Helgen är hemma i Dalarna, det blåser och granen utanför mitt fönster står och slår mot rutan. Förut trodde jag att det var träden som blåste vinden till varandra, lite som enkelriktad tennis. Det hade varit fint om det liksom var ett slags lagarbete, och när de blev arga så blåste det extra mycket. Som idag.
När jag var liten så hade jag och min farmor varsin gran längst bort på tomten. Hon sa alltid att den ena var min vilja, och den andra var hennes vilja, båda var lika stora och starka. Jag vet inte när, men någon gång på senare tid, har en av viljorna gått av. Undra vems det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar