c'est pas possible # 2

Åh, pust. Sommar, och det där med bloggandet blir ju lite mer sporadiskt. Finns inte mycket att säga, sitter på KB hela långa dagarna och skriver på min idiotiska uppsats. Dagdrömmer och tittar ut genom de stora fönstrena, längtar mig bort och önskar att orden kunde skriva sig själva. Önskar också ofta att jag hade en egen Dumbledore som respektingivande med mässande röst yttrade "Silence!" varje gång folk stör. Jag ogillar starkt folk som pratar på bibliotek. Det är inte okej. Inte heller att prassla, slamra, hosta väldigt mycket och länge, ha musik i lurar som andra hör etc. etc. (Det är nog för att jag ideligen snårar in mig i mina tankar som det stör mig så, vad vet jag.)

Det har varit en bra helg. Mangis hälsade på en sväng och Elin hade tjusig inflyttningsmiddag med den godaste tsatzikin jag smakat, och hemgjorda smarriga krutonger, och massa annan mat förstås. Men det var så märkligt i lördags, och riktigt ruskigt obehagligt. Det var helt plötsligt en väldans massa oväsen och poliser på gatan vid mig. De spärrade av vägen! Och det var säker 15 polisbilar och man fick inte gå ur husen och hjälp, jag visste inte alls vad som stod på. Det visade sig att NSF (nationalsocialistisk front) skulle ha en megademonstration för att befira någon nazist som förnekar förintelsen. HELT SJUKT. Precis på min gata. Fy sjutton. Jag ville gråta. Ibland vill man inte bo i stan, helt enkelt.
H e m s k t.

Och just nu längtar jag mest efter sista Harry Potter-boken. Jag vill bara läsa läsa läsa, vara i den världen. Läser om allt, flera gånger om. Jag har också insett att jag inte alls tycker att Mad-Eye Moody ser rätt ut i filmerna. Han ska vara mörkmustig med skägg, lite sjörövarig tycker jag. Oh well. Ska bli spännande att se Tonks tycker jag, hon ska ju vara en metamorphmagus. Och Firenze? (Oh yes, jag är nördig när det gäller Harry, det är bara så.)