Så här var det. Min allrakäraste Camilla kom hem från Gambia med gråten i halsen och sa "Jag vill inte vara här, jag vill vara där. Jag är inte färdig. Allt är så underbart, alla människor är så underbara. Jag vill tillbaka, jag vill visa dig allt. Jag vet ju att du vill bort från det här en stund också. Ska vi?"
Efter några snabba puckar och flygbiljetter som blev skamligt billiga så har jag skrapat ihop pengar och tid och ja, det ska vi. När jag gnällde lite för min far häromdagen om pengar jag istället borde spara och studier jag istället borde ägna mig åt så sa han "men du, man måste leva också". Och det får tamejtusan bli dagens visdomsord.
Så, over and out. När jag är tillbaks tänkte jag berätta om solsken och krokodiler och fåglar och underbara människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ååh, vilken bra pappa du har som säger sådär. jag vågar inte ens säga till min pappa att bidraget jag tiggde till mig genom att säga "jag är hungrig" egentligen gick till flygbiljetter, för här ska man fan inte ha roligt! jag behöver inte "hoppas" att ni har det bra, för det har ni nog alldeles säkert. ja, det var väl det. snakkes!
men åkte ni redan, hipp som happ?
När åker ni?
oj vilken grej, vad kul kul kul! ha det underbart!!!
Skicka en kommentar