om töntar

Vanligtvis är jag svag för töntar. Eller nördar kanske man ska kalla dem. De taniga pojkarna som är missförstådda. Med glasögon och okammade frisyrer. Det brukar vara en regel utan undantag. Jag vet inte varför egentligen, det är väl för att de inte är så uppblåsta utan snarare blygsamt stammande underbara.

Nu på senaste tiden har jag dock insett att det inte alltid gäller. Jag såg till exempel Napoleon Dynamite häromdagen, och Napoleon ser ju ut som en klassisk nörd och beskrivs som en "antihjälte" - alltså något jag borde vurma för på direkten. Men jag måste säga att jag inte föll pladdask för Napoleon. Jag tyckte han var ganska störig. Inte alls underbart blygsam, utan bara apatisk. Nepp, inte en av mina favorit-töntar. Trots att han ser ut som en livs levande, emellertid något deprimerad, Karl-Bertil Jonsson (som ju är en fantastiskt fin pojke, och nörd, som jag tycker mycket om).

and the planet is safe, for now

Conor säger en fin sak om att fånga dagen:

"That's all we have really. I mean, you can think back and you can sort of peak into the future, or what your idea of it is. But that's all we have, and it's a gift. That is why it's called "the present", you know."

Fin intervju. Men, herregud, han måste skaffa lång lugg igen. Vad har han gjort med håret nu?

Det finns en annan söt Conor-grej på youtube, när han spelar gitarr och sjunger "Space invaders" tretton år gammal. Man häpnar lite över den killen då och då.

rättelse

Det är ju Mads som är tonic. Viktiga grejer! Man vill ju inte bli kallad fel namn. Och jag blandar alltid ihop vem som är vem. Varför är jag gin? Jag måste komma på en referens till det. Kanske för att jag är starkare? Mer koncentrerad? Jag fattar inte. Men nog nu, rättelsen är att jag av Mads går under namnet gin. Punkt.

ett försök att vara tillags

Nu har jag blivit utmanad av inte mindre än tre personer. Så jag är väl tvungen att anta utmaningen. Men om man inte behöver komma på nya vänner att utmana så kan jag väl utmana dem tillbaka? Hmm.

1. Tre namn du går under:
- Hille (vidrigt! Pers påfund.)
- Helenius
- Tonic (Mads är gin. Vi är bäst tillsammans, helt enkelt.)

2. Tre saker som skrämmer dig:
- Valet i USA
- Anders Borg
- Rymden

3. Tre saker du har på dig:
- Strumpor
- Linne
- Pyjamasbyxor

4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- "A Young Summer's Youth" med Joel Alme
- "Milk Thistle" med Conor Oberst
- "Anna" med Hello Saferide

5. Tre sanningar:
- Sanning finns inte (how come you say it like you're right?)
- Det har varit solsken i Stockholm idag.
- Det har inte regnat i Stockholm idag.

6. Tre hobbys:
- Läsa
- Virka
- Dricka kvällsthé

7. Tre saker du vill ha:
- Rättvisa
- Ett husdjur
- En resa till New York

8. Tre personer du utmanar :
Alla jag känner har ju blivit utmanade. Möjligen kan Mads vara kvar. Hon känner många, hon kan utmana fem, två åt henne och två åt mig.

like old times

Min äldsta vän (och nu hoppas jag att ni förstår att hon inte är så gammal, utan snarare den som jag känt allra längst) har flyttat nästgårds! Eller så nästgårds som det kan bli i Stockholm. Det gör mig glad. När vi var små bodde vi grannar, och nu gör vi det igen. Jag hoppas att det innebär många spontana thédrickningar på kvällarna i höst.

I don't want to feel like it's an end of a summer

Att arbeta monotont med att infoga enkätsvar och dricka kaffe hela dagarna är ganska trist och dödar all inspiration i hela världen?

stämmer helt och hållet
stämmer ganska bra
stämmer varken bra eller dåligt
stämmer ganska dåligt
stämmer inte alls

Istället borde man kanske leva fattigt och leka i lövhögar hela hösten igenom, läsa böcker och inspirireras?

instämmer helt
instämmer till stor del
instämmer något
instämmer inte alls

the Dark Knight

Jag är lite besviken. Jisses vad den här filmen är hypad, och vad det pratas om hur otroligt fantastiskt fenomenal den är. Heath Ledger gör sin bästa roll, och så vidare. Vilket jag tycker är lite av ett overstatement. SÅ bra var den faktiskt inte! Jag såg att den blev rankad som den näst bästa filmen någonsin, efter Gudfadern I. Puh, vilken överdrift.

Alltså, den är okej. Men väldigt lång, och jag tänkte på det under filmen att den var så himlans lång. Aldrig ett gott tecken. Och dialogen! Gud, vad det är störande när det är någon av rollerna (i det här fallet Morgan Freeman) som hela tiden i dialogen måste förklara vad det är som händer. Väldigt tröttsamt. Och vad i hela världen är det med Batmans röst? Varför ska han prata med så mörk röst? Jag kan inte ta det på allvar.

Sen är det ju lite coolt med trixen han gör med sin mastodont-motorcykel. Och när han flyger. Jag gillar när han flyger. Men det ger inte filmen betyget 9/10. Kanske 6/10. Hmm. För övrigt så är Heath Ledger bättre i Brokeback Mountain (vilket är en film som är betydligt närmare betyget 9/10 än denna...).

"because of Edward Cullen human boys have lost their charm"

Idag är jag mer välvilligt inställd till DN. Och lite stolt över annas skarpa inlägg i kulturdelen om Meyers vampyrböcker. Även om jag inte läst böckerna låter denna kommentar i vilket fall som helst träffsäker (jag är inte partisk, nej!). Jag blir sugen på att läsa om Edward och Bella, trots "heteronormativitet och sexuell moralpanik". Spännande. (Briljant också att knyta ihop artikeln med Emma Bovary och med kritiken av konsumtionssamhällets, likt vampyrernas, "törst som aldrig går att stilla". Klockrent.)

just let me have my coffee before you take away the day

På Dagens Nyheters framsida igår toppades nyheterna med att "Olyckligt äktenskap kan bero på generna". Svenska forskare har tydligen kommit på att 40% av alla män har en genetisk tendens till olyckliga äktenskap och missnöjda fruar.

Well. Till att börja med så tror jag inte på det, (de har fel!) men den främsta frågan är vad i allsindar vi ska med denna information till? Det värsta med DNA- och gendebatten är att det liksom tar bort individers och samhällets ansvar. Vi kan ju skylla allt jobbigt på generna verkar det som. Samhället behöver inte förbättra sig eftersom alla brottslingar begår brott för att det sitter i deras gener. Alla ni missnöjda fruar, era män har inget ansvar för att ni ska ha en bra relation, nej, det beror bara på deras gener. Sorry. Om det är så att männen slår sina fruar så är det ju väldigt tråkigt, men de kan egentligen inte rå för det eftersom deras DNA är på det viset.

Jag kanske är lite hård nu, säkert skulle de säga att det är en kombination av miljö och gener. Visst. Men jag förstår fortfarande inte vad informationen är relevant för? Vem hjälper det? Mår någon part mindre dåligt i sin sorg över ett olycklig äktenskap om det visar sig vara genetiskt? Det tror jag faktiskt inte.