veckans snackis

Det är nästan obligatorium att skriva något om Schlager-festen i Helsinki. Det pratas pratas pratas. Ska det inte bli ganska kul? Jag har inte tittat under de senaste åren, varit helt oinsatt i alltihopa. Men det är en viss känsla ändå. Det var den enda dagen på året vi hade chips hemma, och drack läsk. Det blir liksom lite heligt då, med minnena av glitter-fascination och av besinnigslöst chipsätande en gång per år.

Oh well, ikväll ska det tittas! Jag har blivit inbjuden till vad Kalle kallar "bögarnas julafton" och det ska bli fantastiskt roligt! Jag är laddad. Jag tycker ju att the Ark är bra, om man ska jämföra med Carola eller Lena Ph. Och Ola Salo är ju tjusig! Det är ju nästan som att jag känner honom, han har ju till exempel åkt med min båt en sommar och frågat mig om han fick låna en sax. Vi är typ buddies alltså. Så ikväll är jag fem år gammal igen, jag ska heja på Sverige och bli skitsur om någon säger något taskigt om låten, som jag brukar. Och jag kommer att vara oresonlig om jag inte får chips.