30 Rock!

Okej. Det här kanske har sagts hundratusentals gånger. Men. 30 Rock är den roligaste tv-serien just nu. Alla gånger. Om om någon tycker att det går lite trögt i början, att första avsnitten inte är så roliga som alla säger - håll ut! Det blir bara bättre och bättre och bäst.

Ett exempel. I tv-serier gör folk alltid listor för att bestämma sig för kärlek. De radar upp för och nackdelar. Men det är aldrig roligt, Ross och Rachel bråkar och skriker över listan. Grejen med listan är ju att den implicerar att för- och nackdelarna är lika mycket värda. Vilket de ju oftast inte är. Därför gillar jag Liz Lemons lista som givetvis är fantastisk. När hon ska bestämma sig för om hon ska dumpa sin fåniga kille Dennis så hittar hon bland annat fördelarna "fixed the tv" och "makes good chili", samt nackdelarna "racist" och "not super smart". Vem vill inte ha en puckad rasist till pojkvän så länge han kan fixa tvn?

Nåväl. Se det här som en order: den som inte har sett 30 Rock bör göra det. Punkt. För övrigt finns några schyssta gästspel, bland annat DON DRAPER från Mad Men. Lovely.

This soil is bad for certain kind of flowers

The Bluest Eye av Toni Morrison är så bra, det är bara så. En bok som börjar så här:

"Here is the house. It is green and white. It has a red door. It is very pretty. Here is the family. Mother, Father, Dick, and Jane live in the green-and-white house. They are very happy. See Jane. She has a red dress. She wants to play. Who will play with Jane? See the cat. It goes meow-meow. Come and Play. Come play with Jane. The kitten will not play. See Mother. Mother is very nice. Mother, will you play with Jane? Mother laughs. Laugh, Mother, laugh. See Father. He is big and strong. Father, will you play with Jane? Father is smiling. Smile, Father, smile. Se the dog. Bowwow goes the dog. Do you want to play with Jane? See the dog run. Run, dog, run. Look, look. Here comes a frien. The friend will play with Jane. They will play a good game. Play, Jane, play."

och slutar så här:

"This soil is bad for certain kind of flowers. Certain seeds it will not nurture, certain fruit it will not bear, and when the land kills of its own vilition, we acquiesce and say the victim had no right to live. We are wrong, of course, but it dosen't matter. It's too late. At least on the edge of my town, among the garbage and the sunflowers of my town, it's much, much, much too late."

En bok som går från kliché till allvarligt allvar. Den handlar om rasism, incest, om hur grymma människor kan vara, om en sjuk sjuk värld. Det är så briljant gjort att det gör ont.

In memoriam

Den senaste veckan känns som en månad. Minst. När man blir tagen på sängen av obegripligt sorgliga bud så finns det inte så mycket att säga, än mindre någon lust att göra eller säga något alls. Vilket jag egentligen kan låta vara osagt, men det får fungera som en förklaring till min frånvaro.

Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.

bambo balanta badala

Det ulovades fåglar





och underbara människor







och lite färggranna blomster



En dag badade vi i Gambiafloden. Vi klarade oss från arga krokodiler, de ligger tydligen och lurar mycket längre upp i floden. Det var dock med viss tveksamhet vi hoppade i. Vi stod länge på bryggan och frågade gång på gång "no bambo?". Inga krokodiler?

let's get out of this country

Så här var det. Min allrakäraste Camilla kom hem från Gambia med gråten i halsen och sa "Jag vill inte vara här, jag vill vara där. Jag är inte färdig. Allt är så underbart, alla människor är så underbara. Jag vill tillbaka, jag vill visa dig allt. Jag vet ju att du vill bort från det här en stund också. Ska vi?"

Efter några snabba puckar och flygbiljetter som blev skamligt billiga så har jag skrapat ihop pengar och tid och ja, det ska vi. När jag gnällde lite för min far häromdagen om pengar jag istället borde spara och studier jag istället borde ägna mig åt så sa han "men du, man måste leva också". Och det får tamejtusan bli dagens visdomsord.

Så, over and out. När jag är tillbaks tänkte jag berätta om solsken och krokodiler och fåglar och underbara människor.

hockey hockey hockey

Nej Oskar, man törs aldrig önska en repris. Varför gör Leksand så här. Va? Hur kan det gå bra säsong efter säsong och sen gör de så här. Va?

Så här är det. Jag bryr mig aldrig om hockeyn annat än när det är kvalserie. Alternativt om det vore slutspel, men det kan man ju knappast tänka sig som ett möjligt scenario. Det är när det gäller jag intresserar mig. Jag är alltså, om man ser det på ett sätt, ett ganska illojalt leksandsfan.

På samma sätt är jag med fotboll. Jag är engagerad när Sverige spelar. Men har inget till övers för något annat lag. Jag gillar Sverige och jag gillar Leksands IF. På ett blödigt sätt. Sporterna i sig rör mig inte alls. Det är lite märkligt, och jag vet egentligen inte om jag står för den här patriotiska sidan av mig. Men ändå! Det gör lite ont i mitt hjärta när de håller på så här och larvar sig.

what gives this mess some grace unless it's kicks

...

The strong pulse of Ambition struck
In every vein I owned;
At the same instant, bleeding broke
A secret, inward wound.

-Charlotte Brontë

Vilken vecka. Men nu är det klart, avklarat, inskickat.

När jag var liten och det kom sig så att jag gjorde något bus, varpå jag gjorde mig illa, så sa alltid min mamma att "synden straffar sig själv". Det där tänker jag på ibland. Det var ju ofta så. Ville man retas så fick man på något mystiskt sätt tillbaka: om man skulle snärta någon med en gummisnodd så gjorde det alltid ondast på en själv. Ni vet.

Men de dagar det där ordspråket poppar upp i tankarna numera så blir jag alltid arg. När det blir så att allt händer på samma gång, på samma vecka, och det bara är elände. När man egentligen vill ta en timeout och inte gå ur sängen alls. När man är stressad och måste få klart något viktigt viktigt, när man blir sjuk, när saker händer som får en att grubbla över sånt som man måste lämna bakom sig. Samtidigt. Då blir jag arg. Varför ska det vara så? What have I done? Jag förstår inte vad det är som straffar sig. Jag har inte gjort något fel ju, lägg av då!

Sen smyger det fram någonstans ifrån att jo, i allmänhet tillåter man sig ändå att hamna i situationer. Det kanske kan förhindras. Kanske med bättre planering eller självdisciplin eller förstånd. Whatever. Men vadå, ska man gå runt och tänka så? Ska man vara så förståndig att man hela tiden förebygger jobbiga situationer? Jag vet inte. Det verkar inte riktigt klokt det heller. Men om inte så sitter man ju där under sin helvetesvecka och svär över att man inte varit förståndig nog.

Nåväl. För övrigt så avslutades veckan ändå finfint med ett besök hos bönan i Örebro. Drinkar med frysta hallon och samtal in på sena natten är ett av de bästa sätten att spendera en helg på vill jag lova. Tyvärr kom förkylningen tillbaka med full kraft, trots löften om att sprit gör en både lycklig och frisk.