tillvarons möjliga helvaro

Idag är en bra dag. Jag har blivit lyrisk över tre saker, och jag har haft en smula tur. Turen bestådde visserligen bara i att jag lyckades åka gratis två av två resor med tunnelbanan (inte genom att planka, utan genom ren tur). Och att mina brev hann med postbilen, som kom precis samtidigt som jag när jag kl. 20.13 rusade till postlådan som ska hämtas kl. 20.00. Minsann.

Lyrisk har jag blivit över: (med inbördes ordning)
1. Sturekatten
2. Varat och tiden
3. Transkribering

Sturekatten, alltså. Jag kan inte förstå det! Inom tre minuters promenad från mitt hem finns tydligen en cafépärla. Som jag har saknat det! In my hood brukar sådana saker sällan hända. Mina favoritcaféer ligger ju stationer bort! Och jag har inte haft en susning om det här. Men sturekatten, ack ack! Så fint. Fantastiska gamla möbler, fina röda sammetssoffor och tavlor och fina tapeter i en gammal lägenhet. Ett tips för alla som gillar Edenborg, Vetekatten och sådana ställen. Eller, ett tips för alla. Varför har jag inte vetat om detta! Nu ska jag minsann hänga där. Ja.

Varat och tiden. Det är kanske inte boken i sig som jag blev lyrisk över. Det får visa sig. Snarare den extremt positiva överraskningen att kursen "filosfiska orginalverk" á la Heidegger visade sig vara så extremt fenomenalt bra! Jag satt två timmar och antecknade så att min hand värkte, läraren var cool och så sjukt bra och inspirerande. Oj oj oj.

Transkribering. Det kanske inte är transkriberingen i sig som jag blev så lyrisk över. Men ett extrajobb som passar mig som handen i handsken har ju aldrig hänt innan, det kan man vara lyrisk över. Ja. (Om ett tag har jag möjligtvis tröttnat, men det spelar ingen roll, för just nu känns är det bra.)

Ett sista citat á la Mads:
(Om en pojke som jag tycker att M ska pussa på. Det tycker inte hon.)

Jag: Men, han är ju söt!
M: Det är en ko också.