Häromdagen pratade jag och en vän om bebisar. Och om kärlek. Men mest om bebisar. (Jag vill helst skriva bäbisar, för det är så jag säger. Fast då kommer väl någon att klaga. Det stavas ju inte så.) Jag tyckte definitivt att det var dags att någon jag känner bra får en bebis. Hon sa "jag orkar i alla fall inte ens tänka på att tänka på det". Nä, vi får hoppas någon annan känner sig manad. Vi hade däremot något skilda åsikter. Hon tyckte att det var jobbigast att bebisen skulle grina, och att man inte skulle få sova, bli tjock, att det gör jätteont och allt det där. Jag tycker att det är jobbigast att man måste hitta en jävligt bra pappa, annars vägrar jag nämligen. En sån som lagar mat utan tjat och städar självmant. En sån som leker och tar ut halva föräldraledigheten. (Inte för att det där andra heller verkar vara någon piece of cake, direkt.)
Det var då vi kom in på kärlek. Med en massa krav blir ju allt himla rationellt, när det kanske inte borde vara det. Och jag kom att tänka på en bra text som jag läste på Peter Englunds blogg för rätt längesen. Om att vara rationell eller inte. Well. Jag tycker dessa rader är finast: "För är det inte för att delvis slippa sig själv, eller i alla fall fullständiga sig själv, som man blir kär i någon annan? För den andre skall väl inte vara så mycket en spegel, som ett fönster."
Man kan ju hålla tummarna för att det ena inte utesluter det andra. Ändå tycker jag att Hello Saferides låt "The Quiz" är lysande. Tänk vad bra det vore med kryss i ja- och nejrutor, egentligen.
Åter till bebisar. Jag vill minnas att en viss nära vän (jag nämner inga namn) för längesen bedyrade att hon skulle ha barn innan 25. (Jag väntar med spänning!) Jag tror jag sa 27. Tänk så man pratar (när man är nitton).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
hahahahahaha! ja tänk hur man förändras :) nu känns typ 33 som mer rimligt :P
nä! det är för långt. fast jag tror inte jag hinner till 27 förstås, det får bli nånstans mittemellan. haha.
jag ska försöka hinna innan jag blir 21! tror du jag lyckas?
ja, johanni. det innebär ju att du har typ sju år på dig. det är ganska lång tid.
helene. läs min kommentar igen.
haha. johanni. jag såg vad du skrev. fast det kanske är så att du har hunnit fylla femton? (ni kids växer upp så fort). då menade jag förstås att du har sex år på dig.
fast, gravid innan 25 tror jag bestämt att det var. och du! jag hinner fortfarande.
alltså.. jag tror att jag också vet någon som sa innan 25, menar vi samma? denna någon har i alla fall flyttar fram till 27. eller så blandar jag ihop det med alla andra. jag har nog sagt 28, men det börjar kännas lite stressigt, ändå. även skriver jag bäbis med ä, för annars uttalar jag det själv i huvudet som stockholmarnas "beeebis", och då vill jag inte skaffa barn alls längre.
haha. vilken märklig diskussion det här blev. elly: ja, vi menar nog samma. och ja, bäbis med ä är bättre.
Skicka en kommentar