J.K. Rowling, Harry Potter and the Half-Blood Prince, p. 171.

Jag pluggar engelsk grammatik mest hela tiden och då mina vänner, är det sjukt svårt att komma på nåt kul att skriva om. Jag har dock kommit på en grej som får mig att tro att jag pluggar fast jag egentligen gör något ganska trevligt. Jag lyssnar på Harry Potter på ljudbok. Eftersom jag kan dessa böcker utantill så tänker jag mig att jag kan lyssna på språket istället för handlingen. Eh.

Jag lyssnade precis förbi ett av mina favourite moments i Harry Potter and the Half-Blood Prince:

(För er icke insatta - shame on you! - så krävs lite kontext. Snape är en lärare på Hogwarts som vi hatar. Han är alltid elak mot Harry, och den som är elak mot Harry och hans vänner ogillar man. Eftersom Harry liksom är bäst och finast.)

'Pathetic Weasley', said Snape, after a while. 'Here - let me show you -'
He turned his wand on Harry so fast that Harry reacted instinctively; all thought of non-verbal spells forgotten he yelled, 'Protego!'.
His Shield Charm was so strong Snape was knocked off-balance and hit his desk. The whole class had looked round and now watched as Snape righted himself, scowling.
'Do you remember me telling you we are practising non-verbal spells Potter?'
'Yes', said Harry stiffly.
'Yes sir.'
'There's no need to call me "sir", Professor.'
The words had escaped him before he knew what he was saying. Several people gasped, including Hermione. Behind Snape, however, Ron, Dean and Seamus grinned appreciatively'.

Härligt va? Där fick han så han teg, den där nedrans Snape. (Men vad som händer när man är så kaxig mot en lärare får ni läsa er till själva, om ni inte redan vet förstås.)