juletider

Jag älskar julen. På ett barnsligt och nästan militant vis. Det är oerhört viktigt att allt görs som det brukar, till exempel måste hela familjen klä granen kvällen innan dopparedan. Det tycker är jag mycket bestämd med, vilket mina föräldrar nog varje år hoppas att jag har vuxit ifrån. De insisterar på att det blir fint även om de inte är med, men det duger inte. Då blir det tandagnisslan och jämmer. Lite fånigt möjligen, men det struntar jag i. Luktsinnet är också mycket viktigt när julafton nalkas. Det måste dofta apelsiner med kryddnejlika i, hyacint och granbarr. Det är inte heller förhandlingsbart.

Under tiden fram till jul bör man lyssna på julmusik någon gång per dag, helst när det snöar och man är ute och går. Håkans version av Fairytale of New York till exempel. Men nu till saken. Mitt egentliga syfte var att tipsa om härliga julrelaterade saker. Igår var jag på adventskonsert i Högalidskyrkan och det var så himla vackert, jag blev i vanlig ordning rörd när det nalkades körsång och adventsvisor. De måste ha stans bästa musiker. Nu råkar det vara en till konsert den 14:e december när självaste Camilla ska sjunga med kammarkören. Det blir nog minst lika stämningsfullt. Sen är det ju kalendertider också. Annas fenomenala boktips-bloggkalender har börjat igen till mitt stora nöje.

Efter denna harang om julens härlighet så kanske jag ska poängtera att jag faktiskt blir förvånad över mig själv över hur jag håller på och ska vara så traditionell. Hur hände detta? (Nu när jag det har blvit två ytterst barnsliga inlägg så får jag väl rädda mitt anseende snarast med något vuxet. Kanske något om Kafka eller Dramaten. Vi får se.) För övrigt tror jag inte på tomten, åtminstone inte i praktiken. Men visst är idén ganska fin ändå. Han får vara med för stämningens skull.