En lördagkvällning som denna sitter jag och förundras över Birgitta Trotzigs mästerlighet:
"I kärleken, den dödliga skadan som mitt liv sakta förblöder ur, är jag bevarad"
Hon är otrolig, den människan. Sjukt bra.
Egentligen sitter jag faktiskt och pysslar med det sista (ja! tro det eller ej!) på min mastodontuppsats. Nu ni, nu ska den tamejtusan in.
Några frivilla korrekturläsare? Jag gör vad som helst, nästan, och är evigt tacksam. Om det skulle räcka. Men som sagt, den är lång. Och lite svår, men inte så värst. Och ska skickas ganska snart. 73 sidor, mycket Foucault, Butler och Rancière. Och mycket Bübins unge, förstås. Man bör gilla litteraturvetenskap. Hmm. Några frivilliga? Eh.
3 kommentarer:
73 sidor!!! du borde få nobelpriset.
Vad sjukt om du fick nobelpriset i litteratur! Då skulle jag och madde kunna sitta på diverse ölhak på söder och berätta att vi faktiskt kände dig en gång i tiden och att du också hade suttit där drickandes öl som oss dödliga människor. Men ingen skulle tyvärr tro oss.
hilarious! jag skulle gärna hjälpa dig, du har ju hjälpt mig dessutom, men jag har på tok för mycket eget att pyssla med dessvärre. jenny böna då? eller hon kanske har fullt upp med sin matte..
Skicka en kommentar