängd i ett bibliotek ytterligare några veckor. Jisses.)

O nederlag!

Varför är det så svårt att hitta saker som man behöver? Jag har letat i flera dagar efter dammsugarpåsar. När jag väl hittade ett ställe som säljer dammsugarpåsar så hade jag glömt lappen hemma med vilken modell på påsar som jag ska ha. Nedrigt. Det är fascinerande hur många olika typer av dammsugarpåsar det finns! Hundratals. Finns inte en chans att hitta rätt om man inte vet i förväg vad man ska ha. (Det är däremot väldigt lätt att hitta fina saker som man inte alls behöver. Igår köpte jag en thékanna. Onödigt, men den var väldigt fin.) Måhända ett något irrelevant problem. Nåväl.

Igår trodde jag för övrigt att jag var dummast i hela världen. Jag fick ett pappersbrev! I brevet fanns en bilaga: liten knep och knåp-sida som jag kunde sysselsätta mig med. Ni vet, finn fem fel och räkna saker och sådant. Jag skulle finna fem fel på en bild med Hello Kitty - jag hittade bara tre! Som jag gruvade mig. Satt en rejäl stund och funderade, kände mig hjälplöst dum. Här sitter jag på Kb dagarna i ända och läser, så kan jag inte ens lyckas med ett pyssel riktat till en betydligt yngre publik! Jag fick lov att höra av mig till avsändaren för att få höra vad det stod på facitsidan. Det visade sig vara en kluris! Det fanns bara tre fel. Nu känns det genast lite bättre. Jag kan lägga denna incident bakom mig.

academic english, part I

Jag har börjat läsa engelska. Det känns väldigt sofistikerat när föreläsarna pratar med tjusig brittisk accent, men i övrigt är det mindre spännande. Många vilsna själar verkar ha hamnat i denna grupp. Fast då och då så får jag chans att fnissa lite. Det händer nämligen samma underliga sak varenda föreläsning. Minst en timme för sent gör en äldre fetlagd herre entré. Han går fram till föreläsaren och frågar: "No handouts?". Och föreläsaren svarar: "No Michael. No handouts." varpå gubben går och sätter sig på en plats. Tre hundra vilsna elever ser lika förvånade ut varje gång. Det känns lite Roy Andersson möter The Office över det hela. Mycket märkligt.

Frågor: Vem är mannen och vad gör han där? Varför kommer han så sent? Varför envisas han med att fråga om handouts? (Vi får aldrig någonsin några stenciler gratis.)

lonely lips

Jag har haft en liten bloggpaus. Istället har jag trixat och knixat med CSN. Sett Markus Krunegård på stan (och då tänkte jag givetvis på Oskies F med h, som det nu är på tiden att länka till tycker jag). Framför allt har jag tittat på Mad Men. Underbart. Det stiligaste paret all time: Don och Betty Draper. Tjusiga flickor med fina klänningar och stiliga karlar med hattar. En oerhört sexistisk serie, men ack så snygg och beroendeframkallande.

Nu är det snart helg. Jag är redo. Igår filmade jag Ellsy när hon dansade loss till Lonely Lips (en trevlig gammal dänga med the Chordettes) och den lilla filmsnutten kan jag fortsättningsvis titta på när jag behöver ett gott skratt. Och idag har jag köpt en finfin blålila klänning med vita ränder i Betty Draper-stil på Beyond Retro! Kanhända blir det en finfin helg också, trots ändrade planer. Kanhända kommer Jenny af Örebro på ett spontanbesök imorgon. Så ska Camilla sjunga i kyrkan på söndag.

Lite Mad Men. Njut:

Moa

Jag tänker inte skriva något om vem av Harry eller Moa Martinsson som har åstadkommit störst litterärt inflytande. Jag tänkte bara säga att jag blev mycket mycket irriterad idag när jag bläddrade igenom Litteraturens historia i Sverige. Moa nämns på kanske fem sidor. På de tjugo sammanhängande raderna om Moa innefattar cirka fyra av dem hennes giftemål med Harry Martinsson.

Tror ni att det någonstans under Harrys 20 sidor står att han var make till Moa Martinsson?

Hur orkar man fortfarande bli arg varje gång man ser sånt här? Det är tydligen av stor relevans vem en kvinnlig författare är gift med. Antagligen är hennes man viktig för hennes texter, för hennes karriär. En man däremot åstadkommer ju stor konst som är helt skild från hans privata liv. Om Krusenstjerna heter det att hennes man hade "mycket stort inflytande" på hennes texter, till det bättre. Hon hade alltså aldrig skrivit lika bra om hon inte var gift med Sprengel. Nähä, det må vara så. Man kan dock fråga sig varför det är så skrattretande att man någonsin skulle läsa samma sak om en manlig författare.

2008

Av två anledningar kommer det nu en liten summering över 2008. Den första är för att jag de här veckorna in på 2009 har gjort saker som alla andra gjorde 2008. Sett Flight of the Concords, lyssnat på Frida Hyvönens "Silence is Wild" på repeat. Med mera. Först nu känns mitt 2008 möjligt att summera helt enkelt. Sen är det ju för att jag inte verkar komma undan, när man lägger ut ett litet "det är för sent nu va?" så svarar alla nej. Tusan.

Nåväl.

Nu kommer det listor.

2008 bästa: att min magisteruppsats äntligen, efter mycket tandagnisslan, blev avklarad!
2008 värsta: senhösten.
2008 snyggaste: Brideshead-modet. Givetvis det riktiga, som i orginalet.
2008 fulaste: jag vet inte? Foppatofflor kanske. (Det finns folk som fortfarande har sådana!)
2008 varmaste: min lägenhet vissa sensommarnätter.
2008 kallaste: motvind i backen på Lundagatan.
2008 bästa mat: vegetarisk Jansson.
2008 bästa dryck: pukkathé. (Det var Ellys grej först, hon har upphovsrätten. Men pukkathé har även fått en plats hos mig.)
2008 smärta: hjärtesorg. Till höger och vänster. Nästan överallt.
2008 resa: Köpenhamn.
2008 film: Into the wild. Juno. Sweeney Todd. (Kom någon av dessa förra året!? Jag hoppas på det.)
2008 kläder: Blommigt och körsbär.
2008 färg: Rött!
2008 hangout: Sturekatten
2008 fråga: kan du beskriva hur du tänker kring det?
2008 budget: lika blygsam som vanligt.
2008 överraskning: alla par som gjorde slut.
2008 djur: min hund. Han är femton år och tio månader. Det är ganska häpnadsväckande tycker jag.
2008 bråk: nej?
2008 vapen: vapen är väl inte bra.
2008 konsert: Okkervil river på Debaser Medis. Jag hade feber och spansktalande hojtande flockar runt omkring mig men älskade det ändå.
2008 saknad: alla som jag tycker om som jag inte får träffa så ofta som jag vill.
2008 dåligt samvete: filosofistudierna.
2008 person: Obama.
2008 besvikelse: regnet i Köpenhamn. Och Maja Lundgrens "Myggor och Tigrar", trodde att den skulle vara smart och träffsäker efter allt rabalder. Men nej.


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja. Givetvis.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag håller fortfarande inte på med sådant.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, men flera vänners syskon. Fast 2009 blir tydligen ett babyboom-år i bekantskapskretsen.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej. Tack och lov.
5. Vilka länder besökte du? Danmark.
6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? Ja.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför? Ehm. Jag minns inte datum, bara händelser.
8. Vad var din största framgång i år? Uppsatsen. Och luggen. Haha.
9. Största misstaget? Jag gör inte misstag. Möjligtvis lite esprit d'escalier, men det händer väl även den bästa?
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej.
11. Bästa köpet? Jag har fått bra saker, men inte köpt några själv.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Resan till Köpenhamn.
13. Är det här svårt? Lite.
14. Är du roligare än Fredrik Lindström? Nja. Kanske ibland.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2008? Mister Sandman med the Chordettes. Til the Day med This is Ivy League. Another Sunny Day med Belle&Seb. Tro och tvivel med Håkan. What have I done med Anna Ternheim. Allt med Glasvegas också, särskilt Geraldine och Daddy's Gone. De var så i ropet. (Man kommer säga: det är SÅ 2008 om dem om tre år, I promise.)
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite av båda.
18. Vad önskar du att du gjort mer? Studerat. Äventyrat. Läst.
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Sovit.
20. Hur tillbringade du julen? Hemma.
22. Blev du kär i år? Jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid. Och om jag blev det skulle jag nog inte skriva det här. Ha.
23. Hur många one night stands? Nej. Jag håller inte på med sådant heller.
24. Favoritprogram på TV? Åh. Vet inte. Men motsatsen är i alla fall Malous morgonprogram, särskilt efter fiaskot med Håkan. Usch, jag tycker inte om hurtiga saker som "Stjärnor på is" heller.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej nej. Men jag har kommit på att jag verkligen ogillar Adam Alsing, speciellt efter grammisgalan. Usch.
26. Bästa boken du läste i år? Oj! Den senaste bästa var "The History of Love" av Nicole Krauss i alla fall.
27. Största musikaliska upptäckten? Joel Alme, Okkervil River. Med flera.
28. Något du önskade dig och fick? En digitalkamera.
29. Något du önskade dig men inte fick? En symaskin.
30. Årets bästa film? Jag minns fortfarande inte vilka som är från i år.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Var hemma. Fikade.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Blommigt! Och så lite körsbär.
34. Vad fick dig att må bra? Åh. Trevliga stunder. Bak hemma hos Mads, båtturer, Djurgårdspromenader, besök.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Hmm. Jag brukar svara Håkan. Men jag har blivit lite besviken på honom i år, vår relation är inte som den brukar vara. Jag vet inte.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Valet i USA.
37. Vem saknade du? Inga nämnda inga glömda. Hur som helst är det för mycket avstånd i det här landet.
38. De bästa nya människorna du träffade? Annica och Fredrik på mitt jobb. Annica för att hon har så bra musiksmak och tipsade mig om allt, och Fredrik för att han är sjukt smart och kan säga saker om filosofi som jag aldrig skulle komma på själv.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Jag verkar aldrig lära mig läxor.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år: "Ghost figures of past, present, future haunting the heart".

Om ingen orkar läsa allt det här nu så blir jag sur.

the situation verged on critical

Jag vet inte vad som hände. Jag trodde att jag blev pigg. Det blev jag en stund, Jenny kom hit och vi såg Palpitation på Debaser. Sen dess har jag mest sovit och tittat på Flight of the Concords. Inte så spännande med andra ord. Fast jag har gjort lite annat också. I fredags spelade vi Alfapet hos Camilla. Det var roligt. Jag vann två av två gånger (en gång var vi två och två i lag så det var inte bara min förtjänst, fast jag vill gärna tro det). Det blev tjafs om ord som vanligt. Herregud, inte får man väl lägga "linux" och "MQ"!?! Jag totalvägrar företagsnamn och dylikt. Det är inte okej.

Nu är det väl för sent för en årsbästalista? Hmm.

ett uppvaknande

Jag har precis varit ute på fikastund med Camilla och en händelserik promenad. Innan det så började jag skriva på ett inlägg om min nyårskoma:

"Jag har hamnat i någon sorts nyårskoma. Jag bara sover, alternativt tittar på dåliga tv-serier. Egentligen borde jag förstås göra annat, men efter alla tillställningar och dylikt under helgerna blir man ju ohjälpligt utmattad. Därför har jag inte heller gjort någon årsbästa-lista för förra året, det dröjer förmodligen en stund till."

Men nu! Nu är jag arg. Jag tror det hjälpte mot mitt ständiga sovande. När man är arg blir man pigg. Jag var som sagt ute på promenad, och tro det eller ej så blev jag knockad ner i en blomkruka av en kille som gick på som en ångvält. Det är snömoddigt på Stockholms gator, jag lider av ett dåligt balanssinne. Men ändå! Utanför McDonalds vid Norrmalmstorg står två små träd i ganska stora krukor. När man möter någon som tuffar på i snabb takt där så är det ganska svårt att värja sig, och personerna man möter brukar vanligtvis inse det. Inte nu! Nyss mötte jag denna idiotiska människa som bara gick rakt in i mig och vips flög jag med ändan först ner i den stora krukan, rakt in i det lilla trädet. Stannade han upp och ursäktade sig? Inte alls. Ingen reaktion. Och där satt jag i blomkrukan och dinglade med benen och kände mig allmänt dum. Så nu är jag arg. Så där kan man inte bete sig! Hoppas han sover dåligt om nätterna. (Men jag blev lite glad också för man måste ju skratta lite åt hur fånigt det måste ha sett ut. Det var upplivande hur som helst, och nu kanske jag kan sluta vara så slö. Vi får se.)