a curse for this town were all in my mouth

Ibland när det är höst och grått och regnigt är allt mest trist. Men ibland är Stockholm allt ett superbt ställe. Speciellt såna dagar när luften är höstkrispig och kall, och solen skiner. Såna dagar när man spontant långpromenerar på Djurgården och äter lunch på Rosendal, och bara är glad. Camilla mest skrattade åt mig när jag sprang runt och sparkade i löven, klättrade i träden och hoppade på bryggor. Så fick vi nästan klappa på hästar också. Jag var lite som ett djur på grönbete, att sitta med näsan i böcker i dunkla bibliotek dagarna i ända tycks ha den effekten. Och när jag kom tillbaka hem nu så rostade kaffebutiken nere på gatan sitt kaffe, så det doftar ända in i lägenheten. Det är inte illa det, då får man gilla läget.