böcker är bäst som böcker

Det jag nu ska skriva om må vara uttjatat, men sant. Utöver det är det ett av mina största obsessions. (De som var på bio med mig förra söndagen minns nog min upprörda, halvtimmeslånga monolog efter filmen.)

Filmer som är baserade på böcker kan bara ses på ett villkor. Att man har läst boken. Seriöst. Tror man att man kan se filmen och därmed inte behöver läsa boken för "man vet ju redan vad som händer" så har man FEL. Fel! Man kan åtminstone inte, över huvud taget, ge ett omdöme till boken efter att bara ha sett filmen. Man kan inte säga "men den verkar ju inte så bra" och basera det på ens åsikt om filmen. Nej nej nej.

Saken är den att filmen alltid är en reducerad version av boken. Sen kan den vara en bra version av boken, men jag har aldrig upplevt en film som är bättre än boken som ligger till grund för den.

Nyligen läste jag Revolutionary Road (Richard Yates) och imponerades, en väldig bra och fruktansvärd roman. Otroligt obehaglig att läsa. Sen såg jag filmen. Den var helt okej. Castingen med Kate Winselt och Leonardo DiCaprio var träffsäker, historien höll ihop. Ni vet. Men trots en, i det stora hela, ganska lyckad filmatisering är ju boken bättre. Filmen kunde jag se som en gestaltning av boken, och om castingen stämmer överrens med min fantasi kan det bli ganska bra. Men all spänning i relationerna, all bakgrund till historien är inte möjligt att förmedla under två timmar. Det kräver 334 sidor.



Och nu till kärnan för den upprörda monologen förra veckan, kanske för min del också kärnan till diskussionen från början: Harry Potter. Jag giver er ett råd: den som i min närhet säger att denne ska se filmerna om Harry "för att veta vad det handlar om" men inte ska läsa böckerna, för "filmerna är ju inte så bra". Beware! Jag blir galen. Galen!

Harry Potter and the Half-blood Prince har nyligen kommit på bio. Överlag är Harry Potter-filmerna ganska ojämna, det man (som passionerad beundrare av böckerna) har som behållning är miljöerna och karaktärerna. Det finns skillnader, film nummer fyra är till exempel en riktig katastrof! Allt är fel. Allt. Men jag tycker ändå om filmerna. De ger mig en chans att se all magi, storslagna händelser och miljöer på film. Men pass opp! Det finns problem, mycket reduceras och förenklas och tas bort. En del läggs till (vilket gör mig allra mest upprörd! Om senaste filmen: den där tjejen i början: TA BORT! Varför är hon där? Och varför är det en lång scen kring The Burrow tillagd? Skandal! Sanslöst.)

Hur som helst. Harry Potter and the Half-blood Prince är nästan en av de bästa HP-böckerna. Den är fruktansvärd och fenomenal. Filmatiseringen är okej. Men man kan aldrig förstå och älska berättelsen och karaktärerna genom filmerna. Det finns inget djup, man får ingen tid.

Jag jobbar mest hela tiden.

Ni får förlåta. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk hinner med saker och ting när de har heltidsjobb. Om man, som jag, försöker ha kvar en social fritid (vilket betyder att jag, nästan varje dag när jag kommer hem runt sex, äter mat och ger mig iväg igen för att leka med någon vän i ett par timmar) så innebär det att allt annat är omöjligt att hinna. Tvätta, städa, blogga, sova etc. Vad är hemligheten? Finns det någon som hinner allt? På riktigt?

Sen kan det förstås bero på att varje gång jag tror mig jobba heltid så jobbar jag typ 150%. Den här sommaren på grund av ett fantastiskt extrajobb som jag inte kunde neka. Utöver julis 192,5 timmar i Bromma (exlusive en timmes lunch varje dag) så har jag korrekturläst en roman på drygt 500 sidor! Det där med korrekturläsningen är ju så roligt att det nästan inte räknas, fast ändå, om man har tidspress och får lön så är det jobb. Ett roligt jobb dock, och mycket praktikt att få in foten så här strax innan förlagsvetenskapen. Well. Nu är min frånvaro förklarad. Nu ska jag försöka mig på att tänka ut något vettigt att skriva. Om en stund.

a diamond in my chest

Förra veckan var jag på två spelningar. Man skulle kanske kunna tro att det var av patriotiska skäl då de båda kommer från Dalarna. Men ack nej! Till en början, kanske. Men båda dessa är mycket hör- och sevärda. Mycket. (Visserligen blir man ju ändå riktigt stolt när det är folk från bygden som är så nedrans duktiga).

I onsdags spelade Francis på Södra teatern. Sångerskan är så karismatisk och fantastisk. Det var grymt. Grymt.


Nästa spelning var the tallest man on earth på kulturhustaket. Det började regna lätt innan spelningen, vilket gjorde oss ytterst tveksamma över att ens gå in (ut). Istället blev det magiskt. Alla stod inlindade i filtar och musiken kom helt till sin rätt. Åh, den där Kristian Mattson, han kan minsann.

läs bara bra böcker

Det jag helst och oftast gör på sommaren är att läsa. Ni ska få några tips på förträfflig sommarläsning according to me. Det ska ju vara bladvändare på sommaren, lättläst och gärna genialiskt. Här kommer tio sådana, utan inbördes ordning:

The World According to Garp (Garp och hans värld) - John Irving.




The Secret History (Den hemliga historien) - Donna Tartt
"Snön i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi hade försatt oss i." Död i första meningen. Alltid lika spännande.


Ten little niggers (Tio små negerpojkar) och Five little pigs (Fem små grisar) - Aghata Christie
Rätt lika titlar, rätt olika böcker. Mästarinnan av deckare och de enda sådana värda att läsas. Nästan.


Special Topics in Calamity Physics - Marsha Pessl
Jag bryr mig inte ens om den svenska titeln här, alla de andra är helt okej på svenska men denna. Denna måste läsas på engelska. Då blir det något alldeles fantastiskt. På svenska blir det patetiskt och lite pinsamt.


Bonjour Tristesse - Francoise Sagan




Mannen som älskade Ýngve - Tore Renberg
"Okej: det heter inte EU, det heter inte Ryssland, Pol Pot och det heter inte Either you are with us or you are with the terrorists."
Istället är det 1990, snygga musikreferenser, kärlek och ångest. Lovely.


Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm
"Det hände sig i Trakten, vid Bule träsket. Eddies död."
Mer ond bråd död i ingressen and I like it.

The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) - J.D Salinger
Förresten, förträfflig översättning av Klas Östergren.




The Bell Jar (Glaskupan) - Sylvia Plath
Sylvias enda roman. Sjukt bra.


Well. Det var tio, for now. Har massa på lager. Vänta bara.

all I want is pretty dresses

Ni kan få se en av mina favoritklänningar. Den är fin. Titta.

all work no play

Men ja. Jag är dålig på att updatera. Jag veet.

Jag jobbar ju bara hela tiden! Finns ungefär ingenting att säga då, ingenting. Har börjat gå upp i ottan och sitta ensam på tunnelbanan när knappt någon annan åker. Det är ganska skönt. Sen kommer jag hem och då är jag trött. Jättetrött. Häromnatten sov jag nästan 13 timmar (och då gick jag upp halv sex, då kan vi prata om att läggdags är tidigt eller hur?). Det måste vara något slags personligt rekord.

Men det går bra! Jag kommer få mycket pengar (i mina mått mätt) och jag tycker att det är helt okej att jobba, ibland riktigt trevligt. Ibland något besvärande men ändå okej.

Titta. Detta är ganska meningslöst. Ska försöka komma på något som säger något.