Her sin is her lifelessness

Right now I can't read too good
Don't send me no more letters no


Jag är världsfrånvänd, avskärmad. Och visserligen skickar ingen mig brev, nej, men plenty av uppsatsord. Och jag kan inte läsa, inte skriva, ingenting. Have some patience with me, please?

Igår såg jag iallafall Spiderman 3 på bio. Det var fab.

Det är bättre att försöka vara intresserad, än att bara tänka på att göra sig intressant

Det pågår en mycket intressant litteraturdebatt just nu, det nya v/s det mossiga? I don't know. Jag fick en bra artikel länkad häromdagen, tack Kalle. Jag tycker att Lars Mikael Rataama har en poäng.

Ikväll har det spelats Cluedo i Kransen. Det var riktigt roligt! Men jag vann inte en enda gång, damnit. Fast jag var nära. Congrats till Mickey och Mads.

Detta brukar vara grymt.

Kräks

Pappa är här. Han berättade om något äckligt nyss. Pass på: Han skulle under en alldeles vanlig frukoststund häromdagen äta ett par mackor. Efter att ha ätit två, going on a theird, såg han att det kröp larver i brödet. (Min pappas reaktion var att dricka ett glas whiskey. Det renar magen. En annan hade ju kräkts i ett par dagar, men men.) Det var grose, tycker jag. Fullkomligt grose. Det var vanligt butiksbröd som var tre dagar gammalt. Ska jag behöva sluta äta bröd nu? Kräks.

elenette

Det kanske börjar bli mycket reklam för vänner. Men I like it, så:

I Fredags träffade jag Kalle nr 2 (som egentligen är Kalle nr 3, förvirrande nog, för i det inlägget glömde jag ju helt bort fabulösa Kalle nr 1. Nåväl.) som har ett band. Jag måste bara skriva om det. För det är ju underbart. Dansant och glatt med mängder av litterära referenser. "Jag hatar män" är almoast redan en klassiker. Tss. Detta verkar kanske knasigt. Och det skulle kunna vara det, men det är det inte. Men glimtar i ögon, och melodramatisk pop gör det fint.

Well, kolla om ni har lust: elenette

solen hettar upp nackhåret, kokar upp blodet i huvudet

Idag spillde jag i min morgondvala ut ett glas vatten på min mobiltelefon. Det var mindre bra, men den överlevde okej. Lite defekter på skärmen, men det kan jag nog klara. Det är ungefär det enda dåliga som har hänt idag, för det har varit som soligast!

Igår var jag hos Mads på party, det var roligt. Vi testade vuxenpoäng, det är inte helt sanningsenligt tror jag, men roligt att jämföra. Jag blev 27. Mads blev 33 going on 34. Haha. Och My blev 15. Sen träffade jag den odrägligaste kocken från förra sommarens slit på båtarna, på t-banan in mot stan. Jag tror inte att jag försökte skyla över mitt ogillande gentemot honom. Han skrek åt mig varje dag. Höll på och tjabblade över att det var så sjukt jobbigt att göra veg-mat. Igår sa han att han skulle köpa mig en morotskaka som kompensation för hans störiga beteende. Idiot.

Och idag! Idag har det varit loppis-market på Street hela dagen. Och solhäng i Tanto. En del glass har ätits. Och alla var där! 00talisarna till och med. Och massa fina dalavänner. Greit. Jag inhandlade två böcker, en skiva och en tröja för sammanlagda 55 pix. Och så träffade jag en poet på vägen hem, som höll med mig om att Bübins unge är något av det bästa. (ja, jag tycker det fortfarande efter minst 20 genomläsningar.) Fint med medhåll.

Men det är tokigt, det ska ju arbetas men solen liksom drar och sliter i en. Men inte vill man ha moln och grå himmel för det. Nåväl. So long.

världen är mindre nuförtiden

På väg hem inatt så hörde jag några pojkar prata om skolan. De sa:
-om det blir tufft är det bara att ta en macka och chilla.

Det var fint. Tänk om det vore så väl.

Besynnerlig, men fantastisk kväll.
Klubb i kransen. Och jag var där med vänner jag saknat, inte träffat på länge. Och sen så visar det sig hur liten världen kan vara! Lars var där. En trevlig prick, Caramillas finaste kusin. Och så rullade det det på. Lars känner Kalle, som jag känner, som också känner Kalle nr 2 som jag skrev C-uppsats med (Tydligen var han från Falun. Weird.). Alla känner alla, och är det att tala om en storstad egentligen? Så där stod vi allihopa, och kände varandra. Och jag blev mäkta överväldigad. Och sen var en Johan där, som sett mig leka sedan jag var pytteliten med grannen hans. Dalarna rules, helt enkelt. Grymt.

Oh well. Sömn är en bristvara, som jag desperat behöver precis just nu. Over and out.

somliga blev för evigt inkapslade i sin ungdoms dårskap

Jag väntar, med den högsta förväntan, på Monika Fagerholms fortsättning på Den amerikanska flickan. Kan den komma snart?

Och med, om möjligt, ännu högre förväntan väntar jag på Harry Potter and the Deathly Hallows. Då kommer det att gråtas, vill jag lova.

Sommarens nöjesläsningslista blir bara längre och längre, nu är jag rädd att den är stressande lång. Och så får det ju inte vara. Jag har lovat somliga Hagmanfans att jag ska läsa Att komma hem ska vara en schlager. Kanske omvärdera, ta tillbaka a few hat-attacker. Efter Joyce Carol Oates Blonde, Gertrude Steins Ida, Sara Lidmans jag minns inte vilken? Det finns ju så många.. Och så ungefär tusen till.

Igår lekte jag med mina kusiner, vi gjorde sandprylar i lådan men jag var ganska oduktig. Jag ville bygga slott, men Ebba bara rev och hade sönder. Jag blev frustrerad, men sa inget olämpligt trots allt. Sen lärde jag Viktor att snärta maskrosor, trycka med tummen så de sprätter iväg. Hans pappa blev mindre glad (men jag blev poppis).

Idag har jag varit extremt duktig. Jag ville bara säga det. 09:30-20:00 på det kungligaste av bibliotek, visserligen med lunchpaus på en timme, och lite eftermiddagskaffe. Men ändå.

Sen åt jag och Kalle på Taco Bar. Och sen drack jag jordgubbsmilkshake och kalle tropicanajuice med små babycarrots som snacks till på McDonkens café. Det låter ju ganska tacky, men vi diskuterade dekonstruktion och psykoanalys. Vi är svåra. Inte lätta.

Mami och jag satt och tittade på Vänner, och flippade över till MTV. Då såg vi helt plötsligt det ultimata look-a-like-paret.





Det är ungefär det som gjorts, annars är det mest bokstäver som bara snurrar i huvudet och inte vill fastna på papper. Kan man inte få lämna in sina tankar, slippa sätta ord på. Det finns aldrig ord som stämmer.

Nu ska jag se reprisen av Babel, med Jonas Hassem Khemiri. Det senaste programmet var ett samtal med Bodil Malmsten. Hon är intressant, ovanligt med en person som inte anstränger sig det minsta för att bli omtyckt. Snarare motsatsen.

almarna utanför kokar av vind

Helgen är hemma i Dalarna, det blåser och granen utanför mitt fönster står och slår mot rutan. Förut trodde jag att det var träden som blåste vinden till varandra, lite som enkelriktad tennis. Det hade varit fint om det liksom var ett slags lagarbete, och när de blev arga så blåste det extra mycket. Som idag.

När jag var liten så hade jag och min farmor varsin gran längst bort på tomten. Hon sa alltid att den ena var min vilja, och den andra var hennes vilja, båda var lika stora och starka. Jag vet inte när, men någon gång på senare tid, har en av viljorna gått av. Undra vems det är.

Nu ska jag go on and on about pingviner, och de som har sett Pingvinresan vet säkert allt och lite mer. Jag såg på Planet Earth alldeles nyss, från Arktis och Antarktis. Pingvinerna är så sjukt fascinerande. Vilket extremt samarbete för att överleva, vilken timing! När pingvinmammorna har lagt ett ägg är de så utmattade att de måste simma och äta upp sig, då står pingivnpapporna med äggen i någon slags hudflik på magen i 4 månader! I 60 minusgrader och snöstorm, tätt tillsammans i en stor klunga. Sen kläcks äggen och papporna har en liten måltid kvar sparad, sen måste mammorna komma tillbaka. Och de gör det! Precis när de ska komma. Så tar mammorna över, och papporna får simma och äta upp sig. Det är så fint. Det är ju helt stört att de vet precis på dagen när de ska komma tillbaka. Respekt.

det känns som flopp

Vad är Det känns som fredag på Svt egentligen? Vems idé var det? Mycket märkligt. Till en början verkar programmet grymt, det sänds från Debaser och det har en mycket fin fransk sång, tous les garcons et les filles av Francoise Hardy, i introt. Men sedan går det liksom utför. Deras paneldiskussioner bärs, om ens det, enbart upp av gästerna. En diskussion om moderskap som de hade var ju rent vedervärdig! Ingen reflektion över vad som sades what so ever. Fruktansvärt. Det är lite farligt tycker jag, när sådant reflektionslöst och oproblematiserat passerar omärkt förbi. I Svt. De satt där och pratade, en kvinna sa: Jag närmar mig 40 och har inga barn, folk frågar mig alltid varför. Är det för att du inte kan få barn? (stackars dig! det enda du som kvinna 30+ vill är väl att ha barn?) Eller är det för att du inte vill ha barn? (Är du kvinna på riktigt, är det inte något fel på dig nu lilla vän?)Denna diskussion vore intressant, det är ju lite av ett problem att det är något "fel" på henne i båda dessa lägen. Det var ungefär detta som hon fick säga, resten av tiden gick till en höggravid tjej som sade att det var hennes biologiska drift som hade gjort att hon så gärna ville ha barn. Yeah. Okej, alla får säga sin åsikt, men borde det inte vara vettigt att låta kvinna nr 1 svara på detta? Och få en diskussion om varför då hennes biologiska drift uteblev, och vad hon anser om det resonemanget, är hon onormal? Eller prioriterar hon bara annat? Sedan gick de vidare till att bögar nog inte borde reproducera sina felaktiga gensammansättningar. Helt oreflekterat, det är skandal skandal skandal.
Och då hoppades jag, som plåster på denna galenskap, att Martin Kellermans dokusåpa skulle vara rolig. Jag menar, det blir ju nästan inte roligare än Rocky. En liten seriestrip kan lätta upp den tyngsta dagen. Men nej. Återigen, besvikelse. Det är ganska tråkigt in real life, måste jag ändå påstå. Suck.

---------------------------------

Åh, jag måste nog klargöra lite här. Det var visst någon som missförstod. Den ogravida kvinnan, alltså kvinna nr 1, sa det som står inom parenteserna också. Alltså: hon berättade om hur hon blev bemött av de flesta människor, som säger detta till henne. Det är alltså klart att man ska fråga om man vill/eller inte vill ha barn till någon utan problem, men poängen var att folk även frågade: nejmen gud, hur kan du inte vilja ha barn? med tonfallet: är du knäpp eller?

En midsommarnattsdröm

En midsommarnattsdröm på Stadsteatern var fullkomligt lysande! Precis så galen och rolig som jag hade hoppats. Det var så som shakespeare ska spelas, som Kalle sa. Folkligt, ett publikfrieri - på ett roligt sätt. Och nu längtar jag hem också, till midsommar och majstänger och folkdräkter och folköl. Fabulous.

Och idag kom mina och Guldfots biljetter till Accelerator i sommar, det ska bli greit. Kan det bli sommar snart? Mindre jobb, mer nöje. Mer sol. Mer klänningar.

sometimes you're lucky, sometimes you're not

Schlagerkvällen var mycket lyckad, trots Sveriges placering. Lite av ett antiklimax, som vanligt. Men seriös poängsättning, vin och massa chips. Lovely.

Idag har jag varit sjuk, legat som en klubbad säl framför tvn. Sett på the Squid and the Whale. Bra, inte häpnadsväckande, men bra. Sen har jag förstås apatiskt maratontittat på de sista avsnitten av Six feet under, igen. Och gråtit. Det är ju så sjukt bra. Med kraxande hals måste man trösta sig med Six feet under, inget annat hjälper.

veckans snackis

Det är nästan obligatorium att skriva något om Schlager-festen i Helsinki. Det pratas pratas pratas. Ska det inte bli ganska kul? Jag har inte tittat under de senaste åren, varit helt oinsatt i alltihopa. Men det är en viss känsla ändå. Det var den enda dagen på året vi hade chips hemma, och drack läsk. Det blir liksom lite heligt då, med minnena av glitter-fascination och av besinnigslöst chipsätande en gång per år.

Oh well, ikväll ska det tittas! Jag har blivit inbjuden till vad Kalle kallar "bögarnas julafton" och det ska bli fantastiskt roligt! Jag är laddad. Jag tycker ju att the Ark är bra, om man ska jämföra med Carola eller Lena Ph. Och Ola Salo är ju tjusig! Det är ju nästan som att jag känner honom, han har ju till exempel åkt med min båt en sommar och frågat mig om han fick låna en sax. Vi är typ buddies alltså. Så ikväll är jag fem år gammal igen, jag ska heja på Sverige och bli skitsur om någon säger något taskigt om låten, som jag brukar. Och jag kommer att vara oresonlig om jag inte får chips.

Åh, junior är så duktig! Jag vågade sno en liten bild (förlåt!) på mig, men där ser ni ju hur snyggt det kan bli när anna håller i kameran. Jisses. Och bättre blir det; titta in på hennes sida, det är grymt.

well, isn't this jolly good

Igår tipsade H mig om Leslie Feist. Det var bra, för jag tycker om det mycket mycket. Jag sett det tjusiga skivomslaget här och var och tänkt, det där ser ut som något bra. Det var det ju också.



(Annat kul är att min gamla c-kursclassmate Kocky verkar ha släppt en av vårens mest hyllade debutskivor. Spännande. Fast det tjatas om att det skulle vara hip hop? Detta är ju... bra? Eller ja, mer dansant och mindre yo yo. Nåväl.)

Fleeing from what bothers you the most

Igår var en fin dag. Det var middag med Helena och Elin på Café 44, och detta bör uppmärksammas! Ett café på söder som visserligen är ett hängställe för punk-kids men där en veg-bulgursallad med massa gott kostar 40 kronor! Den fattige studentens räddning. Helt otroligt. Sedan promenad genom nästan hela stan, bort till rådmansgatan och där vin och tapas med Kalle väntade. Fab. (Snarare den fattige studentens ekonomiska undergång, men åh så trevligt!)

Det var flykt från skolarbete, javisst. Men idag då ska jag minsann.

c'est pas possible...

Den första delen av det franska valet var när jag och Mads var i Paris, och redan då anades onåd. Nu visar det sig att bastarden Sarkozy gick och tog hem segern. Damnit! Jag hoppades att Ségolène Royal skulle fixa det, men icke. Och de svenska tidningarna verkar i mångt och mycket tycka att det är fantastiskt att karln vann, han med Le Pens extremhögerfascister i ryggen och han som kallade förortens kravallungdomar för slödder. Well, det bådar ju gott.

Tänk vad Frankrike vore före om Ségolène hade vunnit, en cool ung fräsch kvinna som månar om miljön och andra bra saker. Istället fick dom bastarden, som blir en i mängden av trångsynta, smårasistiska, gubbar. Greit.

Det panikartade uppsatsskrivandet tar knäcken på mig, jag är trött som få med antydan till förkylning. I eftermiddags tänkte jag att jag kvällen till ära skulle vara pigg och sällskapa. Sen vaknade jag förfärad och undrade om det var morgon eller kväll för ett par timmar sen, som om någon slagit mig i huvudet med en knölpåk eller pressat en hand hårt över ögonen. Vilket inte var fallet; det fungerar aldrig att bara lägga sig ner och blunda en stund. Det blir alltid en timme, och ett nästan mörbultat uppvaknande. Att jag inte lär mig?

Nu är jag pigg. Suck.

Stadsjeepar borde förbjudas.
Moneybrother borde artikulera bättre när han sjunger.
Schlager från Armenien är aldrig bra?

Jag borde förvisa min tv till vindsförrådet. Och skriva uppsats.

by the way

Har någon sett en midsommarnattsdröm på stadsteatern? Jag vill veta om jag ska förbereda mig för något häpnadsväckande. Eller mindre bra. Sen sa ju fabulösa anna att jösses flickor - återkomsten är ett måste, så det får bli nästa vecka. Jösses.

vart man än går är det bort man kommer

tiden går för fort, gör den inte?

Ikväll skulle vara hemmamys, och little miss sunshine på dvd. Som belöning efter de senaste dagarnas vaka och uppsatsskrivande på KB. (Igår tyckte jag mig sitta bredvid Ebba Witt-Brattström, och jag som skriver en analys av Bübins unge som är tvärtemot hennes, men hon blir nog inte arg för det. det kanske inte ens var hon? nåväl.) Istället blev det rosévin på Torget med fantastiska Kalle och hans förtjusande vänner. Inte illa det, minsann. Märklig musik dock, mitt huvud bultar lite av dunka-dunka.

Imorgon måste jag upp och hoppa! Tidigt. Kan det gå vägen?

fan fan fan fan fan

Jag hatar folk som tar folks cyklar. Varför är de så elaka? Jag är otursförföljd. Vad gör jag för fel? Fuck. Nedrans stockholmskleptomaner. Mina cyklar måste ha någon onaturlig dragningskraft, kan någon please skänka mig en cykel som ingen vill sno?

där samlas folket, det är där man ska va

Gosh! En helg med massa stök och bök, mycket att ordna och ta hand om. Men föreställningen på Dramaten blev åh så lyckad! Vår premiär på stora scenen och gud så proffsigt det blev. Ungarna älskade det, grymt. Och Isdrottningen skrämdes och sjöng som ingen annan. Jag är mycket nöjd.

Och så var Linköpingstösen Johanna, flickan med de minsta skorna, och hälsade på. Så fint det var att se henne! Det blir ju nästan aldrig. Vi picknickade och drack vin, sånt som man borde göra mest hela tiden.

Valborg började i Hagaparken med 00talisarna, lite öl och ganska vuxet. Kanellängder och grillade sojakorvar utan vare sig senap eller ketchup. Och soligt! Väldigt trevligt alltså. Sen blev det Uppsala, där alla old time friends befann sig. Om möjligt ännu finare att se alla igen. Liten miss med stället vi stressade in på - de 80 riksdaler vi skakade fram per person till inträdet gick uppenbarligen till någon slags show med lättklädda flickor som dansade runt. Hrrmm. Och musiken var väl sisådär. Men prata och dricka öl kan man göra var som helst, så det var ju ingen katastrof ändå.

Kvällens kommentar, den elakaste och mest citerade, stod ju givetvis Andy för.
- Här har man gått och trott att du är en svår person, som tänker mycket och är djup. Så visar det sig att det bara är linserna.
(Om Andys upptäckt att det ser ut som att man har nära till tårarna med linser, och om Guldfots ständiga nära-till-tårarna-uppsyn.)

Trots Andys något plumpa kommentarer gillar vi honom, och hans band Kusowsky är himla bra tycker jag. Man kan kolla in dem på Myspace om man skulle vilja, låten Dansa gillar jag mest. Lyssna!

Oh well, hemkommen nu. Mor min var orolig att jag var en av de 13-åringar som stökade och blev omhändertagna i Uppsala. "Det var ju så stökigt där i år". Men jag är all right, så nu kan alla vara lugna. Tss.