Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.
onsdag 22 april 2009
In memoriam
Den senaste veckan känns som en månad. Minst. När man blir tagen på sängen av obegripligt sorgliga bud så finns det inte så mycket att säga, än mindre någon lust att göra eller säga något alls. Vilket jag egentligen kan låta vara osagt, men det får fungera som en förklaring till min frånvaro.
Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.
Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag beklagar sorgen, vännen.
vad ledsen jag blev när jag läste det här. fast jag inte ens kände din mormor. men jag tror inte det behövs för att man ska vara ledsen när en vän är ledsen. ta hand om dig!
Åh nej vad tråkigt Heléne... jag är verkligen ledsen för dig. Stora kramar.
Jag är ledsen, det är hemskt att förlora en mormor.
Tack. Vad söta ni är.
så vacker! jag beklagar också!
Skicka en kommentar