academic english, part II

"I'm no more your mother
Than the cloud that distills a mirror to reflect its own slow
Effacement at the wind's hand"

Från Sylvia Plaths Morning Song. Jag har varit på poesiseminarium. Vi ska lära oss att läsa poesi. Givetvis tar läraren för givet att ingen i rummet har gjort det förut och jag klandrar honom inte efter dagens seminarium. Det bisarra med det hela var att folk inte alls verkade förstå poesi. Någon pojke ropade uppspelt "Varför säger de inte bara vad de menar!". Och gång på gång när vi talade om just de där partiet i Plaths dikt så tog folk upp saker som "Har mamman lämnat ifrån sig barnet?", "Hon kanske har adopterat bort det?".

När vi pratade om en annan dikt med titeln "Stopping By Woods On a Snowy Evening" så var det mycket diskussion kring frasen "The darkest evening of the year". "Vilken dag är det mörkast?" "Är det möjligen 23:e december?" föreslog någon. Nej, den 22:a, var någon annan säker på.

Först kunde jag knappt dölja min irritation över antagandet att vi alla var noviser utan koll, efter några minuter sympatiserade jag med läraren. Han har väl varit med om det förr; studenter som varken kan något om eller intresserar sig för poesi. Som pratar bort tiotals värdefulla minuter av undervisning på extremt bokstavliga saker.

Vilken kväll är årets mörkaste? Läraren svarade: "Ni måste komma ihåg tolkning när vi håller på med poesi, att det finns flera nyanser och betydelser. Den mörkaste kvällen på året kan ju också vara den mörkaste i den här personens liv, den kväll som upplevs som mörkast av flera skäl. Inte nödvändigtvis exakt den kväll som är mörkast i almanackan". Well said. Men ärligt talat, på högstadiet kanske den informationen vore mer berättigad. Nu måste vi ta det på universitetet, jag tar studiemedel för detta. Gudars.

(En parentes. Hur som helst så var det faktiskt ganska roligt att höra massa folk tolka dikter. Alla ser så olika saker. Man lär sig ju att se på nya sätt. Det är bra.)