Efter att Gun-Britt Sundströms Maken har stått på min att-läsa-lista i ungefär tusen år, och efter femton tips om den från mycket entusiastiska vänner har jag äntligen gjort slag i saken och tagit mig an denna pärla till kultbok. Jag fick ett infall och började läsa på eftermiddagen idag och har nu sträckläst halva boken. Den är omöjlig att lägga ifrån sig vilket innebär att jag inte gjort något av det som jag skulle idag. Frågan är om jag kommer att kunna gå och lägga mig. Om det, mot förmodan eftersom att det känns som att jag är sist med att läsa den, finns någon som inte har läst den så gör det.
Jag har bara en liten, liten anmärkning i egenskap av prosapolis. Jag vet egentligen inte om det är rätt eller fel, men det s t i c k e r så i mina ögon av böjningar som "praktiskast", "gedignaste", "etiskare". Man får förmodligen skriva så eftersom jag läser sådant över allt hela tiden! Är det bara jag som får en allergisk reaktion? Låter det inte, i princip alltid, bättre att säga "mer etisk" eller "mest praktiskt"? Puh. Jag tror med bestämdhet att det är mest rätt (inte rättast) att skriva så. Även om någon vet bättre och inte håller med.
2 kommentarer:
Där har du rätt Hille. "praktiskaste" och liknande uttryck är ett jävla hittepå. Man SKA inte skriva så. Det är fult, felaktigt. Så det så!
ja, det låter lite "illa" att säga så.. fast jag drar nog till med det ibland i alla fall ;) bra att du åtevänt till bloggosfären efter din frånvaro där.. (10 dgr!!) hoppas allt är bra med dig!! puss&kraaam!
Skicka en kommentar