en fin linje

The Nordic summer house experience has a few intristic qualities that tend to drive the inhabitants back to civilisation. Among these are the mosquitos, the cold nights whitout electricity and the thin line between much needed relaxation and utter boredom.


Mja. Jag ska till landet en vecka, min mosters, ute på vischan. Med min mormor (som har stenkoll på väderprognoser och menar att det utlovas högsommarvärme från onsdag). Jag ska läsa böcker. Jag har en gedigen hög med fina böcker som jag suktat efter att ge mig i kast med. Det ska bli skönt, och en mycket välbehövlig semester. Vi får se när tristessen slår in. Kanske ganska snart. Men det är en viss charm att ha tråkigt också. Det finns i alla fall elektricitet. Puh.

Over and out.

I guess life came in the way

Sommar och ja, bloggtorka till synes. Som vissa kommenterat. Nu när man borde ha tid finns ingen, märkligt nog. Men nu är jag igång igen. Skärpning.

Jag är i alla fall glad, för jag har hittat en förtjusande musiktipsande vän på mitt (annars ganska trista) jobb. Det är roligt. Jag har träffat på en massa trevlig, sweet music. Blivit fullproppad med ljuvliga sånger från This is Ivy League, Cats on fire, Saturday looks good to me, the Weepies, Au revoir Simone, Teitur, Band of horses, Mates of state. Med mera. Till er som gillar sweet music, kolla upp dessa på stubinen tamejtusan. Och om ni redan visste om dessa trevliga band så är jag sur för att de inte nått mig förrän nu. Och därmed basta!

This is Ivy League är glada, lite som jag när jag lyssnar på tralliga sånger. Söta är de också.