"Idag var jag orolig för Randi. Hon var tjock 41 cm runt magen. Kanske får hon barn. För katter brukar vara ungefär 29 cm runt magen tror jag. Vi får se inatt."
Jag hittade en gammal dagbok från när jag var sju och ett halvt. Det var märkligt att läsa. Men roligt. Fråga ett: hur vet jag hur många centimeter katter "brukar" vara runt magen? Fråga två: vad är det för katt jag skriver om? Vi har aldrig haft någon katt. Jag frågade mamma och pappa, de visste inte heller. Kanske är det grannens gamla katt. Men några ungar fick den aldrig, och inte skriver jag nåt mer om katten heller.
måndag 29 december 2008
fredag 26 december 2008
en liten lista om läsning
Så här i post-julfirartider så är det alltid bra att fylla i listor. Då slipper man traggla med måsten.
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Det är ganska svårt att svara på, ofta lägger man ju de bra böckerna på minnet. Något av det värsta är när man läser om gamla böcker som man har älskat och kommer på att de är dåliga (som anna nyss bloggade om). Jag älskade en triologi som hette Flambards när jag var liten, det var riktigt jobbigt när jag började läsa om den. Jag stod inte alls ut och slutade efter ett par sidor, tänkte att jag kunde få minnas den som fantastisk istället för att förstå hur dålig den nog är egentligen.
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det finns inte en enda som jag kan säga utan tvekan, det är ju många många. Böcker påverkar ju mycket beroende på perioder i livet. Egalias Döttrar påverkade mig mycket när jag läste den, till exempel.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, absolut. Jag är ganska lättskrämd. Jag minns särskilt när jag läst Stephen Kings Jurtjyrkogården när jag var för liten för den, typ tio. Jag blev jättejätterädd. Tror inte att jag vågade läsa klart den.
4. Vad använder du som bokmärke?
Ibland ett blommigt bokmärke. Ibland ett foto, eller en lapp.
5. När brukar du läsa?
Så ofta jag kan. Minst en liten stund på kvällen, men gärna mer såklart. I det stora hela så blir det för lite tyvärr. So little time, so many books to read.
6. Vad var den första bok du läste?
Oj! Ingen aning. Det minns jag inte. Jag läste väldigt mycket Kitty-böcker i åldern sju till tio. Kan ha varit någon sådan då, möjligen.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Det finns fördelar med båda. Pocket är ju lättare att ta med, och så mycket som man släpar på böcker så är ju det en stor fördel. Men inbundet är finare. Helst gamla inbundna.
8. Vilken bok läser du nu?
Alberte och Jacob av Cora Sandel.
9. Och vilken sida är du på?
Sidan 22. Har precis börjat.
10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker?
Jag vill helst inte det. Men om jag inte har en anteckningsbok i närheten kan det hända att jag skriver lite eller gör något utropstecken på sidor där det är något särskilt. Eller så viker jag (i absolut värsta fall) hundöron på ställen som jag ska anteckna sen.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jo. Om det inte är en bok som någon har tipsat om eller som jag har bestämt innan att jag ska läsa så påverkar det.
12. Sidantalet, då?
Nä.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej! Det tycker jag inte att man får göra. Ibland, om boken är tråkig så kan man ju bläddra fram typ tjugo sidor för att se om man ska fortsätta.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Givetvis. Det är ganska många. De böcker man älskar (och de man har skrivit uppsats om) har man ju läst ett oräkneligt antal gånger. Jag har exempelvis läst sista Harry Potter-boken (eller snarare alla dem) massa massa gånger (vilket innebär att jag nu kan favoritkapitlen, t. ex "The Prince's Tale" typ utantill). Det var nog på grund av något slags melankoli över att det inte skulle komma fler. Och många andra såklart.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Det tror jag inte.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag är väldigt mycket samlare, en sån som klänger sig fast. Jag vägrar rensa. Fast i och för sig, om det är något jag verkligen inte gillar så ryker det.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Usch, nej. Jag har aldrig förstått mig på sådant.
18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver upp allt jag läser, och allt jag har tänkt mig att jag ska läsa. Det är en lång lista. Ibland skriver jag i en läsdagbok, om det är något riktigt bra.
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Det är ganska svårt att svara på, ofta lägger man ju de bra böckerna på minnet. Något av det värsta är när man läser om gamla böcker som man har älskat och kommer på att de är dåliga (som anna nyss bloggade om). Jag älskade en triologi som hette Flambards när jag var liten, det var riktigt jobbigt när jag började läsa om den. Jag stod inte alls ut och slutade efter ett par sidor, tänkte att jag kunde få minnas den som fantastisk istället för att förstå hur dålig den nog är egentligen.
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det finns inte en enda som jag kan säga utan tvekan, det är ju många många. Böcker påverkar ju mycket beroende på perioder i livet. Egalias Döttrar påverkade mig mycket när jag läste den, till exempel.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, absolut. Jag är ganska lättskrämd. Jag minns särskilt när jag läst Stephen Kings Jurtjyrkogården när jag var för liten för den, typ tio. Jag blev jättejätterädd. Tror inte att jag vågade läsa klart den.
4. Vad använder du som bokmärke?
Ibland ett blommigt bokmärke. Ibland ett foto, eller en lapp.
5. När brukar du läsa?
Så ofta jag kan. Minst en liten stund på kvällen, men gärna mer såklart. I det stora hela så blir det för lite tyvärr. So little time, so many books to read.
6. Vad var den första bok du läste?
Oj! Ingen aning. Det minns jag inte. Jag läste väldigt mycket Kitty-böcker i åldern sju till tio. Kan ha varit någon sådan då, möjligen.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Det finns fördelar med båda. Pocket är ju lättare att ta med, och så mycket som man släpar på böcker så är ju det en stor fördel. Men inbundet är finare. Helst gamla inbundna.
8. Vilken bok läser du nu?
Alberte och Jacob av Cora Sandel.
9. Och vilken sida är du på?
Sidan 22. Har precis börjat.
10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker?
Jag vill helst inte det. Men om jag inte har en anteckningsbok i närheten kan det hända att jag skriver lite eller gör något utropstecken på sidor där det är något särskilt. Eller så viker jag (i absolut värsta fall) hundöron på ställen som jag ska anteckna sen.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jo. Om det inte är en bok som någon har tipsat om eller som jag har bestämt innan att jag ska läsa så påverkar det.
12. Sidantalet, då?
Nä.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej! Det tycker jag inte att man får göra. Ibland, om boken är tråkig så kan man ju bläddra fram typ tjugo sidor för att se om man ska fortsätta.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Givetvis. Det är ganska många. De böcker man älskar (och de man har skrivit uppsats om) har man ju läst ett oräkneligt antal gånger. Jag har exempelvis läst sista Harry Potter-boken (eller snarare alla dem) massa massa gånger (vilket innebär att jag nu kan favoritkapitlen, t. ex "The Prince's Tale" typ utantill). Det var nog på grund av något slags melankoli över att det inte skulle komma fler. Och många andra såklart.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Det tror jag inte.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag är väldigt mycket samlare, en sån som klänger sig fast. Jag vägrar rensa. Fast i och för sig, om det är något jag verkligen inte gillar så ryker det.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Usch, nej. Jag har aldrig förstått mig på sådant.
18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver upp allt jag läser, och allt jag har tänkt mig att jag ska läsa. Det är en lång lista. Ibland skriver jag i en läsdagbok, om det är något riktigt bra.
söndag 21 december 2008
aaw, look at the baby.
Jag har just åkt tåg tillsammans med en hel del andra för att fira jul i vinterlandet hemmavid. Något jag ofta slås av på tåg och dylika färdmedel, även tunnelbanan, är föräldrars beteende. Alltså, jag vet inte vad andra tycker men själv anser jag att det inte är så konstigt om ungar stojar lite eller om bebisar gråter en liten skvätt. Man har ju ändå ofta musik i lurarna, och om det inte är ett barn som har kolik när man tänkt sig att plugga så är det faktiskt inte hela världen med lite barnljud. Värre är föräldrapaniken när deras barn låter lite på offentliga platser. Idag satt några ungar framför mig och lekte lite, det var nog ingen som tänkte på att det skulle vara störande på något sätt. Det stojade, visst, fast ändå i mycket rimlig mängd. Det hördes knappt. Störande var däremot att deras mamma och pappa ideligen sa till dem med skarpa och höga skrikröster: "nu får ni verkligen lugna ner er, man stör folk om man låter för mycket". Barn som skrattar har väl ingen dött av att höra? Men föräldrar som skriker från några säten bort "nästa gång vi åker tåg så får ni inte sitta bredvid varandra!" och alla möjliga hotelser, det kan ju vem som helst bli tokig av. Usch. Mycket olustigt. Låt barnen va! Eller sätt er där själva och gör något med dem, ta dem på en tur genom tåget eller nåt. Men sluta för all del med att skrika. Det stör!
(Well. Detta kanske är minerad mark när man inte själv behöver syssla med barnuppfostran, eller har en knodd som skriker på ett tåg. Däremot har jag ju fakiskt många exempel på föräldrar som lyckas alldeles utomordentligt med att inte vara panikiga och skrikiga. Det är bara det att de där skrikhalsarna lyckas utmärka sig lite tydligare.)
(Well. Detta kanske är minerad mark när man inte själv behöver syssla med barnuppfostran, eller har en knodd som skriker på ett tåg. Däremot har jag ju fakiskt många exempel på föräldrar som lyckas alldeles utomordentligt med att inte vara panikiga och skrikiga. Det är bara det att de där skrikhalsarna lyckas utmärka sig lite tydligare.)
tisdag 16 december 2008
vegetarisk jansson
På det vegetariska julbordet som jag och några arbetskamrater ordnade (när de andra skulle äta vanligt) så fanns det en helt fantastisk Janssons frestelse. Fantastisk. Det var den godaste jag någonsin ätit, till och med om man räknar tiden när jag åt den ordinära. Receptet kommer här! (Sen hade ju damen som gjorde den gjort den en massa gånger innan, jag har aldrig provat själv. Så jag kan inte garantera samma perfektion...) Receptet kommer från tasteline. För övrigt gjorde jag mina quornfärsbullar med smulad chevre och färsk basilika i. Ytterligare ett hett tips till julbordet, mycket mumsigt.
Ingredienser:
8 st potatisar, skurna i tunna stavar
1 st gul lök, skivad
1 msk ströbröd
Gräddblandning
3 dl grädde
1,5 krm kryddpeppar, mald
5 st nejlikor, hela
1,5 tsk salt
Frästa champinjoner
4 st champinjoner
0,5 krm kanel
0,5 krm kryddpeppar, mald
2 krm salt
1 msk flytande margarin
Tillagning
1.Koka upp grädden med nejlikor, kryddpeppar och salt. Låt dra i ca 15 min, sila bort nejlikorna och lägg i den skivade löken och koka upp igen. Låt stå och dra tills champinjonerna är stekta.
2.Skär champinjonerna i mindre bitar och fräs dem i flytande margarin. Krydda med kryddpeppar, kanel och salt.
3.Varva champinjoner, lök och potatis i en ugnsfast form. Häll över grädden och strö till sist över ströbröd.
Grädda i ca 1 timme och 10 min i 200 grader
Ingredienser:
8 st potatisar, skurna i tunna stavar
1 st gul lök, skivad
1 msk ströbröd
Gräddblandning
3 dl grädde
1,5 krm kryddpeppar, mald
5 st nejlikor, hela
1,5 tsk salt
Frästa champinjoner
4 st champinjoner
0,5 krm kanel
0,5 krm kryddpeppar, mald
2 krm salt
1 msk flytande margarin
Tillagning
1.Koka upp grädden med nejlikor, kryddpeppar och salt. Låt dra i ca 15 min, sila bort nejlikorna och lägg i den skivade löken och koka upp igen. Låt stå och dra tills champinjonerna är stekta.
2.Skär champinjonerna i mindre bitar och fräs dem i flytande margarin. Krydda med kryddpeppar, kanel och salt.
3.Varva champinjoner, lök och potatis i en ugnsfast form. Häll över grädden och strö till sist över ströbröd.
Grädda i ca 1 timme och 10 min i 200 grader
onsdag 10 december 2008
min röst skall nu komma från en annan plats i rummet
Jag har hållt på med ett intervjuprojekt under den senaste tiden, och nu sitter jag och lyssnar igenom mina inspelningar. Det är så märkligt det där med hur man låter för andra. Jag kan inte komma över det. Att jag låter så här! Nu efter ett antal genomlyssnade band så börjar jag vänja mig. Men det var outhärdligt i början! Det är intressant också att alla röster man hör, alla dessa hör sig själva på ett annat sätt. Jag vill veta hur alla hör sina egna röster, en intressant men omöjlig sak. Nåväl. Jag pratar exempelvis med dialekt på otippade ställen som jag aldrig hör själv när jag pratar. Ordkombinationen "fred på jorden" fnissar jag alltid lite åt, det blir väldigt mycket dalmål just där. Och "de stora framtidshoten". Det är nog vokalen "o" som gör det, helt enkelt.
Det är också väldigt lärorikt att sitta i en situation där man är den som intervjuar. Man måste vara tolerant, inte avbryta och lyssna koncentrerat. Det har jag behövt, jag som avbryter konstant. Och när folk tycker helt konstiga saker (enligt mig). Tänka sig vad folk kan tycka! Det är så spännande att vi alla kan tycka så olika. Och för en gångs skull så får jag inte försöka övertyga någon annan. I alla andra samtal har jag nu börjat uttrycka mig lite märkligt. Efter en stunds lyssnande kommer respons som "beskriv hur det var!", "förklara mer" eller "hur tänker du kring det?".
För övrigt kommer titeln på inlägget bland annat från en fascinerande roman av Lotta Lotass. Är den bra? Ja, jag tror det. Den är fascinerande hur som helst. (Och ja, jag vet att meningen från början kommer från radions provsändningar.
Det är också väldigt lärorikt att sitta i en situation där man är den som intervjuar. Man måste vara tolerant, inte avbryta och lyssna koncentrerat. Det har jag behövt, jag som avbryter konstant. Och när folk tycker helt konstiga saker (enligt mig). Tänka sig vad folk kan tycka! Det är så spännande att vi alla kan tycka så olika. Och för en gångs skull så får jag inte försöka övertyga någon annan. I alla andra samtal har jag nu börjat uttrycka mig lite märkligt. Efter en stunds lyssnande kommer respons som "beskriv hur det var!", "förklara mer" eller "hur tänker du kring det?".
För övrigt kommer titeln på inlägget bland annat från en fascinerande roman av Lotta Lotass. Är den bra? Ja, jag tror det. Den är fascinerande hur som helst. (Och ja, jag vet att meningen från början kommer från radions provsändningar.
en Hallbergsk anmärkning
Häromdagen fick jag en avi från posten, jag skulle hämta ett paket. Jag blev lite upprörd när jag såg vad som hade hänt sedan förra gången detta hände. I tidens begynnelse (eller när jag flyttade till Stockholm för sisådär fyra år sedan) så fick man gå till posten för att hämta paket, dit är det ett par hundra meter att gå. Sen, efter en tid så fick man gå till kvarterets Konsumbutik. Lite stökigare, lite mindre personal som kunde lämna ut paketen, men ändå inte alltför besvärligt (till saken hör att Konsum ligger i samma byggnad som jag bor i). Men nu! Nu har det blivit alldeles på tok för dumt enligt min mening. Nu ska man gå till Fältöversten. Det tar kanske 20 minuter, eller 40 minuter fram och tillbaka - märk väl: i snabb takt! Och väl där ska man trängas med ännu fler människor som handlar på denna mycket större ICA-butik, för att få sitt paket. Är detta rimligt!? Det tar alltså sammanlagt cirka en timme för att hämta ett brev som är lite för stort för brevinkastet. Tänk på alla gamla damer och herrar! Det är helt förkastligt.
Egentligen är det inte så att jag är emot att promenera, inte alls. Men när jag måste promenera till ett visst ställe som ligger i en helt annan rikning än jag brukar befinna mig, gå genom ett gigantiskt köpcentrum och in i en gigantisk matbutik för att få mitt paket. Sen bära det hela vägen tillbaka! Jag är glad att jag inte har några krämpor, eller är gammal och sliten. Förutom sympatin med alla äldre (som det faktiskt finns en hel del av på dessa gator i stan) så stör det mig också rent principiellt. Jag är ju kund, det är jag som har fått ett stort brev eller betalat för ett paket. Plus att det känns ironiskt när Posten faktiskt ligger ett stenkast bort. Men vad har man att göra där numera? Inte hämta paket i alla fall. Vad är hela det stora postkontoret på Nybrogatan till för? Va? (Helt plötsligt har jag förflyttat mig från hiss-incidentens femårsstadium till att sympatisera med gubbig gnällighet på det forna Postverkets förfall. Tänka sig.)
Egentligen är det inte så att jag är emot att promenera, inte alls. Men när jag måste promenera till ett visst ställe som ligger i en helt annan rikning än jag brukar befinna mig, gå genom ett gigantiskt köpcentrum och in i en gigantisk matbutik för att få mitt paket. Sen bära det hela vägen tillbaka! Jag är glad att jag inte har några krämpor, eller är gammal och sliten. Förutom sympatin med alla äldre (som det faktiskt finns en hel del av på dessa gator i stan) så stör det mig också rent principiellt. Jag är ju kund, det är jag som har fått ett stort brev eller betalat för ett paket. Plus att det känns ironiskt när Posten faktiskt ligger ett stenkast bort. Men vad har man att göra där numera? Inte hämta paket i alla fall. Vad är hela det stora postkontoret på Nybrogatan till för? Va? (Helt plötsligt har jag förflyttat mig från hiss-incidentens femårsstadium till att sympatisera med gubbig gnällighet på det forna Postverkets förfall. Tänka sig.)
måndag 1 december 2008
juletider
Jag älskar julen. På ett barnsligt och nästan militant vis. Det är oerhört viktigt att allt görs som det brukar, till exempel måste hela familjen klä granen kvällen innan dopparedan. Det tycker är jag mycket bestämd med, vilket mina föräldrar nog varje år hoppas att jag har vuxit ifrån. De insisterar på att det blir fint även om de inte är med, men det duger inte. Då blir det tandagnisslan och jämmer. Lite fånigt möjligen, men det struntar jag i. Luktsinnet är också mycket viktigt när julafton nalkas. Det måste dofta apelsiner med kryddnejlika i, hyacint och granbarr. Det är inte heller förhandlingsbart.
Under tiden fram till jul bör man lyssna på julmusik någon gång per dag, helst när det snöar och man är ute och går. Håkans version av Fairytale of New York till exempel. Men nu till saken. Mitt egentliga syfte var att tipsa om härliga julrelaterade saker. Igår var jag på adventskonsert i Högalidskyrkan och det var så himla vackert, jag blev i vanlig ordning rörd när det nalkades körsång och adventsvisor. De måste ha stans bästa musiker. Nu råkar det vara en till konsert den 14:e december när självaste Camilla ska sjunga med kammarkören. Det blir nog minst lika stämningsfullt. Sen är det ju kalendertider också. Annas fenomenala boktips-bloggkalender har börjat igen till mitt stora nöje.
Efter denna harang om julens härlighet så kanske jag ska poängtera att jag faktiskt blir förvånad över mig själv över hur jag håller på och ska vara så traditionell. Hur hände detta? (Nu när jag det har blvit två ytterst barnsliga inlägg så får jag väl rädda mitt anseende snarast med något vuxet. Kanske något om Kafka eller Dramaten. Vi får se.) För övrigt tror jag inte på tomten, åtminstone inte i praktiken. Men visst är idén ganska fin ändå. Han får vara med för stämningens skull.
Under tiden fram till jul bör man lyssna på julmusik någon gång per dag, helst när det snöar och man är ute och går. Håkans version av Fairytale of New York till exempel. Men nu till saken. Mitt egentliga syfte var att tipsa om härliga julrelaterade saker. Igår var jag på adventskonsert i Högalidskyrkan och det var så himla vackert, jag blev i vanlig ordning rörd när det nalkades körsång och adventsvisor. De måste ha stans bästa musiker. Nu råkar det vara en till konsert den 14:e december när självaste Camilla ska sjunga med kammarkören. Det blir nog minst lika stämningsfullt. Sen är det ju kalendertider också. Annas fenomenala boktips-bloggkalender har börjat igen till mitt stora nöje.
Efter denna harang om julens härlighet så kanske jag ska poängtera att jag faktiskt blir förvånad över mig själv över hur jag håller på och ska vara så traditionell. Hur hände detta? (Nu när jag det har blvit två ytterst barnsliga inlägg så får jag väl rädda mitt anseende snarast med något vuxet. Kanske något om Kafka eller Dramaten. Vi får se.) För övrigt tror jag inte på tomten, åtminstone inte i praktiken. Men visst är idén ganska fin ändå. Han får vara med för stämningens skull.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)