Jag har varit så kluven angående Sylvia Plaths dagböcker, och nu har jag till sist lånat boken. Sylvia är ju så bra, så bra. Men hur ska man egentligen ställa sig till att läsa dagböcker? Det är svårt tycker jag. Jag är både euforisk för att få läsa mer av henne, äntligen, samtidigt som att jag känner att det är lite skamligt. Det är så privat, jag vill inte göra något hon skulle ha ogillat mig för. Jag skulle ha ogillat någon som läst mina dagböcker. De är inte till för att läsas.
Till sist, man kanske någonstans får veta; var Ted Hughes en skurk? Som vanligt segrar nyfikenheten.
1 kommentar:
Hm.. Ogilla... Aj då, det är nog bäst att jag smyger tillbaka de där dagböckerna jag snodde av dig.. Eller, säg såhär då, om jag får läsa din dagbok så kan du få läsa min blogg. Okej? Okej!
Skicka en kommentar