bitterfittan

I fredags var jag på Litteraturens långa natt på ABF-huset. Och det var helt fantastiskt! Författarna samtalade, och läste lite texter. Plus att det var så många bra författare! Jonas Hassen Khemiri, Kerstin Ekman, Torgny Lingren och så. Och Maria Sveland. Eftersom jag vid tidigare tillfällen talat så kärt om Khemiri, så tänkte jag nu istället tala mig varm om Sveland. Det var så bra så bra när hon pratade om Bitterfittan, och hennes feministiska ambitioner. Nu har jag inte läst boken, men ändå, hon berättade en träffande historia om sin barndom som jag kände mycket igen. Jag berättar min istället, nästan samma sak.

Som för henne, och andra, så tror jag inte riktigt att min pappa, när jag var liten, förstod att jag var tjej. Något av det första jag kommer ihåg är att han lärde mig namnen på Rysslands och USAs presidenter, och att jag snabbt lärde mig att folk blev imponerade när jag kunde namedroppa sådana grejer. Gorbatjov och Bush, och senare FNs generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali. Och det har ju i och för sig inget med att jag är tjej att göra, men han tutade också i mig, i samma veva, att jag kunde bli vad som helst. Himlen har inget tak. Jag skulle minsann bli president, statsminister och hela alltet. Det trodde både han och jag. Jag kunde, och skulle, bli statsminister.

Det jobbiga med historien kommer sen, när jag blev - och fortsätter att bli - så fruktansvärt besviken på världen. Kom inte och säg till mig att jag kan bli FNs generalsekreterare när jag inte kan det! Man får inte ljuga. Och just för att jag blev itutad att jag kan bli statsminister så kommer jag heller aldrig att bli det, eftersom den besvikelsen det medförde gör att jag röstar på ett parti som intresserar sig för att världen inte är rättvis. Plus att det kanske inte ens går ändå, vi har ju inte haft en kvinnlig statsministär ännu, och man ska inte ropa hej innan... Ni fattar.

Man säger att ignorance is a bliss, hade någon aldrig sagt till mig att jag har möjligheter i världen hade jag aldrig trott det. Och aldrig blivit besviken. Men i och för sig, hellre olycklig och fri, som de Beauvoir. Och en stolt bitterfitta, som hellre ser orättvisorna än att oförstående leva i dem. Och nu ska jag ut och köpa boken på stubinen, och hoppas på att den gör samma fenomenala intryck som Sveland gjorde. Over and out.