världen är mindre nuförtiden

På väg hem inatt så hörde jag några pojkar prata om skolan. De sa:
-om det blir tufft är det bara att ta en macka och chilla.

Det var fint. Tänk om det vore så väl.

Besynnerlig, men fantastisk kväll.
Klubb i kransen. Och jag var där med vänner jag saknat, inte träffat på länge. Och sen så visar det sig hur liten världen kan vara! Lars var där. En trevlig prick, Caramillas finaste kusin. Och så rullade det det på. Lars känner Kalle, som jag känner, som också känner Kalle nr 2 som jag skrev C-uppsats med (Tydligen var han från Falun. Weird.). Alla känner alla, och är det att tala om en storstad egentligen? Så där stod vi allihopa, och kände varandra. Och jag blev mäkta överväldigad. Och sen var en Johan där, som sett mig leka sedan jag var pytteliten med grannen hans. Dalarna rules, helt enkelt. Grymt.

Oh well. Sömn är en bristvara, som jag desperat behöver precis just nu. Over and out.