Jag har (nästan) läst Allt. Och jag gillar Martina Lowdens idé, en tjusig dagboksroman med guldkantade sidor, men überintellektuell och en bok som verkligen inte ursäktar sig utan tar plats. Nästan 600 sidor plats. Idén i sig är briljant, smart, viktig. Och jag gillar smartheten, blinkningarna, som första meningen: "jag hatar postmodernisterna." I en bok som, för övrigt, är ganska postmodernistisk. Det är kul. Och alla fina svåra ord, frankofilin, akademins brister och oändliga -ismer. Det är bra, men gör nog att den är bäst att läsa som en blädderbok, som man tittar lite i då och då. För att läsa hela, i sträck, är lite tradigt. Det händer ju inget annat än häng på kb, och litterära referenser och så. (Som mitt liv, ja, precis.)
2 kommentarer:
oj 600 sidor är rätt saftigt. men den låter onekligen bra. värt att kolla upp!
hmmm. har tänkt läsa den länge, trots att den inte alls verkar vara i min smak. och jag måste läsa pärm till pärm. men den kommer ju aldrig i mindre, mer budget-pocket format. jädra modernista, give it to me via pocket shop.
Skicka en kommentar