isolation

Jag ska isolera mig ett tag. Det blir flykt hem till Dalarna imorgon, det blir tentor och böcker. Helgen får bli en blandning av disciplin och umgänge, fina vänner visade sig vara hemma samtidigt. Nåväl. På måndag blir det Grövelsjön, med familjen. Inget internet, ingen telefon, ingen tv. Familj som åker skidor varje dag. Alltså: tentor och böcker.

Men, when I'm back så ska jag visa bilder på snö. Snöänglar, snökojor, snödrivor och eventuellt snögubbar. Och så ska jag skriva om att jag har skrivit sexton sidor om tolkning och litteraritet, metafor och fiktion. Samt preciserat ämne inför magisteruppsatsen. Mhm.

those winters

Idag har det varit femton minusgrader i Stockholm. Det är sjukt kallt, det är så sjukt kallt. Jag måste sova med dubbla filtar. Och jag måste sitta vid datorn med jättekofta, raggsockor och kanelte. Mest för att värma upp mig efter sur personal på Akademiebokhandeln och iskall promenad hem, Sveavägen är oändlig.

Det är bokrea på tisdag. Jag får inte köpa mer böcker, då får jag snart inte plats här. Hur ska det gå?

Semmeldagen! Jag och Kalle mumsade i oss gratissemlor idag, universitetet bjöd. Det var kalas, de bjöd på smarriga smoothies också, och kaffe. Egentligen var det kanske inte själva universitetet som bjöd, möjligen caféet utanför biblioteket som stod för kalaset? Jag vet inte. Det var gott. Det borde finnas fler traditioner som innehåller en dag när det bjuds godsaker i skolan.

De kommande veckorna vill jag gå i ide eller nåt. Nu har vi fått dubbeltentor, och så har jag uppsatspanik. Oh my god.

Society for Cutting Up Men

Min vän johanni skrev precis ett bra inlägg om Valerie Solanas, som jag bara var tvungen att följa upp lite. Jag håller med om att Valerie är grym,¨cool som få. Grejen med henne är att man måste förstå och då blir det briljant. Visst, det är sjukt provocerande att skriva på förstasidan av sin bok att "Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar". Och man skulle kunna tolka detta som primitiv egocentrisk sjuk feminism. Men Valerie Solanas var ett geni, smart som få. Jag läser SCUM Manifesto som en känga till historien. Det var inte så längesen, faktiskt knappt hundra år sedan, många manliga biologer och forskare påstådde liknande sjuka saker om kvinnor. Och samhället har ju i hundratals år varit a socicety for cutting up women, kanske inte bokstavligt, men nästan. Det har under historien varit okej att påstå att kvinnor bara är ofullständiga män, klart som fan Valerie gör rätt i att påstå att män bara är ofullständiga kvinnor. Bara tankeställaren gör det okej.

Kanske har jag också blivit Valeriefierad av Sara Stridsbergs pjäs på Dramaten strax innan jul: Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika. Det var en av de starkaste teaterupplevelser jag haft, den pjäsen var så sjukt sjukt sjukt bra. Ingela Olsson, Noomi Rapace och Simon Norrthon bland andra var suveräna. Hela pjäsen, musiken, allt var fantastiskt.

Åh, vad jag saknar den tiden när man hade alla fantastiska avsnitt av Six feet under framför sig. Nu när Elin ser på sista säsongen får jag en släng av nostalgia. Tänk om man kunde se dem för första gången igen. Nåväl, jag ska se om och se om och aldrig tröttna.

hjälp.

Hade tänkt mig en lugn kväll med ett glas vin och dumlekolor. Så hittar jag Tema:kön på Svt2. Det blir aldrig bra, alltid mycket upprörande. Min spontana reaktion så här långt, om det inte kommer en motvikt till den biologistiska timme är Tema:kön ett stort skämt.

Jag blir fruktansvärt oroad, orolig av sånt här resonemang. Det är farligt farligt farligt att skylla för mycket på generna, det kan aldrig sluta bra. Män är mer aggressiva, sägs det. På grund av generna, sägs det. Tunn is, säger jag. Ska vi rättfärdiga att män slår varandra och kvinnor med att det är deras natur också? Tunn tunn tunn is.

Jag köper inte det här. Dessa forskare vill förklara att kvinnor och män både har olika DNA och skillnader i hjärnan. De utför sina tester på vuxna människor, samtidigt som de säger att hjärnan är högst föränderlig och utvecklas enormt mycket under livstiden. Motsägelse? Om pojkar tränas att hålla på med mekanik kanske deras mekanikdel i hjärnan blir större än flickors, som inte tränas på det området? Hmm.

Och den här dokumentären jag såg nyss påstod också att de som tror på kulturella kön förringar problematiken kring trans- och intersexualitet. Jag dör. Problemet med kulturen och normer är väl just att vårt samhälle är fixerat av att dela in människor efter kön och efter heterosexualitet! Hade kulturen inte haft samma tvång som nu skulle "Andy" som transsexuell inte ha något problem att få gifta sig med sin fru... Tvångsoperationer av intersexuella bottnar enbart i vårt samhälles rädsla för att inte kunna definiera kön. Kroppslig/könslig mångfald, "avvikelser", är vanligt. Normen kanske borde förändras? Kan vi inte acceptera att det finns mängder av olika kön och sexualiteter? Och låta alla vara. Please.

Nu kommer en del som heter "Män kan också amma". Hoppas det blir lite mer nyanserat, annars vill jag gråta.

-----------------------------------

Nu börjar det likna nåt! Shit, visste ni att män förmodligen kan amma? Jag saknar dock, i denna Temalördag:Kön, en problematisering av normerna. Men det är väl folk inte mogna för.. Om det blir ramaskri av en dokumentärer som erkänner att mäns bröstvårtor teoretiskt sett kan producera mjölk.

Nåväl.

Haha. Rättelse. Weekdays heter det ju. Tss.

thank god it's friday

Sitter och laddar inför Anja. Jag och Elin har gjort en södersväng idag, farlig rea på Weakdays. Inhandlade ett stycke rutig skjorta, en kofta och ett par skor. Well.

Efter Anja blir det nog en sväng till Midsommarkransen; vin och fint sällskap. Jag skulle egentligen ha fått fint besök den här helgen, från Linköping. Det får bli en annan gång.

Over and out.

Kanske är vi alla mer än människor.

Varför går inte alla människor ut på gatan och skjuter vilt omkring sig? Skjuter in i vilken folkmassa som helst.

Varför håller broarna. Rasar inte husen? Varför styr folk inte över i motsatt körbana. Varför bromsar folk när de ska bromsa. Varför ska de bromsa? Varför rasar inte husen? Varför ritar, ritar, ritar inte arkitekterna fel?

Varför struntar inte människor i att göra som de ska. Varför skriker de inte! Varför slåss de inte! Hur vet så många människor vad som är rätt och fel. Vem visste det först?

Om man vet hur man gör en bomb, varför låter man då bli att göra en? Om man själv är en bomb, varför smäller den inte? Varför, varför, varför håller broarna?

Varför rasar inte husen? Varför blir inte alla gamla tanter nerslagna på gatan. Det kan ju inte vara så svårt.

Dagligen träffar jag hyggliga människor. Människor? Är vi alla människor? Inte en kotte. Inte en katt. Varför går inte människor ut på gatan och skjuter vilt omkring sig? Varför stjäl de inte, varför smiter de inte och varför skriker de inte?

(Kanske är vi alla mer än människor.)

Litet utdrag ur Beates text från igår, väldigt bra. Bättre när man kan läsa hela, men den får inte plats. Blir ju säkert en meter på skärmen.

varför håller alla broar, varför rasar inte alla byggnader?

Åh, kom precis hem från Bonniers litteraturkväll på Ugglan. Helt fantastiskt, fina läsningar och The Tiny spelade. Skört, stråkar och såg, piano och skönsång. Lovely.

Det var Aase Berg, Beate Grimsrud, Sofia Rapp Johansson och Eva Ribich som läste. Jag gillade Beate Grimsrud allra allra mest. Hon var riktigt bra. Hon hade gjort en kortfilm också, om proffsboxning. Det var starkt, och jag blev väldigt arg. Så hade hon väldigt sköna dikter, måste skaffa.

Kort sammanfattat, riktigt bra kväll.

the rice and rice

Jag undrar en sak. På basmatiris och bulgur och sånt står det alltid OBS! skölj innan tillagning. Nu undrar jag, varför? Hur farligt är det att strunta i det? Sist men inte minst, hur sjutton sköljer man ris? Jag har bara en tesil som har tillräckligt små hål för att inte släppa igenom riset, och det går ju inte. Hmm.

Jag ska äta quornnuggets, ris (osköljt dock) och soyasås med wasabi i. Det kan inte bli godare. Jag är besatt av wasabi.

allt i ett enda tvivel: den jag letar efter ska försvinna i drömmar

jag behöver lite romance. lite paris, lite je t'aime.

"det är han som ska göra mig stark, vi skall resa tillsammans, vi skall jaga i öknarna, vi skall sova i okända städers rännstenar, utan bekymmer, utan sorger, åh! ska du ge mig det liv fyllt av äventyr som levs i barnböckerna!"

lite Rimbaud, för känslan.
kanske man bara känner så där once a lifetime?
men det kan vi inte gå med på.
(man ska inte nöja sig för mindre?)

nåväl. hjärtedagen är lite uttjatad. jag ska nog äta hjärtan i chocklad och leka med mina två favourite ladies här i staden. det blir inte illa det.

(man ska inte nöja sig med mindre, nej, men åh! allt det där nu igen då. fjärilarna, sommaren, det som var glömt? shit.)

tiofaldigt nej

Den här dagen har bara försvunnit. Jag har ont i halsen och knaprar halstabletter maniskt. Lägenheten är i stort behov av dammsugning och allmän ordning av det kaos som råder, men. Nej, nej, nej och åter nej; trefaldigt, fyrfaldigt och tiofaldigt nej. Som Aliide säger, så säger jag med.

memories

Festen igår var riktigt galet rolig, massa folk som jag inte sett på evigheter. Det fanns en ganska obscen kapsylöppnare i trä som lätt kunde förväxlas med en dildo. Den var (uppenbarligen) rolig att leka med, med tanke på korten som togs. (Det är inte så illa som det kanske låter.)

Ganska mycket öl också. Idag mår jag som jag förtjänar, har kurat i täcket hela dagen. Det sjukaste var nog att jag träffade en kille som gått på mitt dagis när jag var liten, och sen låg- och mellanstadiet. Jag pratade på en massa om att jag kom ihåg det ena och det andra, babblade om fröknar och sånt. Han mindes inte någonting. Och han tyckte att jag var konstig som mindes. Det är jag väl inte? Det är skumt. Jag har bland annat ett jättestarkt minne av att jag var hemma hos honom och tittade på en fågeldamm som låg i närheten av hans hus. Det kan jag tänka på ibland, det måste ha gjort intryck. Jag kan räkna upp alla barn som gick på mitt dagis och alla fröknar vi hade. Det har etsat sig fast, jag minns faktiskt jättemycket när jag tänker efter. Så nu är frågan, vem av oss är konstig? Jag är så van att minnas såna saker att jag tycker att det är rätt läskigt med folk som inte minns alls. Hmm. Svårt. Jag är glad att jag minns i alla fall.

Idag vann Anja igen. Det är ju obeskrivligt! Hon är grym. Jag fällde en liten tår när det var klart, hon är så äkta. Vilka bedrifter sen, jag är mycket stolt över henne.

you try and make this so much fun when we know it to be quite contrary

Igår hade jag myskväll, med Farväl Falkenberg och finmat och ostbågar. Filmen var riktigt bra, men jag känner ett behov av att se den igen innan jag uttalar mig på riktigt. Finmaten bestod av mumsig röra med getost och kronärtskocka i tortillabröd. Idag smakar dock röran annanas, är inte det märkligt?

Ikväll är det inflyttningsfest hos Johanni, Johan och My. Jag tror, och hoppas, att det kan bli kul.

Jag förstår inte riktigt bara. Det verkar vara något med mig som gör att de gånger jag tar upp något jag tycker är jobbigt, som jag vill ha en förklaring till, slutar det med att jag får skit för det. Och att jag ska behöva förklara mig och be om ursäkt för att jag säger vad jag tycker. Det verkar som att man ska vara tyst bara, men ska man det. Det är frågan. Är inte det falskt?

flugor

Sverige är neutralt
Norden är bäst
Norge är tydligen allra bäst
månen ser ut som en ost
din syster är naprapat

Norge ser ut som en ost
Norden är naprapat
månen ser ut som din syster
din syster är tydligen bäst

månen är neutralt
en ost är naprapat
Norden är månen
Sverige din syster
månen din bror
Norge är tydligen överskattat

Sverige ligger i Norden
Sverige är större än Norge
längre än Norge
månen är ingen ost
det finns ingen vettig människa
som heter naprapat
säg det till din syster
det skall inte surra flugor
runt flickans ögon
säg det till din syster
det får
inte surra flugor
runt flickans ögon
det får det inte
det får inte det

Lina Ekdahl. Gjorde en häpnadsväckande uppläsning på poesifestivalen i höstas, grym. (Jag blir lite skadad av 00TAL, mycket poesi. Och mycket litteratur. Det är ju alldeles fantastiskt.)

poesi under tak

Lite smygreklam igen, 00TAL fixar poesikväll den 22 februari på ABF-huset. Kom dit! Det kommer att bli grymma grejer, som alltid. Det är samtida, engagerat och angeläget och framför allt riktigt bra författare/poeter: Ida Börjel, Ida Linde, Martina Lowden och den fenomenala Anna Jörgensdotter. Man kan inte missa, okej? Anna Jörgensdotters diktsamlingar är kanon, båda två. Läs Homecomingqueen och Sång från hjärtats bakgård, och läs dem nu.

I'm a victim to the impact of...

The Shins är obeskrivligt bra. James Mercer är följaktligen ett geni. Han gör ju nästan allt själv, skriver alla låtar, sjunger och spelar tusen instrument. Och producerar. Tre skivor utan en dålig låt, inte ens en mindre bra låt. Desto fler oemotståndligt fenomenala, just nu är jag besatt av låten Phantom limb på nya skivan. Och i princip alla andra låtar. Det är möjligt att jag kan kallas obsessed dessa dagar.

conundrum

Dagens reflektioner. Detta är anoying:

Människor med barn eller hundar. (Inte alla, men många. Folk som släpar sina ungar över gator när det är röd gubbe, till exempel. Det stör mig väldigt. Eller folk som inte tar hand om sitt hundbajs, eller har dialoger/monologer med sina hundar offentligt, som om de vore människor.)

Människor som ställer sig för nära när de ska prata med en. (Fatta, det är inte okej att stå två centimeter ifrån någon och konversera.)

Att det inte går att köpa en eller två KRAV-bananer på konsum, utan att man måste köpa ett kilo inplastat. Hur ska man göra om man bara vill ha en med sig? Och inte är särskilt bra på att planera?

Att de vegetariska alternativen oftast inte är lika goda som allt annat. Idag höll jag på att storkna av en avokadosnitt på Cafe Edenborg, de var starka och inte alls så goda. Medan de med kött och lax minsann var större och såg mer delikata ut. Det var dock gratis, så jag stoppade i mig några stycken ändå. Nåväl.

Att i princip alla som läste upp sina texter på vår "releasefest" av skrivkursantologin inte förstog själva att det var ganska pinsamt. Dåligt, rent ut sagt. Annas uppläsning var förstås fabulous, hon är den enda som kan.

Några trevliga saker:

Att min lärare på magisterkursen idag refererade till Six feet under. Det var coolt. Ingen verkade förstå, jag kände mig speciell.

Sen är det ganska roligt att sitta i en tunnelbanevagn som står minut efter minut och väntar in avgång, och person efter person kutar flåsande in i vagnen och får sedan stå och vänta i flera minuter. Det är ganska roligt (och ja, jag är elak ibland).

Lunch på restaurangen med malaysisk (?) mat. De har en fantastisk veggiegryta med massa godsaker, någon slags sojaprodukt från Japan som är sjukt god. Detta bör ni smaka, det är en upplevlse.

Jaaa!

Jag älskar Anja. Hon vann! Hon är så himla bra.
Det är helt fantastiskt.

trying hard

Angående allt prat om fransk film, och all mobbing. Och påhoppet på mina röda läppar (trying to be edith piaf och allt vad det var) on new years (pojkar, ni är bara avundsjuka). Hittade en liten bild där jag uppenbarligen försöker se svår och fransk ut. Och vad gör man inte för att bevisa sin självdistans.



och så en där jag verkligen försöker

talking at someone staring

I know a girl laying down
She's sleeping weeks at a time
When she wakes up she watches tv,
counting cracks in the ceeling

(I miss the common life we had)

Lite inspirerat av Anna Ternheim idag.
Svart, men ack så fint.

paris je t'aime

Je t'aime Paris je t'aime.
Se den. Det är ett måste.

skivor!

Ojoj, jag är överlycklig. Jag och Johanni har varit på expidition till Rocks i Farsta, där Anne jobbar. En skivköpsorgie, minst sagt. 8 skivor inhandlades till det gedigna priset av 497 kronor. Inte illa!

The Shins - Wincing the night away
The Magic Numbers - Those the brokes
Anna Ternheim - Separation Road
Lisa Ekdahl - Pärlor av glas
Carole King - Tapestry
Hello Saferide - Introducing... Hello Saferide
Hot Chip - Coming on strong
Ane Brun - Duets

Några som redan finns på iPoden, men som jag så gärna ville ha. En hel del nya. Lovely! Shins snurrar redan i stereon, så fantastiskt. Det var förstås minst tjugo skivor till som jag ville ha. Men det får bli nästa gång.

le fabuleux destin d'Amelie Poulain

Ikväll har jag varit på 60-årsfest. Det var väldigt många som berättade att de hade sett mig när jag var liten, och frågade om jag mindes dem. Jag sa ja, jag ljög. Men det var roligt, det var jättegod mat. Getostsallad med kronärtskockor och oliver! Mmm.

Så kom jag hem och fann Amelie från Montmartre på tvn. Denna fantastiska film. Jag älskar allt, musiken, stämmningen, allt. Jag är Amelie. Inte lika snygg, så klart. Audrey Tautou är en av världens vackraste.




Imorgon ska jag se fransk film, på Tellus (sveriges äldsta biograf, har jag hört) i Midsommarkransen. Mads och jag ska gå på Paris je t'aime. Det kommer att bli greit.

Well, jag fick gå på klubben igår. Johanni och Anne följde, med flera. Det var himla trevligt, mycket prat, en del öl och väldigt bra musik. Stället var jättemysigt. Till och med gitarristen i Radio Dept. kom förbi och var jättelång och jättefull. Nåväl.

Det regnade igår kväll, och när jag skulle knata hemåt mitt i natten hade det frusit på. Ni kan tänka er hur det såg ut, jag slirade runt och höll mig i fasaderna. I dessa skodon:



Ni får säga skyll dig själv, men jag kom hem till sist.

now we can swim any day in november

Jag blir galen på allt klimatprat. Inte för att det tas upp, det är ju sjukt viktigt. Utan för att det fortfarande debatteras huruvida vi har orsakat klimatförändringarna eller inte. Det är ju obvious, vi borde prata om hur vi ska försöka fixa vad vi har förstört - inte om vi egentligen har gjort något. Jag vet att folk inte håller med, men jag lovar att människorna om hundra år kommer säga att vi var fullkomligt tokiga som höll på och ältade om våra hutlösa avgasutsläpp egentligen spelade någon roll. De människorna som inte kommer att ha några glaciärer kvar, och inte kan resa till några paradisöar. De kommer (med all rätt) att vara pissed off på det ständiga bortförklarandet. Herregud, stadsbor. Sluta kör bil, åk kollektivt!!! Det är inte en rättighet att sitta ensam i en milslång bilkö in mot stan varje dag, det borde förbjudas.

Ikväll vill jag gå på min kära litteraturvetarkompis Helenas nya klupp Felicita. Det kommer att spelas bra musik, kan jag lova. Men alla är ju så trötta, jag gillar inte tröttheten som tar mina kompisar. Kan den flyga sin kos, så blir allt fint och bra.

tiramisu och äppelkaka

En fin kväll till ända. Jag och Mads drack kaffe och åt smarrig vegomacka på Muggen, sen drack vi lite öl på ett ställe mitt i Götgatsbacken. Indigo var fullt, as usual, men det blev trevligt ändå. Mycket skoj och en del allvar, lite prat om passion och trygghet. Om vilka efterrätter vi skulle vara, Mads insisterade på att hon var tiramisu. Jag var tydligen äppelkaka. Don't know why. Jag hoppas att hon menade sån där god äppelkaka med kryss av deg på, annars vill jag inte vara med.

Annars var jag på Kungliga Biblioteket och läste hela dagen, himla fint där. En silig äldre herre, med kostym och väst och hela baletten åt lunch med mig. Vi pratade om språkregler, att folk slarvar så. Han var mest irriterad på att många säger autencitet istället för autenticitet, jag surade över sist istället för senast (jag vet att jag säger det själv ibland, men ändå). Bland annat. Jag tror att jag har fått en ny vän.