Off we go

Jag har varit i skogen och plockat svamp och bär i en vecka. Och låtsats som om internet inte existerar.

Imorgon åker vi till Berlin! Jag fick ett mail om vad som inte tillåts i handbagaget.

"Passagerare tillåts inte medföra följande föremål in i säkerhetsskyddade områden eller flygplanets kabin: Skjutvapen, handeldvapen och andra vapen; föremål som kan, eller förefaller kunna, avlossa en projektil eller åsamka personskada, inklusive: Samtliga handeldvapen (pistoler, revolvrar, gevär, m.m.) vapenattrapper och -imitationer, delar av skjutvapen (förutom delar till teleskopsikten och sikten), luftpistoler och -gevär. Signalpistoler, startpistoler, alla typer av leksakspistoler, verktyg som bult- och spikpistoler, armborst, slangbellor, harpungevär, slaktmasker, föremål som avger elstötar, t.ex. boskapsmotare, samt laservapen och cigarrettändare som ser ut som skjutvapen.

Spetsiga vapen, vapen med egg samt andra vassa eller spetsiga föremål; föremål med blad som kan åsamka personskada, inklusive yxor, pilar (inklusive dartpilar), broddar (järnhakar, krökta järnrör eller plåtar med järnspikar för bergsbestigning), harpuner och spjut, ishackor och -pikar, skridskor, låsbara knivar eller stiletter oavsett bladets längd, övriga knivar inklusive sådana som bärs av ceremoniella eller religiösa skäl och jaktknivar, av metall eller annat material som är starkt nog för att användas som ett vapen, köttyxor, macheteknivar, rakknivar och -blad (exklusive engångs- eller andra rakhyvlar där rakbladet är inslutet i ett hölje), sablar, svärd och värjor, skalpeller, saxar oavsett längd, skid- och vandringsstavar, kaststjärnor, handverktyg som kan användas som ett vapen med spets eller egg , t.ex. borr, mattknivar, arbetsknivar, sågar av alla slag, skruvmejslar, kofotar, hammare, tänger, skruv- och skiftnycklar, blåslampor."

Synd. Nu får jag lov att packa om. Speciellt köttyxan och boskapsmataren känns jobbigt att klara sig utan.

smygtitt

Åh. Snart är den här, tredje säsongen av Mad Men. Lovely. Här kommer lite nya snygga bilder inför säsongspremiären den 16 augusti. Peggy (första bilden uppifrån) ser ut att ha piffat till sig rejält, hon var ju seriens nörd. Nu är hon snygg. Hmm.

rättelse

Jag har, från två håll, fått pisk för att jag så bestämt basunerade att alla filmer baserade på böcker är sämre än böckerna. Nog finns det undantag, ett som jag blev påmind om är The Hours (Timmarna) som är en alldeles fenomenal film men kanske något mer platt som bok. Ja. Det är sant. Men jag vidhåller ändå själva poängen, i de absolut flesta fallen är boken ändå bättre.

böcker är speglar: i dem ser man det man har inom sig

Jag har precis avslutat en helt fantastisk bok.

Det var längesen jag läste så här. Jag har, med viss besatthet, sträckläst denna bok. (Som för övrigt var ett tips från Elly.) Jag ska på stubinen leta upp ytterligare titlar av författaren. Kanske först när ledig tid infinner sig, det går ju inte an att ligga vaken sent om nätterna när man ska upp i ottan.

Nåväl. Boken heter Vindens skugga och är skriven av Carlos Riuz Zafón. Man blir omåttligt sugen på att resa till Barcelona (då det är där, under första delen av 1900-talet, den utspelar sig.).

Ett minus i kanten är att översättaren snarare tycks ha anpassat språket efter originalets spanska än att få svenskan att flyta på. Men det är ju noterat med en dömande korrekturläsarblick. Det kunde gott ha åtgärdats av förlaget, men det går an ändå. Boken är såpass fenomenal att man får se genom fingrarna. Åh. Läs läs läs!

böcker är bäst som böcker

Det jag nu ska skriva om må vara uttjatat, men sant. Utöver det är det ett av mina största obsessions. (De som var på bio med mig förra söndagen minns nog min upprörda, halvtimmeslånga monolog efter filmen.)

Filmer som är baserade på böcker kan bara ses på ett villkor. Att man har läst boken. Seriöst. Tror man att man kan se filmen och därmed inte behöver läsa boken för "man vet ju redan vad som händer" så har man FEL. Fel! Man kan åtminstone inte, över huvud taget, ge ett omdöme till boken efter att bara ha sett filmen. Man kan inte säga "men den verkar ju inte så bra" och basera det på ens åsikt om filmen. Nej nej nej.

Saken är den att filmen alltid är en reducerad version av boken. Sen kan den vara en bra version av boken, men jag har aldrig upplevt en film som är bättre än boken som ligger till grund för den.

Nyligen läste jag Revolutionary Road (Richard Yates) och imponerades, en väldig bra och fruktansvärd roman. Otroligt obehaglig att läsa. Sen såg jag filmen. Den var helt okej. Castingen med Kate Winselt och Leonardo DiCaprio var träffsäker, historien höll ihop. Ni vet. Men trots en, i det stora hela, ganska lyckad filmatisering är ju boken bättre. Filmen kunde jag se som en gestaltning av boken, och om castingen stämmer överrens med min fantasi kan det bli ganska bra. Men all spänning i relationerna, all bakgrund till historien är inte möjligt att förmedla under två timmar. Det kräver 334 sidor.



Och nu till kärnan för den upprörda monologen förra veckan, kanske för min del också kärnan till diskussionen från början: Harry Potter. Jag giver er ett råd: den som i min närhet säger att denne ska se filmerna om Harry "för att veta vad det handlar om" men inte ska läsa böckerna, för "filmerna är ju inte så bra". Beware! Jag blir galen. Galen!

Harry Potter and the Half-blood Prince har nyligen kommit på bio. Överlag är Harry Potter-filmerna ganska ojämna, det man (som passionerad beundrare av böckerna) har som behållning är miljöerna och karaktärerna. Det finns skillnader, film nummer fyra är till exempel en riktig katastrof! Allt är fel. Allt. Men jag tycker ändå om filmerna. De ger mig en chans att se all magi, storslagna händelser och miljöer på film. Men pass opp! Det finns problem, mycket reduceras och förenklas och tas bort. En del läggs till (vilket gör mig allra mest upprörd! Om senaste filmen: den där tjejen i början: TA BORT! Varför är hon där? Och varför är det en lång scen kring The Burrow tillagd? Skandal! Sanslöst.)

Hur som helst. Harry Potter and the Half-blood Prince är nästan en av de bästa HP-böckerna. Den är fruktansvärd och fenomenal. Filmatiseringen är okej. Men man kan aldrig förstå och älska berättelsen och karaktärerna genom filmerna. Det finns inget djup, man får ingen tid.

Jag jobbar mest hela tiden.

Ni får förlåta. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk hinner med saker och ting när de har heltidsjobb. Om man, som jag, försöker ha kvar en social fritid (vilket betyder att jag, nästan varje dag när jag kommer hem runt sex, äter mat och ger mig iväg igen för att leka med någon vän i ett par timmar) så innebär det att allt annat är omöjligt att hinna. Tvätta, städa, blogga, sova etc. Vad är hemligheten? Finns det någon som hinner allt? På riktigt?

Sen kan det förstås bero på att varje gång jag tror mig jobba heltid så jobbar jag typ 150%. Den här sommaren på grund av ett fantastiskt extrajobb som jag inte kunde neka. Utöver julis 192,5 timmar i Bromma (exlusive en timmes lunch varje dag) så har jag korrekturläst en roman på drygt 500 sidor! Det där med korrekturläsningen är ju så roligt att det nästan inte räknas, fast ändå, om man har tidspress och får lön så är det jobb. Ett roligt jobb dock, och mycket praktikt att få in foten så här strax innan förlagsvetenskapen. Well. Nu är min frånvaro förklarad. Nu ska jag försöka mig på att tänka ut något vettigt att skriva. Om en stund.

a diamond in my chest

Förra veckan var jag på två spelningar. Man skulle kanske kunna tro att det var av patriotiska skäl då de båda kommer från Dalarna. Men ack nej! Till en början, kanske. Men båda dessa är mycket hör- och sevärda. Mycket. (Visserligen blir man ju ändå riktigt stolt när det är folk från bygden som är så nedrans duktiga).

I onsdags spelade Francis på Södra teatern. Sångerskan är så karismatisk och fantastisk. Det var grymt. Grymt.


Nästa spelning var the tallest man on earth på kulturhustaket. Det började regna lätt innan spelningen, vilket gjorde oss ytterst tveksamma över att ens gå in (ut). Istället blev det magiskt. Alla stod inlindade i filtar och musiken kom helt till sin rätt. Åh, den där Kristian Mattson, han kan minsann.

läs bara bra böcker

Det jag helst och oftast gör på sommaren är att läsa. Ni ska få några tips på förträfflig sommarläsning according to me. Det ska ju vara bladvändare på sommaren, lättläst och gärna genialiskt. Här kommer tio sådana, utan inbördes ordning:

The World According to Garp (Garp och hans värld) - John Irving.




The Secret History (Den hemliga historien) - Donna Tartt
"Snön i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi hade försatt oss i." Död i första meningen. Alltid lika spännande.


Ten little niggers (Tio små negerpojkar) och Five little pigs (Fem små grisar) - Aghata Christie
Rätt lika titlar, rätt olika böcker. Mästarinnan av deckare och de enda sådana värda att läsas. Nästan.


Special Topics in Calamity Physics - Marsha Pessl
Jag bryr mig inte ens om den svenska titeln här, alla de andra är helt okej på svenska men denna. Denna måste läsas på engelska. Då blir det något alldeles fantastiskt. På svenska blir det patetiskt och lite pinsamt.


Bonjour Tristesse - Francoise Sagan




Mannen som älskade Ýngve - Tore Renberg
"Okej: det heter inte EU, det heter inte Ryssland, Pol Pot och det heter inte Either you are with us or you are with the terrorists."
Istället är det 1990, snygga musikreferenser, kärlek och ångest. Lovely.


Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm
"Det hände sig i Trakten, vid Bule träsket. Eddies död."
Mer ond bråd död i ingressen and I like it.

The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) - J.D Salinger
Förresten, förträfflig översättning av Klas Östergren.




The Bell Jar (Glaskupan) - Sylvia Plath
Sylvias enda roman. Sjukt bra.


Well. Det var tio, for now. Har massa på lager. Vänta bara.

all I want is pretty dresses

Ni kan få se en av mina favoritklänningar. Den är fin. Titta.

all work no play

Men ja. Jag är dålig på att updatera. Jag veet.

Jag jobbar ju bara hela tiden! Finns ungefär ingenting att säga då, ingenting. Har börjat gå upp i ottan och sitta ensam på tunnelbanan när knappt någon annan åker. Det är ganska skönt. Sen kommer jag hem och då är jag trött. Jättetrött. Häromnatten sov jag nästan 13 timmar (och då gick jag upp halv sex, då kan vi prata om att läggdags är tidigt eller hur?). Det måste vara något slags personligt rekord.

Men det går bra! Jag kommer få mycket pengar (i mina mått mätt) och jag tycker att det är helt okej att jobba, ibland riktigt trevligt. Ibland något besvärande men ändå okej.

Titta. Detta är ganska meningslöst. Ska försöka komma på något som säger något.

regn

Jag har börjat läsa Regnspiran av Sara Lidman, passande nog.

Underbar första mening.
"Våren stod i flammor på himlen och jorden var färglös och stel av tjäle; så var det när Linda föddes."

Mycket lovande.

I övrig bryr jag mig inte alltför mycket om regnet, men det vore förstås fint om det kunde bli soligt till midsommar och dess festligheter.

so I might as well dance

De förtjusande flickorna Madde&Moa a.k.a. klubb Nazdrowje har varit synnerligen aktiva på senaste tiden och bjussat på en massa trevliga kvällar. Och nu ska de tydligen husera på Bonden sista torsdagen varje månad! Trevligare nyheter får man leta efter. Gå dit vetja!

Eftersom jag har sommarlov dansar jag runt mest hela tiden. Just idag har Le Sports Your brother is my only hope och Tell no one about tonight spelats omvartannat. Svängigt värre!

sommar sommar sommar

Idag presenterades P1:s sommarvärdar för i år. Jag tycker att sommarprogrammen kan vara ganska spännnande, lite beroende på vilka som pratar förstås.

I år ska jag givetvis lyssna på Peter Englund (31/7) och Frida Hyvönen (12/8). Dessa kan man inte missa, det blir garanterat bra. Men jag kan tänka mig att höra Kristian Luuk, Bodil Malmsten, Ingvar Kamprad och Hans Alfredsson. Bland andra. Hmm. Har någon något tips, förresten?

today is a good day

Jag har sommarlov. Man blir ganska glad över att få göra lite som man vill då och då, tänja lite på läggtiderna och sånt busigt!

Jag har ytterligare tre anledningar att vara glad idag:
Jag har röstat! Det känns bra! Jag känner mig alltid lite viktig när jag röstar. (Glöm inte att rösta folks!)
Om jag får höra att någon av mina vänner inte har röstat så kommer jag hålla ett långt tal: "Det är en rättighet som inte alla har, tänk om du var diskriminerad eller bodde i en diktatur då skulle du bra gärna vilja va? Ta vara på det då. Det är en principsak, det handlar om rättvisa och demokrati ...". Ni vet. Det pågår i minst 20 minuter och du får inte en syl i vädret. Okej?

Jag har bokat resa till Berlin i augusti och det kommer bli fullkomligt fanstastiskt.

Jag har kommit in på en väldigt trevlig utbildning och det är ju nästan ännu mer fantastiskt. Det trodde jag aldrig, väldigt många som söker och få som kommer in. Och då är det ju alltid kul att vara utvald, eller hur? Så om ett år är det finito med tentor och sånt trams, och jag har finally en bra examen på pappret. Lovely.

Det regnar ute men det gör inte så mycket eller hur?

J.K. Rowling, Harry Potter and the Half-Blood Prince, p. 171.

Jag pluggar engelsk grammatik mest hela tiden och då mina vänner, är det sjukt svårt att komma på nåt kul att skriva om. Jag har dock kommit på en grej som får mig att tro att jag pluggar fast jag egentligen gör något ganska trevligt. Jag lyssnar på Harry Potter på ljudbok. Eftersom jag kan dessa böcker utantill så tänker jag mig att jag kan lyssna på språket istället för handlingen. Eh.

Jag lyssnade precis förbi ett av mina favourite moments i Harry Potter and the Half-Blood Prince:

(För er icke insatta - shame on you! - så krävs lite kontext. Snape är en lärare på Hogwarts som vi hatar. Han är alltid elak mot Harry, och den som är elak mot Harry och hans vänner ogillar man. Eftersom Harry liksom är bäst och finast.)

'Pathetic Weasley', said Snape, after a while. 'Here - let me show you -'
He turned his wand on Harry so fast that Harry reacted instinctively; all thought of non-verbal spells forgotten he yelled, 'Protego!'.
His Shield Charm was so strong Snape was knocked off-balance and hit his desk. The whole class had looked round and now watched as Snape righted himself, scowling.
'Do you remember me telling you we are practising non-verbal spells Potter?'
'Yes', said Harry stiffly.
'Yes sir.'
'There's no need to call me "sir", Professor.'
The words had escaped him before he knew what he was saying. Several people gasped, including Hermione. Behind Snape, however, Ron, Dean and Seamus grinned appreciatively'.

Härligt va? Där fick han så han teg, den där nedrans Snape. (Men vad som händer när man är så kaxig mot en lärare får ni läsa er till själva, om ni inte redan vet förstås.)

Nej, nej, nej och åter nej; trefaldigt, fyrafaldigt och tiofaldigt nej

Alltså, jag har sett flera som har utmanat mig på listor men jag igonerar det rakt av. Bara så ni vet.

Det är ju ljust ute sent om kvällarna och vänner vill dricka vardagsvin och leka i solskenet. Det måste man ta tillvara på. Stockholm är en sån stad, så fort ljuset kommer så kommer spontanitet och vinboxar och promenader och kaffe i sol.

En sak bara. Jag är mycket nöjd över Mare Kandre-dokumentären på Svt. Spännande och bra var den. Framför allt är jag mest nöjd över att Horace påpekade att Bübins unge är "ett mästerverk", författarskapets absoluta topp. Att boken är så briljant att den bara kan jämföras med Kafta. Typ. Det känns bra. När man har ägnat ungefär 457 dagar att grubbla över, och skriva om, den boken så känns det ganska jättebra, faktiskt. Horace ord är nästan lag.




Ps. Bübins unge är en mastig bok. Man blir liksom mätt, nästan lite illamående. Man kan läsa Aliide, Aliide också, eller istället. Den är inte riktigt lika mastig. Och den finns hos En bok för alla för 30 kronor. Det ni! Den är tillräckligt bra för att vara väl värd den ringa summan vill jag lova.

30 Rock!

Okej. Det här kanske har sagts hundratusentals gånger. Men. 30 Rock är den roligaste tv-serien just nu. Alla gånger. Om om någon tycker att det går lite trögt i början, att första avsnitten inte är så roliga som alla säger - håll ut! Det blir bara bättre och bättre och bäst.

Ett exempel. I tv-serier gör folk alltid listor för att bestämma sig för kärlek. De radar upp för och nackdelar. Men det är aldrig roligt, Ross och Rachel bråkar och skriker över listan. Grejen med listan är ju att den implicerar att för- och nackdelarna är lika mycket värda. Vilket de ju oftast inte är. Därför gillar jag Liz Lemons lista som givetvis är fantastisk. När hon ska bestämma sig för om hon ska dumpa sin fåniga kille Dennis så hittar hon bland annat fördelarna "fixed the tv" och "makes good chili", samt nackdelarna "racist" och "not super smart". Vem vill inte ha en puckad rasist till pojkvän så länge han kan fixa tvn?

Nåväl. Se det här som en order: den som inte har sett 30 Rock bör göra det. Punkt. För övrigt finns några schyssta gästspel, bland annat DON DRAPER från Mad Men. Lovely.

This soil is bad for certain kind of flowers

The Bluest Eye av Toni Morrison är så bra, det är bara så. En bok som börjar så här:

"Here is the house. It is green and white. It has a red door. It is very pretty. Here is the family. Mother, Father, Dick, and Jane live in the green-and-white house. They are very happy. See Jane. She has a red dress. She wants to play. Who will play with Jane? See the cat. It goes meow-meow. Come and Play. Come play with Jane. The kitten will not play. See Mother. Mother is very nice. Mother, will you play with Jane? Mother laughs. Laugh, Mother, laugh. See Father. He is big and strong. Father, will you play with Jane? Father is smiling. Smile, Father, smile. Se the dog. Bowwow goes the dog. Do you want to play with Jane? See the dog run. Run, dog, run. Look, look. Here comes a frien. The friend will play with Jane. They will play a good game. Play, Jane, play."

och slutar så här:

"This soil is bad for certain kind of flowers. Certain seeds it will not nurture, certain fruit it will not bear, and when the land kills of its own vilition, we acquiesce and say the victim had no right to live. We are wrong, of course, but it dosen't matter. It's too late. At least on the edge of my town, among the garbage and the sunflowers of my town, it's much, much, much too late."

En bok som går från kliché till allvarligt allvar. Den handlar om rasism, incest, om hur grymma människor kan vara, om en sjuk sjuk värld. Det är så briljant gjort att det gör ont.

In memoriam

Den senaste veckan känns som en månad. Minst. När man blir tagen på sängen av obegripligt sorgliga bud så finns det inte så mycket att säga, än mindre någon lust att göra eller säga något alls. Vilket jag egentligen kan låta vara osagt, men det får fungera som en förklaring till min frånvaro.

Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.

bambo balanta badala

Det ulovades fåglar





och underbara människor







och lite färggranna blomster



En dag badade vi i Gambiafloden. Vi klarade oss från arga krokodiler, de ligger tydligen och lurar mycket längre upp i floden. Det var dock med viss tveksamhet vi hoppade i. Vi stod länge på bryggan och frågade gång på gång "no bambo?". Inga krokodiler?