en Hallbergsk anmärkning

Häromdagen fick jag en avi från posten, jag skulle hämta ett paket. Jag blev lite upprörd när jag såg vad som hade hänt sedan förra gången detta hände. I tidens begynnelse (eller när jag flyttade till Stockholm för sisådär fyra år sedan) så fick man gå till posten för att hämta paket, dit är det ett par hundra meter att gå. Sen, efter en tid så fick man gå till kvarterets Konsumbutik. Lite stökigare, lite mindre personal som kunde lämna ut paketen, men ändå inte alltför besvärligt (till saken hör att Konsum ligger i samma byggnad som jag bor i). Men nu! Nu har det blivit alldeles på tok för dumt enligt min mening. Nu ska man gå till Fältöversten. Det tar kanske 20 minuter, eller 40 minuter fram och tillbaka - märk väl: i snabb takt! Och väl där ska man trängas med ännu fler människor som handlar på denna mycket större ICA-butik, för att få sitt paket. Är detta rimligt!? Det tar alltså sammanlagt cirka en timme för att hämta ett brev som är lite för stort för brevinkastet. Tänk på alla gamla damer och herrar! Det är helt förkastligt.

Egentligen är det inte så att jag är emot att promenera, inte alls. Men när jag måste promenera till ett visst ställe som ligger i en helt annan rikning än jag brukar befinna mig, gå genom ett gigantiskt köpcentrum och in i en gigantisk matbutik för att få mitt paket. Sen bära det hela vägen tillbaka! Jag är glad att jag inte har några krämpor, eller är gammal och sliten. Förutom sympatin med alla äldre (som det faktiskt finns en hel del av på dessa gator i stan) så stör det mig också rent principiellt. Jag är ju kund, det är jag som har fått ett stort brev eller betalat för ett paket. Plus att det känns ironiskt när Posten faktiskt ligger ett stenkast bort. Men vad har man att göra där numera? Inte hämta paket i alla fall. Vad är hela det stora postkontoret på Nybrogatan till för? Va? (Helt plötsligt har jag förflyttat mig från hiss-incidentens femårsstadium till att sympatisera med gubbig gnällighet på det forna Postverkets förfall. Tänka sig.)