Off we go

Jag har varit i skogen och plockat svamp och bär i en vecka. Och låtsats som om internet inte existerar.

Imorgon åker vi till Berlin! Jag fick ett mail om vad som inte tillåts i handbagaget.

"Passagerare tillåts inte medföra följande föremål in i säkerhetsskyddade områden eller flygplanets kabin: Skjutvapen, handeldvapen och andra vapen; föremål som kan, eller förefaller kunna, avlossa en projektil eller åsamka personskada, inklusive: Samtliga handeldvapen (pistoler, revolvrar, gevär, m.m.) vapenattrapper och -imitationer, delar av skjutvapen (förutom delar till teleskopsikten och sikten), luftpistoler och -gevär. Signalpistoler, startpistoler, alla typer av leksakspistoler, verktyg som bult- och spikpistoler, armborst, slangbellor, harpungevär, slaktmasker, föremål som avger elstötar, t.ex. boskapsmotare, samt laservapen och cigarrettändare som ser ut som skjutvapen.

Spetsiga vapen, vapen med egg samt andra vassa eller spetsiga föremål; föremål med blad som kan åsamka personskada, inklusive yxor, pilar (inklusive dartpilar), broddar (järnhakar, krökta järnrör eller plåtar med järnspikar för bergsbestigning), harpuner och spjut, ishackor och -pikar, skridskor, låsbara knivar eller stiletter oavsett bladets längd, övriga knivar inklusive sådana som bärs av ceremoniella eller religiösa skäl och jaktknivar, av metall eller annat material som är starkt nog för att användas som ett vapen, köttyxor, macheteknivar, rakknivar och -blad (exklusive engångs- eller andra rakhyvlar där rakbladet är inslutet i ett hölje), sablar, svärd och värjor, skalpeller, saxar oavsett längd, skid- och vandringsstavar, kaststjärnor, handverktyg som kan användas som ett vapen med spets eller egg , t.ex. borr, mattknivar, arbetsknivar, sågar av alla slag, skruvmejslar, kofotar, hammare, tänger, skruv- och skiftnycklar, blåslampor."

Synd. Nu får jag lov att packa om. Speciellt köttyxan och boskapsmataren känns jobbigt att klara sig utan.

smygtitt

Åh. Snart är den här, tredje säsongen av Mad Men. Lovely. Här kommer lite nya snygga bilder inför säsongspremiären den 16 augusti. Peggy (första bilden uppifrån) ser ut att ha piffat till sig rejält, hon var ju seriens nörd. Nu är hon snygg. Hmm.

rättelse

Jag har, från två håll, fått pisk för att jag så bestämt basunerade att alla filmer baserade på böcker är sämre än böckerna. Nog finns det undantag, ett som jag blev påmind om är The Hours (Timmarna) som är en alldeles fenomenal film men kanske något mer platt som bok. Ja. Det är sant. Men jag vidhåller ändå själva poängen, i de absolut flesta fallen är boken ändå bättre.

böcker är speglar: i dem ser man det man har inom sig

Jag har precis avslutat en helt fantastisk bok.

Det var längesen jag läste så här. Jag har, med viss besatthet, sträckläst denna bok. (Som för övrigt var ett tips från Elly.) Jag ska på stubinen leta upp ytterligare titlar av författaren. Kanske först när ledig tid infinner sig, det går ju inte an att ligga vaken sent om nätterna när man ska upp i ottan.

Nåväl. Boken heter Vindens skugga och är skriven av Carlos Riuz Zafón. Man blir omåttligt sugen på att resa till Barcelona (då det är där, under första delen av 1900-talet, den utspelar sig.).

Ett minus i kanten är att översättaren snarare tycks ha anpassat språket efter originalets spanska än att få svenskan att flyta på. Men det är ju noterat med en dömande korrekturläsarblick. Det kunde gott ha åtgärdats av förlaget, men det går an ändå. Boken är såpass fenomenal att man får se genom fingrarna. Åh. Läs läs läs!

böcker är bäst som böcker

Det jag nu ska skriva om må vara uttjatat, men sant. Utöver det är det ett av mina största obsessions. (De som var på bio med mig förra söndagen minns nog min upprörda, halvtimmeslånga monolog efter filmen.)

Filmer som är baserade på böcker kan bara ses på ett villkor. Att man har läst boken. Seriöst. Tror man att man kan se filmen och därmed inte behöver läsa boken för "man vet ju redan vad som händer" så har man FEL. Fel! Man kan åtminstone inte, över huvud taget, ge ett omdöme till boken efter att bara ha sett filmen. Man kan inte säga "men den verkar ju inte så bra" och basera det på ens åsikt om filmen. Nej nej nej.

Saken är den att filmen alltid är en reducerad version av boken. Sen kan den vara en bra version av boken, men jag har aldrig upplevt en film som är bättre än boken som ligger till grund för den.

Nyligen läste jag Revolutionary Road (Richard Yates) och imponerades, en väldig bra och fruktansvärd roman. Otroligt obehaglig att läsa. Sen såg jag filmen. Den var helt okej. Castingen med Kate Winselt och Leonardo DiCaprio var träffsäker, historien höll ihop. Ni vet. Men trots en, i det stora hela, ganska lyckad filmatisering är ju boken bättre. Filmen kunde jag se som en gestaltning av boken, och om castingen stämmer överrens med min fantasi kan det bli ganska bra. Men all spänning i relationerna, all bakgrund till historien är inte möjligt att förmedla under två timmar. Det kräver 334 sidor.



Och nu till kärnan för den upprörda monologen förra veckan, kanske för min del också kärnan till diskussionen från början: Harry Potter. Jag giver er ett råd: den som i min närhet säger att denne ska se filmerna om Harry "för att veta vad det handlar om" men inte ska läsa böckerna, för "filmerna är ju inte så bra". Beware! Jag blir galen. Galen!

Harry Potter and the Half-blood Prince har nyligen kommit på bio. Överlag är Harry Potter-filmerna ganska ojämna, det man (som passionerad beundrare av böckerna) har som behållning är miljöerna och karaktärerna. Det finns skillnader, film nummer fyra är till exempel en riktig katastrof! Allt är fel. Allt. Men jag tycker ändå om filmerna. De ger mig en chans att se all magi, storslagna händelser och miljöer på film. Men pass opp! Det finns problem, mycket reduceras och förenklas och tas bort. En del läggs till (vilket gör mig allra mest upprörd! Om senaste filmen: den där tjejen i början: TA BORT! Varför är hon där? Och varför är det en lång scen kring The Burrow tillagd? Skandal! Sanslöst.)

Hur som helst. Harry Potter and the Half-blood Prince är nästan en av de bästa HP-böckerna. Den är fruktansvärd och fenomenal. Filmatiseringen är okej. Men man kan aldrig förstå och älska berättelsen och karaktärerna genom filmerna. Det finns inget djup, man får ingen tid.

Jag jobbar mest hela tiden.

Ni får förlåta. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk hinner med saker och ting när de har heltidsjobb. Om man, som jag, försöker ha kvar en social fritid (vilket betyder att jag, nästan varje dag när jag kommer hem runt sex, äter mat och ger mig iväg igen för att leka med någon vän i ett par timmar) så innebär det att allt annat är omöjligt att hinna. Tvätta, städa, blogga, sova etc. Vad är hemligheten? Finns det någon som hinner allt? På riktigt?

Sen kan det förstås bero på att varje gång jag tror mig jobba heltid så jobbar jag typ 150%. Den här sommaren på grund av ett fantastiskt extrajobb som jag inte kunde neka. Utöver julis 192,5 timmar i Bromma (exlusive en timmes lunch varje dag) så har jag korrekturläst en roman på drygt 500 sidor! Det där med korrekturläsningen är ju så roligt att det nästan inte räknas, fast ändå, om man har tidspress och får lön så är det jobb. Ett roligt jobb dock, och mycket praktikt att få in foten så här strax innan förlagsvetenskapen. Well. Nu är min frånvaro förklarad. Nu ska jag försöka mig på att tänka ut något vettigt att skriva. Om en stund.

a diamond in my chest

Förra veckan var jag på två spelningar. Man skulle kanske kunna tro att det var av patriotiska skäl då de båda kommer från Dalarna. Men ack nej! Till en början, kanske. Men båda dessa är mycket hör- och sevärda. Mycket. (Visserligen blir man ju ändå riktigt stolt när det är folk från bygden som är så nedrans duktiga).

I onsdags spelade Francis på Södra teatern. Sångerskan är så karismatisk och fantastisk. Det var grymt. Grymt.


Nästa spelning var the tallest man on earth på kulturhustaket. Det började regna lätt innan spelningen, vilket gjorde oss ytterst tveksamma över att ens gå in (ut). Istället blev det magiskt. Alla stod inlindade i filtar och musiken kom helt till sin rätt. Åh, den där Kristian Mattson, han kan minsann.