The rise and rise and rise of ametiste

Off we go

2009-08-25T15:50:00.003+01:00

Jag har varit i skogen och plockat svamp och bär i en vecka. Och låtsats som om internet inte existerar.

Imorgon åker vi till Berlin! Jag fick ett mail om vad som inte tillåts i handbagaget.

"Passagerare tillåts inte medföra följande föremål in i säkerhetsskyddade områden eller flygplanets kabin: Skjutvapen, handeldvapen och andra vapen; föremål som kan, eller förefaller kunna, avlossa en projektil eller åsamka personskada, inklusive: Samtliga handeldvapen (pistoler, revolvrar, gevär, m.m.) vapenattrapper och -imitationer, delar av skjutvapen (förutom delar till teleskopsikten och sikten), luftpistoler och -gevär. Signalpistoler, startpistoler, alla typer av leksakspistoler, verktyg som bult- och spikpistoler, armborst, slangbellor, harpungevär, slaktmasker, föremål som avger elstötar, t.ex. boskapsmotare, samt laservapen och cigarrettändare som ser ut som skjutvapen.

Spetsiga vapen, vapen med egg samt andra vassa eller spetsiga föremål; föremål med blad som kan åsamka personskada, inklusive yxor, pilar (inklusive dartpilar), broddar (järnhakar, krökta järnrör eller plåtar med järnspikar för bergsbestigning), harpuner och spjut, ishackor och -pikar, skridskor, låsbara knivar eller stiletter oavsett bladets längd, övriga knivar inklusive sådana som bärs av ceremoniella eller religiösa skäl och jaktknivar, av metall eller annat material som är starkt nog för att användas som ett vapen, köttyxor, macheteknivar, rakknivar och -blad (exklusive engångs- eller andra rakhyvlar där rakbladet är inslutet i ett hölje), sablar, svärd och värjor, skalpeller, saxar oavsett längd, skid- och vandringsstavar, kaststjärnor, handverktyg som kan användas som ett vapen med spets eller egg , t.ex. borr, mattknivar, arbetsknivar, sågar av alla slag, skruvmejslar, kofotar, hammare, tänger, skruv- och skiftnycklar, blåslampor."

Synd. Nu får jag lov att packa om. Speciellt köttyxan och boskapsmataren känns jobbigt att klara sig utan.

smygtitt

2009-08-10T19:13:00.006+01:00

Åh. Snart är den här, tredje säsongen av Mad Men. Lovely. Här kommer lite nya snygga bilder inför säsongspremiären den 16 augusti. Peggy (första bilden uppifrån) ser ut att ha piffat till sig rejält, hon var ju seriens nörd. Nu är hon snygg. Hmm.

rättelse

2009-08-10T18:57:00.002+01:00

Jag har, från två håll, fått pisk för att jag så bestämt basunerade att alla filmer baserade på böcker är sämre än böckerna. Nog finns det undantag, ett som jag blev påmind om är The Hours (Timmarna) som är en alldeles fenomenal film men kanske något mer platt som bok. Ja. Det är sant. Men jag vidhåller ändå själva poängen, i de absolut flesta fallen är boken ändå bättre.

böcker är speglar: i dem ser man det man har inom sig

2009-08-02T16:41:00.003+01:00

Jag har precis avslutat en helt fantastisk bok.

Det var längesen jag läste så här. Jag har, med viss besatthet, sträckläst denna bok. (Som för övrigt var ett tips från Elly.) Jag ska på stubinen leta upp ytterligare titlar av författaren. Kanske först när ledig tid infinner sig, det går ju inte an att ligga vaken sent om nätterna när man ska upp i ottan.

Nåväl. Boken heter Vindens skugga och är skriven av Carlos Riuz Zafón. Man blir omåttligt sugen på att resa till Barcelona (då det är där, under första delen av 1900-talet, den utspelar sig.).

Ett minus i kanten är att översättaren snarare tycks ha anpassat språket efter originalets spanska än att få svenskan att flyta på. Men det är ju noterat med en dömande korrekturläsarblick. Det kunde gott ha åtgärdats av förlaget, men det går an ändå. Boken är såpass fenomenal att man får se genom fingrarna. Åh. Läs läs läs!

böcker är bäst som böcker

2009-07-31T09:54:00.006+01:00

Det jag nu ska skriva om må vara uttjatat, men sant. Utöver det är det ett av mina största obsessions. (De som var på bio med mig förra söndagen minns nog min upprörda, halvtimmeslånga monolog efter filmen.)

Filmer som är baserade på böcker kan bara ses på ett villkor. Att man har läst boken. Seriöst. Tror man att man kan se filmen och därmed inte behöver läsa boken för "man vet ju redan vad som händer" så har man FEL. Fel! Man kan åtminstone inte, över huvud taget, ge ett omdöme till boken efter att bara ha sett filmen. Man kan inte säga "men den verkar ju inte så bra" och basera det på ens åsikt om filmen. Nej nej nej.

Saken är den att filmen alltid är en reducerad version av boken. Sen kan den vara en bra version av boken, men jag har aldrig upplevt en film som är bättre än boken som ligger till grund för den.

Nyligen läste jag Revolutionary Road (Richard Yates) och imponerades, en väldig bra och fruktansvärd roman. Otroligt obehaglig att läsa. Sen såg jag filmen. Den var helt okej. Castingen med Kate Winselt och Leonardo DiCaprio var träffsäker, historien höll ihop. Ni vet. Men trots en, i det stora hela, ganska lyckad filmatisering är ju boken bättre. Filmen kunde jag se som en gestaltning av boken, och om castingen stämmer överrens med min fantasi kan det bli ganska bra. Men all spänning i relationerna, all bakgrund till historien är inte möjligt att förmedla under två timmar. Det kräver 334 sidor.

Och nu till kärnan för den upprörda monologen förra veckan, kanske för min del också kärnan till diskussionen från början: Harry Potter. Jag giver er ett råd: den som i min närhet säger att denne ska se filmerna om Harry "för att veta vad det handlar om" men inte ska läsa böckerna, för "filmerna är ju inte så bra". Beware! Jag blir galen. Galen!

Harry Potter and the Half-blood Prince har nyligen kommit på bio. Överlag är Harry Potter-filmerna ganska ojämna, det man (som passionerad beundrare av böckerna) har som behållning är miljöerna och karaktärerna. Det finns skillnader, film nummer fyra är till exempel en riktig katastrof! Allt är fel. Allt. Men jag tycker ändå om filmerna. De ger mig en chans att se all magi, storslagna händelser och miljöer på film. Men pass opp! Det finns problem, mycket reduceras och förenklas och tas bort. En del läggs till (vilket gör mig allra mest upprörd! Om senaste filmen: den där tjejen i början: TA BORT! Varför är hon där? Och varför är det en lång scen kring The Burrow tillagd? Skandal! Sanslöst.)

Hur som helst. Harry Potter and the Half-blood Prince är nästan en av de bästa HP-böckerna. Den är fruktansvärd och fenomenal. Filmatiseringen är okej. Men man kan aldrig förstå och älska berättelsen och karaktärerna genom filmerna. Det finns inget djup, man får ingen tid.

Jag jobbar mest hela tiden.

2009-07-31T09:14:00.002+01:00

Ni får förlåta. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk hinner med saker och ting när de har heltidsjobb. Om man, som jag, försöker ha kvar en social fritid (vilket betyder att jag, nästan varje dag när jag kommer hem runt sex, äter mat och ger mig iväg igen för att leka med någon vän i ett par timmar) så innebär det att allt annat är omöjligt att hinna. Tvätta, städa, blogga, sova etc. Vad är hemligheten? Finns det någon som hinner allt? På riktigt?

Sen kan det förstås bero på att varje gång jag tror mig jobba heltid så jobbar jag typ 150%. Den här sommaren på grund av ett fantastiskt extrajobb som jag inte kunde neka. Utöver julis 192,5 timmar i Bromma (exlusive en timmes lunch varje dag) så har jag korrekturläst en roman på drygt 500 sidor! Det där med korrekturläsningen är ju så roligt att det nästan inte räknas, fast ändå, om man har tidspress och får lön så är det jobb. Ett roligt jobb dock, och mycket praktikt att få in foten så här strax innan förlagsvetenskapen. Well. Nu är min frånvaro förklarad. Nu ska jag försöka mig på att tänka ut något vettigt att skriva. Om en stund.

a diamond in my chest

2009-07-19T15:10:00.005+01:00

Förra veckan var jag på två spelningar. Man skulle kanske kunna tro att det var av patriotiska skäl då de båda kommer från Dalarna. Men ack nej! Till en början, kanske. Men båda dessa är mycket hör- och sevärda. Mycket. (Visserligen blir man ju ändå riktigt stolt när det är folk från bygden som är så nedrans duktiga).

I onsdags spelade Francis på Södra teatern. Sångerskan är så karismatisk och fantastisk. Det var grymt. Grymt.

Nästa spelning var the tallest man on earth på kulturhustaket. Det började regna lätt innan spelningen, vilket gjorde oss ytterst tveksamma över att ens gå in (ut). Istället blev det magiskt. Alla stod inlindade i filtar och musiken kom helt till sin rätt. Åh, den där Kristian Mattson, han kan minsann.

läs bara bra böcker

2009-07-09T17:58:00.007+01:00

Det jag helst och oftast gör på sommaren är att läsa. Ni ska få några tips på förträfflig sommarläsning according to me. Det ska ju vara bladvändare på sommaren, lättläst och gärna genialiskt. Här kommer tio sådana, utan inbördes ordning:

The World According to Garp (Garp och hans värld) - John Irving.

The Secret History (Den hemliga historien) - Donna Tartt
"Snön i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi hade försatt oss i." Död i första meningen. Alltid lika spännande.

Ten little niggers (Tio små negerpojkar) och Five little pigs (Fem små grisar) - Aghata Christie
Rätt lika titlar, rätt olika böcker. Mästarinnan av deckare och de enda sådana värda att läsas. Nästan.

Special Topics in Calamity Physics - Marsha Pessl
Jag bryr mig inte ens om den svenska titeln här, alla de andra är helt okej på svenska men denna. Denna måste läsas på engelska. Då blir det något alldeles fantastiskt. På svenska blir det patetiskt och lite pinsamt.

Bonjour Tristesse - Francoise Sagan

Mannen som älskade Ýngve - Tore Renberg
"Okej: det heter inte EU, det heter inte Ryssland, Pol Pot och det heter inte Either you are with us or you are with the terrorists."
Istället är det 1990, snygga musikreferenser, kärlek och ångest. Lovely.

Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm
"Det hände sig i Trakten, vid Bule träsket. Eddies död."
Mer ond bråd död i ingressen and I like it.

The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) - J.D Salinger
Förresten, förträfflig översättning av Klas Östergren.

The Bell Jar (Glaskupan) - Sylvia Plath
Sylvias enda roman. Sjukt bra.

Well. Det var tio, for now. Har massa på lager. Vänta bara.

all I want is pretty dresses

2009-07-09T17:54:00.003+01:00

Ni kan få se en av mina favoritklänningar. Den är fin. Titta.

all work no play

2009-07-09T17:46:00.003+01:00

Men ja. Jag är dålig på att updatera. Jag veet.

Jag jobbar ju bara hela tiden! Finns ungefär ingenting att säga då, ingenting. Har börjat gå upp i ottan och sitta ensam på tunnelbanan när knappt någon annan åker. Det är ganska skönt. Sen kommer jag hem och då är jag trött. Jättetrött. Häromnatten sov jag nästan 13 timmar (och då gick jag upp halv sex, då kan vi prata om att läggdags är tidigt eller hur?). Det måste vara något slags personligt rekord.

Men det går bra! Jag kommer få mycket pengar (i mina mått mätt) och jag tycker att det är helt okej att jobba, ibland riktigt trevligt. Ibland något besvärande men ändå okej.

Titta. Detta är ganska meningslöst. Ska försöka komma på något som säger något.

regn

2009-06-15T13:39:00.002+01:00

Jag har börjat läsa Regnspiran av Sara Lidman, passande nog.

Underbar första mening.
"Våren stod i flammor på himlen och jorden var färglös och stel av tjäle; så var det när Linda föddes."

Mycket lovande.

I övrig bryr jag mig inte alltför mycket om regnet, men det vore förstås fint om det kunde bli soligt till midsommar och dess festligheter.

so I might as well dance

2009-06-08T19:50:00.004+01:00

De förtjusande flickorna Madde&Moa a.k.a. klubb Nazdrowje har varit synnerligen aktiva på senaste tiden och bjussat på en massa trevliga kvällar. Och nu ska de tydligen husera på Bonden sista torsdagen varje månad! Trevligare nyheter får man leta efter. Gå dit vetja!

Eftersom jag har sommarlov dansar jag runt mest hela tiden. Just idag har Le Sports Your brother is my only hope och Tell no one about tonight spelats omvartannat. Svängigt värre!

sommar sommar sommar

2009-06-04T19:21:00.002+01:00

Idag presenterades P1:s sommarvärdar för i år. Jag tycker att sommarprogrammen kan vara ganska spännnande, lite beroende på vilka som pratar förstås.

I år ska jag givetvis lyssna på Peter Englund (31/7) och Frida Hyvönen (12/8). Dessa kan man inte missa, det blir garanterat bra. Men jag kan tänka mig att höra Kristian Luuk, Bodil Malmsten, Ingvar Kamprad och Hans Alfredsson. Bland andra. Hmm. Har någon något tips, förresten?

today is a good day

2009-06-04T17:11:00.003+01:00

Jag har sommarlov. Man blir ganska glad över att få göra lite som man vill då och då, tänja lite på läggtiderna och sånt busigt!

Jag har ytterligare tre anledningar att vara glad idag:
Jag har röstat! Det känns bra! Jag känner mig alltid lite viktig när jag röstar. (Glöm inte att rösta folks!)
Om jag får höra att någon av mina vänner inte har röstat så kommer jag hålla ett långt tal: "Det är en rättighet som inte alla har, tänk om du var diskriminerad eller bodde i en diktatur då skulle du bra gärna vilja va? Ta vara på det då. Det är en principsak, det handlar om rättvisa och demokrati ...". Ni vet. Det pågår i minst 20 minuter och du får inte en syl i vädret. Okej?

Jag har bokat resa till Berlin i augusti och det kommer bli fullkomligt fanstastiskt.

Jag har kommit in på en väldigt trevlig utbildning och det är ju nästan ännu mer fantastiskt. Det trodde jag aldrig, väldigt många som söker och få som kommer in. Och då är det ju alltid kul att vara utvald, eller hur? Så om ett år är det finito med tentor och sånt trams, och jag har finally en bra examen på pappret. Lovely.

Det regnar ute men det gör inte så mycket eller hur?

J.K. Rowling, Harry Potter and the Half-Blood Prince, p. 171.

2009-05-23T13:13:00.006+01:00

Jag pluggar engelsk grammatik mest hela tiden och då mina vänner, är det sjukt svårt att komma på nåt kul att skriva om. Jag har dock kommit på en grej som får mig att tro att jag pluggar fast jag egentligen gör något ganska trevligt. Jag lyssnar på Harry Potter på ljudbok. Eftersom jag kan dessa böcker utantill så tänker jag mig att jag kan lyssna på språket istället för handlingen. Eh.

Jag lyssnade precis förbi ett av mina favourite moments i Harry Potter and the Half-Blood Prince:

(För er icke insatta - shame on you! - så krävs lite kontext. Snape är en lärare på Hogwarts som vi hatar. Han är alltid elak mot Harry, och den som är elak mot Harry och hans vänner ogillar man. Eftersom Harry liksom är bäst och finast.)

'Pathetic Weasley', said Snape, after a while. 'Here - let me show you -'
He turned his wand on Harry so fast that Harry reacted instinctively; all thought of non-verbal spells forgotten he yelled, 'Protego!'.
His Shield Charm was so strong Snape was knocked off-balance and hit his desk. The whole class had looked round and now watched as Snape righted himself, scowling.
'Do you remember me telling you we are practising non-verbal spells Potter?'
'Yes', said Harry stiffly.
'Yes sir.'
'There's no need to call me "sir", Professor.'
The words had escaped him before he knew what he was saying. Several people gasped, including Hermione. Behind Snape, however, Ron, Dean and Seamus grinned appreciatively'.

Härligt va? Där fick han så han teg, den där nedrans Snape. (Men vad som händer när man är så kaxig mot en lärare får ni läsa er till själva, om ni inte redan vet förstås.)

Nej, nej, nej och åter nej; trefaldigt, fyrafaldigt och tiofaldigt nej

2009-05-19T20:24:00.006+01:00

Alltså, jag har sett flera som har utmanat mig på listor men jag igonerar det rakt av. Bara så ni vet.

Det är ju ljust ute sent om kvällarna och vänner vill dricka vardagsvin och leka i solskenet. Det måste man ta tillvara på. Stockholm är en sån stad, så fort ljuset kommer så kommer spontanitet och vinboxar och promenader och kaffe i sol.

En sak bara. Jag är mycket nöjd över Mare Kandre-dokumentären på Svt. Spännande och bra var den. Framför allt är jag mest nöjd över att Horace påpekade att Bübins unge är "ett mästerverk", författarskapets absoluta topp. Att boken är så briljant att den bara kan jämföras med Kafta. Typ. Det känns bra. När man har ägnat ungefär 457 dagar att grubbla över, och skriva om, den boken så känns det ganska jättebra, faktiskt. Horace ord är nästan lag.

Ps. Bübins unge är en mastig bok. Man blir liksom mätt, nästan lite illamående. Man kan läsa Aliide, Aliide också, eller istället. Den är inte riktigt lika mastig. Och den finns hos En bok för alla för 30 kronor. Det ni! Den är tillräckligt bra för att vara väl värd den ringa summan vill jag lova.

30 Rock!

2009-04-29T14:48:00.003+01:00

Okej. Det här kanske har sagts hundratusentals gånger. Men. 30 Rock är den roligaste tv-serien just nu. Alla gånger. Om om någon tycker att det går lite trögt i början, att första avsnitten inte är så roliga som alla säger - håll ut! Det blir bara bättre och bättre och bäst.

Ett exempel. I tv-serier gör folk alltid listor för att bestämma sig för kärlek. De radar upp för och nackdelar. Men det är aldrig roligt, Ross och Rachel bråkar och skriker över listan. Grejen med listan är ju att den implicerar att för- och nackdelarna är lika mycket värda. Vilket de ju oftast inte är. Därför gillar jag Liz Lemons lista som givetvis är fantastisk. När hon ska bestämma sig för om hon ska dumpa sin fåniga kille Dennis så hittar hon bland annat fördelarna "fixed the tv" och "makes good chili", samt nackdelarna "racist" och "not super smart". Vem vill inte ha en puckad rasist till pojkvän så länge han kan fixa tvn?

Nåväl. Se det här som en order: den som inte har sett 30 Rock bör göra det. Punkt. För övrigt finns några schyssta gästspel, bland annat DON DRAPER från Mad Men. Lovely.

This soil is bad for certain kind of flowers

2009-04-29T14:22:00.003+01:00

The Bluest Eye av Toni Morrison är så bra, det är bara så. En bok som börjar så här:

"Here is the house. It is green and white. It has a red door. It is very pretty. Here is the family. Mother, Father, Dick, and Jane live in the green-and-white house. They are very happy. See Jane. She has a red dress. She wants to play. Who will play with Jane? See the cat. It goes meow-meow. Come and Play. Come play with Jane. The kitten will not play. See Mother. Mother is very nice. Mother, will you play with Jane? Mother laughs. Laugh, Mother, laugh. See Father. He is big and strong. Father, will you play with Jane? Father is smiling. Smile, Father, smile. Se the dog. Bowwow goes the dog. Do you want to play with Jane? See the dog run. Run, dog, run. Look, look. Here comes a frien. The friend will play with Jane. They will play a good game. Play, Jane, play."

och slutar så här:

"This soil is bad for certain kind of flowers. Certain seeds it will not nurture, certain fruit it will not bear, and when the land kills of its own vilition, we acquiesce and say the victim had no right to live. We are wrong, of course, but it dosen't matter. It's too late. At least on the edge of my town, among the garbage and the sunflowers of my town, it's much, much, much too late."

En bok som går från kliché till allvarligt allvar. Den handlar om rasism, incest, om hur grymma människor kan vara, om en sjuk sjuk värld. Det är så briljant gjort att det gör ont.

In memoriam

2009-04-22T22:00:00.003+01:00

Den senaste veckan känns som en månad. Minst. När man blir tagen på sängen av obegripligt sorgliga bud så finns det inte så mycket att säga, än mindre någon lust att göra eller säga något alls. Vilket jag egentligen kan låta vara osagt, men det får fungera som en förklaring till min frånvaro.

Min mormor var en riktig kalaspingla ska ni veta. Den tjusigaste på hela söders höjder. Och hon var en fin människa.

bambo balanta badala

2009-04-12T13:22:00.010+01:00

Det ulovades fåglar

och underbara människor

och lite färggranna blomster

En dag badade vi i Gambiafloden. Vi klarade oss från arga krokodiler, de ligger tydligen och lurar mycket längre upp i floden. Det var dock med viss tveksamhet vi hoppade i. Vi stod länge på bryggan och frågade gång på gång "no bambo?". Inga krokodiler?

let's get out of this country

2009-03-29T19:32:00.003+01:00

Så här var det. Min allrakäraste Camilla kom hem från Gambia med gråten i halsen och sa "Jag vill inte vara här, jag vill vara där. Jag är inte färdig. Allt är så underbart, alla människor är så underbara. Jag vill tillbaka, jag vill visa dig allt. Jag vet ju att du vill bort från det här en stund också. Ska vi?"

Efter några snabba puckar och flygbiljetter som blev skamligt billiga så har jag skrapat ihop pengar och tid och ja, det ska vi. När jag gnällde lite för min far häromdagen om pengar jag istället borde spara och studier jag istället borde ägna mig åt så sa han "men du, man måste leva också". Och det får tamejtusan bli dagens visdomsord.

Så, over and out. När jag är tillbaks tänkte jag berätta om solsken och krokodiler och fåglar och underbara människor.

hockey hockey hockey

2009-03-18T21:29:00.003+01:00

Nej Oskar, man törs aldrig önska en repris. Varför gör Leksand så här. Va? Hur kan det gå bra säsong efter säsong och sen gör de så här. Va?

Så här är det. Jag bryr mig aldrig om hockeyn annat än när det är kvalserie. Alternativt om det vore slutspel, men det kan man ju knappast tänka sig som ett möjligt scenario. Det är när det gäller jag intresserar mig. Jag är alltså, om man ser det på ett sätt, ett ganska illojalt leksandsfan.

På samma sätt är jag med fotboll. Jag är engagerad när Sverige spelar. Men har inget till övers för något annat lag. Jag gillar Sverige och jag gillar Leksands IF. På ett blödigt sätt. Sporterna i sig rör mig inte alls. Det är lite märkligt, och jag vet egentligen inte om jag står för den här patriotiska sidan av mig. Men ändå! Det gör lite ont i mitt hjärta när de håller på så här och larvar sig.

what gives this mess some grace unless it's kicks

2009-03-17T00:05:00.001+01:00

...

The strong pulse of Ambition struck
In every vein I owned;
At the same instant, bleeding broke
A secret, inward wound.

-Charlotte Brontë

Vilken vecka. Men nu är det klart, avklarat, inskickat.

När jag var liten och det kom sig så att jag gjorde något bus, varpå jag gjorde mig illa, så sa alltid min mamma att "synden straffar sig själv". Det där tänker jag på ibland. Det var ju ofta så. Ville man retas så fick man på något mystiskt sätt tillbaka: om man skulle snärta någon med en gummisnodd så gjorde det alltid ondast på en själv. Ni vet.

Men de dagar det där ordspråket poppar upp i tankarna numera så blir jag alltid arg. När det blir så att allt händer på samma gång, på samma vecka, och det bara är elände. När man egentligen vill ta en timeout och inte gå ur sängen alls. När man är stressad och måste få klart något viktigt viktigt, när man blir sjuk, när saker händer som får en att grubbla över sånt som man måste lämna bakom sig. Samtidigt. Då blir jag arg. Varför ska det vara så? What have I done? Jag förstår inte vad det är som straffar sig. Jag har inte gjort något fel ju, lägg av då!

Sen smyger det fram någonstans ifrån att jo, i allmänhet tillåter man sig ändå att hamna i situationer. Det kanske kan förhindras. Kanske med bättre planering eller självdisciplin eller förstånd. Whatever. Men vadå, ska man gå runt och tänka så? Ska man vara så förståndig att man hela tiden förebygger jobbiga situationer? Jag vet inte. Det verkar inte riktigt klokt det heller. Men om inte så sitter man ju där under sin helvetesvecka och svär över att man inte varit förståndig nog.

Nåväl. För övrigt så avslutades veckan ändå finfint med ett besök hos bönan i Örebro. Drinkar med frysta hallon och samtal in på sena natten är ett av de bästa sätten att spendera en helg på vill jag lova. Tyvärr kom förkylningen tillbaka med full kraft, trots löften om att sprit gör en både lycklig och frisk.

glasvegas

2009-03-16T17:00:00.005+01:00

Jag har hittat en finfin version av Flowers and Football tops på youtube. Jag gillar den på skivan också, mycket. Men den här är så fin.

För övrigt var jag länge övertygad om att en textrad i Geraldine gick så här: "when you see the apple good thing you feel like walking". Lyssna så ska ni få höra. Det låter faktiskt så. (Plus att raden efter är "I need to make sure you know thats just the Prescription talking".)

In the midst of depression our saviour is party

2009-03-05T22:07:00.007+01:00

Försöker fundera ut något att ha på mig på helgens festligheter. Det är inte lätt, inte så mycket 30-tal i garderoben. Men roligt ska det bli. Kanske ska man slå på stort och införskaffa en hatt.

finn fem fel

2009-03-02T16:15:00.002+01:00

Bland Rapports huvudnyheter idag varvas en himla massa våld, krig och elände med larmet om nya fiskekvoter eftersom vi fiskar ut haven och ekosystemen håller på att klappa ihop. Utöver det annonseras den nya rymdturismen, med bas i Sverige, som ska bli verklighet 2012.

Vi får hålla tummarna för en fredligare värld och att ekosystemen är möjliga att rädda. Under tiden, varför inte lite rymdresor för vanligt folk, just for fun?

The Great Gatsby

2009-02-23T13:45:00.007+01:00

En roman som inleds så här:

"In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I've been turning over in my mind ever since.
'Whenever you feel like criticizing anyone', he told me,'just remember that all the people in this world haven't had the advantages that you've had."

och avslutas så här:

"So we beat on, boats against the current, borne back ceaselessly into the past."

kan inte vara annat än häpnadsväckande. Väldigt, väldigt bra. (Inte för intet en riktig klassiker.)

Jag ska inte säga något om diskussionen och föreläsningen om romanen tidigare idag. Jag ska istället tänka på inledningen av The Great Gatsby och vara tyst.

För övrigt har ju F. Scott Fitzgerald också skrivit The Curious Case of Benjamin Button. En fin liten historia som numer även är en sevärd, mycket fin film med Brad Pitt och Cate Blanchett.

Stig och Stieg

2009-02-22T19:42:00.003+01:00

Igår var jag på fest i ett förlagskollektiv med anna (aka ilovepocket). Det var mycket trevligt. Vi kom in på Stieg Larsson, om man ska ge sig på att läsa den publika succén eller inte.

Apropå detta kan jag dock berätta en liten anekdot, eller en insnöad litteraturvetares bekännelse om man så vill. Det var en gång en (annan) fest och någon frågade mig om jag inte hade läst "Stig Larssons" böcker. "Jodå", svarade jag, "De är ju klassiker! Fast han har ju inte producerat något nytt på väldigt länge." Något nytt? skrattade personen i fråga. Han är ju död! Och alla böckerna har ju inte ens kommit ut än. "Va!" utropade jag mycket bestört. "Har han dött? Åh, herregud! Vad konstigt att jag har missat det, jag läste till och med en intervju med honom förra veckan."

Det visade sig givetvis att vi pratade om olika Stig/Stieg Larsson. Tur att jag inte började analysera den absurda handlingen i Autisterna. Det hela hade bara blivit ännu värre.

For the record, eller för dem som inte är insnöade litteraturvetare, så är Stig Larsson obligatorisk läsning i kurser i modern svensk litteratur. Stieg Larsson hade jag däremot helt missat, trots att han är bästsäljare på alla möjliga listor. (Men nu var det trots allt något år sedan detta utspelade sig, och jag har lärt mig vem Stieg är. Fast jag har inte läst nåt än.)

På gårdagens fest utspelade sig även en dispyt angående vilken kyrkogård Simone de Beauvoir är begravd på i Paris. Den allmänna uppfattningen var Père Lachaise, men jag hävdade med bestämdet att det var en annan kyrkogård vars namn hade fallit mig ur minnet. Jag måste säga det någonstans, så jag säger det här. Jag hade rätt! Hon är begravd på Cimetière du Montparnasse. Viktigt. (Och ack! så enerverande det är när man vet sig ha rätt men ingen annan håller med.)

Maria Larssons eviga ögonblick

2009-02-19T17:35:00.004+01:00

Jag har precis sett Maria Larssons eviga ögonblick. Den var förtvivlat bra, fullkomligt fantastisk. Många har nog redan sett den, men om inte: gör det! Extra trevligt var förstås att se den tillsammans med alltid lika underbara Mads, och på den anrika biografen Tellus dessutom.

Det har varit en märklig dag. Det där jag skrev om bebisar igår var nästan som ett omen. Idag sprang jag av en slump på två fina vänner som jag inte har sett på ett tag. De ska ha en bebis! (Med varandra alltså, de är ett par.) Tänka sig va. Det gjorde mig väldigt glad. Jag fick till och med känna på magen!

what happened to all of the feeling?

2009-02-18T22:43:00.003+01:00

Häromdagen pratade jag och en vän om bebisar. Och om kärlek. Men mest om bebisar. (Jag vill helst skriva bäbisar, för det är så jag säger. Fast då kommer väl någon att klaga. Det stavas ju inte så.) Jag tyckte definitivt att det var dags att någon jag känner bra får en bebis. Hon sa "jag orkar i alla fall inte ens tänka på att tänka på det". Nä, vi får hoppas någon annan känner sig manad. Vi hade däremot något skilda åsikter. Hon tyckte att det var jobbigast att bebisen skulle grina, och att man inte skulle få sova, bli tjock, att det gör jätteont och allt det där. Jag tycker att det är jobbigast att man måste hitta en jävligt bra pappa, annars vägrar jag nämligen. En sån som lagar mat utan tjat och städar självmant. En sån som leker och tar ut halva föräldraledigheten. (Inte för att det där andra heller verkar vara någon piece of cake, direkt.)

Det var då vi kom in på kärlek. Med en massa krav blir ju allt himla rationellt, när det kanske inte borde vara det. Och jag kom att tänka på en bra text som jag läste på Peter Englunds blogg för rätt längesen. Om att vara rationell eller inte. Well. Jag tycker dessa rader är finast: "För är det inte för att delvis slippa sig själv, eller i alla fall fullständiga sig själv, som man blir kär i någon annan? För den andre skall väl inte vara så mycket en spegel, som ett fönster."

Man kan ju hålla tummarna för att det ena inte utesluter det andra. Ändå tycker jag att Hello Saferides låt "The Quiz" är lysande. Tänk vad bra det vore med kryss i ja- och nejrutor, egentligen.

Åter till bebisar. Jag vill minnas att en viss nära vän (jag nämner inga namn) för längesen bedyrade att hon skulle ha barn innan 25. (Jag väntar med spänning!) Jag tror jag sa 27. Tänk så man pratar (när man är nitton).

academic english, part II

2009-02-18T00:20:00.004+01:00

"I'm no more your mother
Than the cloud that distills a mirror to reflect its own slow
Effacement at the wind's hand"

Från Sylvia Plaths Morning Song. Jag har varit på poesiseminarium. Vi ska lära oss att läsa poesi. Givetvis tar läraren för givet att ingen i rummet har gjort det förut och jag klandrar honom inte efter dagens seminarium. Det bisarra med det hela var att folk inte alls verkade förstå poesi. Någon pojke ropade uppspelt "Varför säger de inte bara vad de menar!". Och gång på gång när vi talade om just de där partiet i Plaths dikt så tog folk upp saker som "Har mamman lämnat ifrån sig barnet?", "Hon kanske har adopterat bort det?".

När vi pratade om en annan dikt med titeln "Stopping By Woods On a Snowy Evening" så var det mycket diskussion kring frasen "The darkest evening of the year". "Vilken dag är det mörkast?" "Är det möjligen 23:e december?" föreslog någon. Nej, den 22:a, var någon annan säker på.

Först kunde jag knappt dölja min irritation över antagandet att vi alla var noviser utan koll, efter några minuter sympatiserade jag med läraren. Han har väl varit med om det förr; studenter som varken kan något om eller intresserar sig för poesi. Som pratar bort tiotals värdefulla minuter av undervisning på extremt bokstavliga saker.

Vilken kväll är årets mörkaste? Läraren svarade: "Ni måste komma ihåg tolkning när vi håller på med poesi, att det finns flera nyanser och betydelser. Den mörkaste kvällen på året kan ju också vara den mörkaste i den här personens liv, den kväll som upplevs som mörkast av flera skäl. Inte nödvändigtvis exakt den kväll som är mörkast i almanackan". Well said. Men ärligt talat, på högstadiet kanske den informationen vore mer berättigad. Nu måste vi ta det på universitetet, jag tar studiemedel för detta. Gudars.

(En parentes. Hur som helst så var det faktiskt ganska roligt att höra massa folk tolka dikter. Alla ser så olika saker. Man lär sig ju att se på nya sätt. Det är bra.)

en present

2009-02-11T23:39:00.003+01:00

Tänk, vad fantastiskt det är när man är stressad och ens tidsplan förskjuts. När man får några veckor till på sig, helt gratis. Det är som en present. En tidspresent. Jag fick just en sån. Det känns bra. Då blir det Kb några veckor till, arbetet blir (förhoppningsvis) mer genomtänkt och det finns en större chans att göra något tillräckligt bra. Och allt känns lite, lite bättre på ett kick. (Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så exalterad över att sitta instängd i ett bibliotek ytterligare några veckor. Jisses.)

O nederlag!

2009-02-11T18:54:00.004+01:00

Varför är det så svårt att hitta saker som man behöver? Jag har letat i flera dagar efter dammsugarpåsar. När jag väl hittade ett ställe som säljer dammsugarpåsar så hade jag glömt lappen hemma med vilken modell på påsar som jag ska ha. Nedrigt. Det är fascinerande hur många olika typer av dammsugarpåsar det finns! Hundratals. Finns inte en chans att hitta rätt om man inte vet i förväg vad man ska ha. (Det är däremot väldigt lätt att hitta fina saker som man inte alls behöver. Igår köpte jag en thékanna. Onödigt, men den var väldigt fin.) Måhända ett något irrelevant problem. Nåväl.

Igår trodde jag för övrigt att jag var dummast i hela världen. Jag fick ett pappersbrev! I brevet fanns en bilaga: liten knep och knåp-sida som jag kunde sysselsätta mig med. Ni vet, finn fem fel och räkna saker och sådant. Jag skulle finna fem fel på en bild med Hello Kitty - jag hittade bara tre! Som jag gruvade mig. Satt en rejäl stund och funderade, kände mig hjälplöst dum. Här sitter jag på Kb dagarna i ända och läser, så kan jag inte ens lyckas med ett pyssel riktat till en betydligt yngre publik! Jag fick lov att höra av mig till avsändaren för att få höra vad det stod på facitsidan. Det visade sig vara en kluris! Det fanns bara tre fel. Nu känns det genast lite bättre. Jag kan lägga denna incident bakom mig.

academic english, part I

2009-02-09T20:59:00.000+01:00

Jag har börjat läsa engelska. Det känns väldigt sofistikerat när föreläsarna pratar med tjusig brittisk accent, men i övrigt är det mindre spännande. Många vilsna själar verkar ha hamnat i denna grupp. Fast då och då så får jag chans att fnissa lite. Det händer nämligen samma underliga sak varenda föreläsning. Minst en timme för sent gör en äldre fetlagd herre entré. Han går fram till föreläsaren och frågar: "No handouts?". Och föreläsaren svarar: "No Michael. No handouts." varpå gubben går och sätter sig på en plats. Tre hundra vilsna elever ser lika förvånade ut varje gång. Det känns lite Roy Andersson möter The Office över det hela. Mycket märkligt.

Frågor: Vem är mannen och vad gör han där? Varför kommer han så sent? Varför envisas han med att fråga om handouts? (Vi får aldrig någonsin några stenciler gratis.)

lonely lips

2009-02-06T16:41:00.005+01:00

Jag har haft en liten bloggpaus. Istället har jag trixat och knixat med CSN. Sett Markus Krunegård på stan (och då tänkte jag givetvis på Oskies F med h, som det nu är på tiden att länka till tycker jag). Framför allt har jag tittat på Mad Men. Underbart. Det stiligaste paret all time: Don och Betty Draper. Tjusiga flickor med fina klänningar och stiliga karlar med hattar. En oerhört sexistisk serie, men ack så snygg och beroendeframkallande.

Nu är det snart helg. Jag är redo. Igår filmade jag Ellsy när hon dansade loss till Lonely Lips (en trevlig gammal dänga med the Chordettes) och den lilla filmsnutten kan jag fortsättningsvis titta på när jag behöver ett gott skratt. Och idag har jag köpt en finfin blålila klänning med vita ränder i Betty Draper-stil på Beyond Retro! Kanhända blir det en finfin helg också, trots ändrade planer. Kanhända kommer Jenny af Örebro på ett spontanbesök imorgon. Så ska Camilla sjunga i kyrkan på söndag.

Lite Mad Men. Njut:

Moa

2009-01-21T14:31:00.007+01:00

Jag tänker inte skriva något om vem av Harry eller Moa Martinsson som har åstadkommit störst litterärt inflytande. Jag tänkte bara säga att jag blev mycket mycket irriterad idag när jag bläddrade igenom Litteraturens historia i Sverige. Moa nämns på kanske fem sidor. På de tjugo sammanhängande raderna om Moa innefattar cirka fyra av dem hennes giftemål med Harry Martinsson.

Tror ni att det någonstans under Harrys 20 sidor står att han var make till Moa Martinsson?

Hur orkar man fortfarande bli arg varje gång man ser sånt här? Det är tydligen av stor relevans vem en kvinnlig författare är gift med. Antagligen är hennes man viktig för hennes texter, för hennes karriär. En man däremot åstadkommer ju stor konst som är helt skild från hans privata liv. Om Krusenstjerna heter det att hennes man hade "mycket stort inflytande" på hennes texter, till det bättre. Hon hade alltså aldrig skrivit lika bra om hon inte var gift med Sprengel. Nähä, det må vara så. Man kan dock fråga sig varför det är så skrattretande att man någonsin skulle läsa samma sak om en manlig författare.

2008

2009-01-20T21:43:00.001+01:00

Av två anledningar kommer det nu en liten summering över 2008. Den första är för att jag de här veckorna in på 2009 har gjort saker som alla andra gjorde 2008. Sett Flight of the Concords, lyssnat på Frida Hyvönens "Silence is Wild" på repeat. Med mera. Först nu känns mitt 2008 möjligt att summera helt enkelt. Sen är det ju för att jag inte verkar komma undan, när man lägger ut ett litet "det är för sent nu va?" så svarar alla nej. Tusan.

Nåväl.

Nu kommer det listor.

2008 bästa: att min magisteruppsats äntligen, efter mycket tandagnisslan, blev avklarad!
2008 värsta: senhösten.
2008 snyggaste: Brideshead-modet. Givetvis det riktiga, som i orginalet.
2008 fulaste: jag vet inte? Foppatofflor kanske. (Det finns folk som fortfarande har sådana!)
2008 varmaste: min lägenhet vissa sensommarnätter.
2008 kallaste: motvind i backen på Lundagatan.
2008 bästa mat: vegetarisk Jansson.
2008 bästa dryck: pukkathé. (Det var Ellys grej först, hon har upphovsrätten. Men pukkathé har även fått en plats hos mig.)
2008 smärta: hjärtesorg. Till höger och vänster. Nästan överallt.
2008 resa: Köpenhamn.
2008 film: Into the wild. Juno. Sweeney Todd. (Kom någon av dessa förra året!? Jag hoppas på det.)
2008 kläder: Blommigt och körsbär.
2008 färg: Rött!
2008 hangout: Sturekatten
2008 fråga: kan du beskriva hur du tänker kring det?
2008 budget: lika blygsam som vanligt.
2008 överraskning: alla par som gjorde slut.
2008 djur: min hund. Han är femton år och tio månader. Det är ganska häpnadsväckande tycker jag.
2008 bråk: nej?
2008 vapen: vapen är väl inte bra.
2008 konsert: Okkervil river på Debaser Medis. Jag hade feber och spansktalande hojtande flockar runt omkring mig men älskade det ändå.
2008 saknad: alla som jag tycker om som jag inte får träffa så ofta som jag vill.
2008 dåligt samvete: filosofistudierna.
2008 person: Obama.
2008 besvikelse: regnet i Köpenhamn. Och Maja Lundgrens "Myggor och Tigrar", trodde att den skulle vara smart och träffsäker efter allt rabalder. Men nej.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja. Givetvis.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag håller fortfarande inte på med sådant.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, men flera vänners syskon. Fast 2009 blir tydligen ett babyboom-år i bekantskapskretsen.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej. Tack och lov.
5. Vilka länder besökte du? Danmark.
6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? Ja.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför? Ehm. Jag minns inte datum, bara händelser.
8. Vad var din största framgång i år? Uppsatsen. Och luggen. Haha.
9. Största misstaget? Jag gör inte misstag. Möjligtvis lite esprit d'escalier, men det händer väl även den bästa?
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej.
11. Bästa köpet? Jag har fått bra saker, men inte köpt några själv.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Resan till Köpenhamn.
13. Är det här svårt? Lite.
14. Är du roligare än Fredrik Lindström? Nja. Kanske ibland.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2008? Mister Sandman med the Chordettes. Til the Day med This is Ivy League. Another Sunny Day med Belle&Seb. Tro och tvivel med Håkan. What have I done med Anna Ternheim. Allt med Glasvegas också, särskilt Geraldine och Daddy's Gone. De var så i ropet. (Man kommer säga: det är SÅ 2008 om dem om tre år, I promise.)
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite av båda.
18. Vad önskar du att du gjort mer? Studerat. Äventyrat. Läst.
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Sovit.
20. Hur tillbringade du julen? Hemma.
22. Blev du kär i år? Jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid. Och om jag blev det skulle jag nog inte skriva det här. Ha.
23. Hur många one night stands? Nej. Jag håller inte på med sådant heller.
24. Favoritprogram på TV? Åh. Vet inte. Men motsatsen är i alla fall Malous morgonprogram, särskilt efter fiaskot med Håkan. Usch, jag tycker inte om hurtiga saker som "Stjärnor på is" heller.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej nej. Men jag har kommit på att jag verkligen ogillar Adam Alsing, speciellt efter grammisgalan. Usch.
26. Bästa boken du läste i år? Oj! Den senaste bästa var "The History of Love" av Nicole Krauss i alla fall.
27. Största musikaliska upptäckten? Joel Alme, Okkervil River. Med flera.
28. Något du önskade dig och fick? En digitalkamera.
29. Något du önskade dig men inte fick? En symaskin.
30. Årets bästa film? Jag minns fortfarande inte vilka som är från i år.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Var hemma. Fikade.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Blommigt! Och så lite körsbär.
34. Vad fick dig att må bra? Åh. Trevliga stunder. Bak hemma hos Mads, båtturer, Djurgårdspromenader, besök.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Hmm. Jag brukar svara Håkan. Men jag har blivit lite besviken på honom i år, vår relation är inte som den brukar vara. Jag vet inte.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Valet i USA.
37. Vem saknade du? Inga nämnda inga glömda. Hur som helst är det för mycket avstånd i det här landet.
38. De bästa nya människorna du träffade? Annica och Fredrik på mitt jobb. Annica för att hon har så bra musiksmak och tipsade mig om allt, och Fredrik för att han är sjukt smart och kan säga saker om filosofi som jag aldrig skulle komma på själv.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Jag verkar aldrig lära mig läxor.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år: "Ghost figures of past, present, future haunting the heart".

Om ingen orkar läsa allt det här nu så blir jag sur.

the situation verged on critical

2009-01-18T21:30:00.005+01:00

Jag vet inte vad som hände. Jag trodde att jag blev pigg. Det blev jag en stund, Jenny kom hit och vi såg Palpitation på Debaser. Sen dess har jag mest sovit och tittat på Flight of the Concords. Inte så spännande med andra ord. Fast jag har gjort lite annat också. I fredags spelade vi Alfapet hos Camilla. Det var roligt. Jag vann två av två gånger (en gång var vi två och två i lag så det var inte bara min förtjänst, fast jag vill gärna tro det). Det blev tjafs om ord som vanligt. Herregud, inte får man väl lägga "linux" och "MQ"!?! Jag totalvägrar företagsnamn och dylikt. Det är inte okej.

Nu är det väl för sent för en årsbästalista? Hmm.

ett uppvaknande

2009-01-06T13:44:00.004+01:00

Jag har precis varit ute på fikastund med Camilla och en händelserik promenad. Innan det så började jag skriva på ett inlägg om min nyårskoma:

"Jag har hamnat i någon sorts nyårskoma. Jag bara sover, alternativt tittar på dåliga tv-serier. Egentligen borde jag förstås göra annat, men efter alla tillställningar och dylikt under helgerna blir man ju ohjälpligt utmattad. Därför har jag inte heller gjort någon årsbästa-lista för förra året, det dröjer förmodligen en stund till."

Men nu! Nu är jag arg. Jag tror det hjälpte mot mitt ständiga sovande. När man är arg blir man pigg. Jag var som sagt ute på promenad, och tro det eller ej så blev jag knockad ner i en blomkruka av en kille som gick på som en ångvält. Det är snömoddigt på Stockholms gator, jag lider av ett dåligt balanssinne. Men ändå! Utanför McDonalds vid Norrmalmstorg står två små träd i ganska stora krukor. När man möter någon som tuffar på i snabb takt där så är det ganska svårt att värja sig, och personerna man möter brukar vanligtvis inse det. Inte nu! Nyss mötte jag denna idiotiska människa som bara gick rakt in i mig och vips flög jag med ändan först ner i den stora krukan, rakt in i det lilla trädet. Stannade han upp och ursäktade sig? Inte alls. Ingen reaktion. Och där satt jag i blomkrukan och dinglade med benen och kände mig allmänt dum. Så nu är jag arg. Så där kan man inte bete sig! Hoppas han sover dåligt om nätterna. (Men jag blev lite glad också för man måste ju skratta lite åt hur fånigt det måste ha sett ut. Det var upplivande hur som helst, och nu kanske jag kan sluta vara så slö. Vi får se.)

dagboksanteckning, 4/1 1992

2008-12-29T13:36:00.003+01:00

"Idag var jag orolig för Randi. Hon var tjock 41 cm runt magen. Kanske får hon barn. För katter brukar vara ungefär 29 cm runt magen tror jag. Vi får se inatt."

Jag hittade en gammal dagbok från när jag var sju och ett halvt. Det var märkligt att läsa. Men roligt. Fråga ett: hur vet jag hur många centimeter katter "brukar" vara runt magen? Fråga två: vad är det för katt jag skriver om? Vi har aldrig haft någon katt. Jag frågade mamma och pappa, de visste inte heller. Kanske är det grannens gamla katt. Men några ungar fick den aldrig, och inte skriver jag nåt mer om katten heller.

en liten lista om läsning

2008-12-26T22:20:00.006+01:00

Så här i post-julfirartider så är det alltid bra att fylla i listor. Då slipper man traggla med måsten.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Det är ganska svårt att svara på, ofta lägger man ju de bra böckerna på minnet. Något av det värsta är när man läser om gamla böcker som man har älskat och kommer på att de är dåliga (som anna nyss bloggade om). Jag älskade en triologi som hette Flambards när jag var liten, det var riktigt jobbigt när jag började läsa om den. Jag stod inte alls ut och slutade efter ett par sidor, tänkte att jag kunde få minnas den som fantastisk istället för att förstå hur dålig den nog är egentligen.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det finns inte en enda som jag kan säga utan tvekan, det är ju många många. Böcker påverkar ju mycket beroende på perioder i livet. Egalias Döttrar påverkade mig mycket när jag läste den, till exempel.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, absolut. Jag är ganska lättskrämd. Jag minns särskilt när jag läst Stephen Kings Jurtjyrkogården när jag var för liten för den, typ tio. Jag blev jättejätterädd. Tror inte att jag vågade läsa klart den.

4. Vad använder du som bokmärke?
Ibland ett blommigt bokmärke. Ibland ett foto, eller en lapp.

5. När brukar du läsa?
Så ofta jag kan. Minst en liten stund på kvällen, men gärna mer såklart. I det stora hela så blir det för lite tyvärr. So little time, so many books to read.

6. Vad var den första bok du läste?
Oj! Ingen aning. Det minns jag inte. Jag läste väldigt mycket Kitty-böcker i åldern sju till tio. Kan ha varit någon sådan då, möjligen.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Det finns fördelar med båda. Pocket är ju lättare att ta med, och så mycket som man släpar på böcker så är ju det en stor fördel. Men inbundet är finare. Helst gamla inbundna.

8. Vilken bok läser du nu?
Alberte och Jacob av Cora Sandel.

9. Och vilken sida är du på?
Sidan 22. Har precis börjat.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker?
Jag vill helst inte det. Men om jag inte har en anteckningsbok i närheten kan det hända att jag skriver lite eller gör något utropstecken på sidor där det är något särskilt. Eller så viker jag (i absolut värsta fall) hundöron på ställen som jag ska anteckna sen.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jo. Om det inte är en bok som någon har tipsat om eller som jag har bestämt innan att jag ska läsa så påverkar det.

12. Sidantalet, då?
Nä.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej! Det tycker jag inte att man får göra. Ibland, om boken är tråkig så kan man ju bläddra fram typ tjugo sidor för att se om man ska fortsätta.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Givetvis. Det är ganska många. De böcker man älskar (och de man har skrivit uppsats om) har man ju läst ett oräkneligt antal gånger. Jag har exempelvis läst sista Harry Potter-boken (eller snarare alla dem) massa massa gånger (vilket innebär att jag nu kan favoritkapitlen, t. ex "The Prince's Tale" typ utantill). Det var nog på grund av något slags melankoli över att det inte skulle komma fler. Och många andra såklart.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Det tror jag inte.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag är väldigt mycket samlare, en sån som klänger sig fast. Jag vägrar rensa. Fast i och för sig, om det är något jag verkligen inte gillar så ryker det.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Usch, nej. Jag har aldrig förstått mig på sådant.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver upp allt jag läser, och allt jag har tänkt mig att jag ska läsa. Det är en lång lista. Ibland skriver jag i en läsdagbok, om det är något riktigt bra.

aaw, look at the baby.

2008-12-21T17:39:00.004+01:00

Jag har just åkt tåg tillsammans med en hel del andra för att fira jul i vinterlandet hemmavid. Något jag ofta slås av på tåg och dylika färdmedel, även tunnelbanan, är föräldrars beteende. Alltså, jag vet inte vad andra tycker men själv anser jag att det inte är så konstigt om ungar stojar lite eller om bebisar gråter en liten skvätt. Man har ju ändå ofta musik i lurarna, och om det inte är ett barn som har kolik när man tänkt sig att plugga så är det faktiskt inte hela världen med lite barnljud. Värre är föräldrapaniken när deras barn låter lite på offentliga platser. Idag satt några ungar framför mig och lekte lite, det var nog ingen som tänkte på att det skulle vara störande på något sätt. Det stojade, visst, fast ändå i mycket rimlig mängd. Det hördes knappt. Störande var däremot att deras mamma och pappa ideligen sa till dem med skarpa och höga skrikröster: "nu får ni verkligen lugna ner er, man stör folk om man låter för mycket". Barn som skrattar har väl ingen dött av att höra? Men föräldrar som skriker från några säten bort "nästa gång vi åker tåg så får ni inte sitta bredvid varandra!" och alla möjliga hotelser, det kan ju vem som helst bli tokig av. Usch. Mycket olustigt. Låt barnen va! Eller sätt er där själva och gör något med dem, ta dem på en tur genom tåget eller nåt. Men sluta för all del med att skrika. Det stör!

(Well. Detta kanske är minerad mark när man inte själv behöver syssla med barnuppfostran, eller har en knodd som skriker på ett tåg. Däremot har jag ju fakiskt många exempel på föräldrar som lyckas alldeles utomordentligt med att inte vara panikiga och skrikiga. Det är bara det att de där skrikhalsarna lyckas utmärka sig lite tydligare.)

vegetarisk jansson

2008-12-16T16:32:00.004+01:00

På det vegetariska julbordet som jag och några arbetskamrater ordnade (när de andra skulle äta vanligt) så fanns det en helt fantastisk Janssons frestelse. Fantastisk. Det var den godaste jag någonsin ätit, till och med om man räknar tiden när jag åt den ordinära. Receptet kommer här! (Sen hade ju damen som gjorde den gjort den en massa gånger innan, jag har aldrig provat själv. Så jag kan inte garantera samma perfektion...) Receptet kommer från tasteline. För övrigt gjorde jag mina quornfärsbullar med smulad chevre och färsk basilika i. Ytterligare ett hett tips till julbordet, mycket mumsigt.

Ingredienser:
8 st potatisar, skurna i tunna stavar
1 st gul lök, skivad
1 msk ströbröd

Gräddblandning
3 dl grädde
1,5 krm kryddpeppar, mald
5 st nejlikor, hela
1,5 tsk salt

Frästa champinjoner
4 st champinjoner
0,5 krm kanel
0,5 krm kryddpeppar, mald
2 krm salt
1 msk flytande margarin

Tillagning
1.Koka upp grädden med nejlikor, kryddpeppar och salt. Låt dra i ca 15 min, sila bort nejlikorna och lägg i den skivade löken och koka upp igen. Låt stå och dra tills champinjonerna är stekta.

2.Skär champinjonerna i mindre bitar och fräs dem i flytande margarin. Krydda med kryddpeppar, kanel och salt.

3.Varva champinjoner, lök och potatis i en ugnsfast form. Häll över grädden och strö till sist över ströbröd.

Grädda i ca 1 timme och 10 min i 200 grader

min röst skall nu komma från en annan plats i rummet

2008-12-10T14:33:00.003+01:00

Jag har hållt på med ett intervjuprojekt under den senaste tiden, och nu sitter jag och lyssnar igenom mina inspelningar. Det är så märkligt det där med hur man låter för andra. Jag kan inte komma över det. Att jag låter så här! Nu efter ett antal genomlyssnade band så börjar jag vänja mig. Men det var outhärdligt i början! Det är intressant också att alla röster man hör, alla dessa hör sig själva på ett annat sätt. Jag vill veta hur alla hör sina egna röster, en intressant men omöjlig sak. Nåväl. Jag pratar exempelvis med dialekt på otippade ställen som jag aldrig hör själv när jag pratar. Ordkombinationen "fred på jorden" fnissar jag alltid lite åt, det blir väldigt mycket dalmål just där. Och "de stora framtidshoten". Det är nog vokalen "o" som gör det, helt enkelt.

Det är också väldigt lärorikt att sitta i en situation där man är den som intervjuar. Man måste vara tolerant, inte avbryta och lyssna koncentrerat. Det har jag behövt, jag som avbryter konstant. Och när folk tycker helt konstiga saker (enligt mig). Tänka sig vad folk kan tycka! Det är så spännande att vi alla kan tycka så olika. Och för en gångs skull så får jag inte försöka övertyga någon annan. I alla andra samtal har jag nu börjat uttrycka mig lite märkligt. Efter en stunds lyssnande kommer respons som "beskriv hur det var!", "förklara mer" eller "hur tänker du kring det?".

För övrigt kommer titeln på inlägget bland annat från en fascinerande roman av Lotta Lotass. Är den bra? Ja, jag tror det. Den är fascinerande hur som helst. (Och ja, jag vet att meningen från början kommer från radions provsändningar.

en Hallbergsk anmärkning

2008-12-10T12:49:00.006+01:00

Häromdagen fick jag en avi från posten, jag skulle hämta ett paket. Jag blev lite upprörd när jag såg vad som hade hänt sedan förra gången detta hände. I tidens begynnelse (eller när jag flyttade till Stockholm för sisådär fyra år sedan) så fick man gå till posten för att hämta paket, dit är det ett par hundra meter att gå. Sen, efter en tid så fick man gå till kvarterets Konsumbutik. Lite stökigare, lite mindre personal som kunde lämna ut paketen, men ändå inte alltför besvärligt (till saken hör att Konsum ligger i samma byggnad som jag bor i). Men nu! Nu har det blivit alldeles på tok för dumt enligt min mening. Nu ska man gå till Fältöversten. Det tar kanske 20 minuter, eller 40 minuter fram och tillbaka - märk väl: i snabb takt! Och väl där ska man trängas med ännu fler människor som handlar på denna mycket större ICA-butik, för att få sitt paket. Är detta rimligt!? Det tar alltså sammanlagt cirka en timme för att hämta ett brev som är lite för stort för brevinkastet. Tänk på alla gamla damer och herrar! Det är helt förkastligt.

Egentligen är det inte så att jag är emot att promenera, inte alls. Men när jag måste promenera till ett visst ställe som ligger i en helt annan rikning än jag brukar befinna mig, gå genom ett gigantiskt köpcentrum och in i en gigantisk matbutik för att få mitt paket. Sen bära det hela vägen tillbaka! Jag är glad att jag inte har några krämpor, eller är gammal och sliten. Förutom sympatin med alla äldre (som det faktiskt finns en hel del av på dessa gator i stan) så stör det mig också rent principiellt. Jag är ju kund, det är jag som har fått ett stort brev eller betalat för ett paket. Plus att det känns ironiskt när Posten faktiskt ligger ett stenkast bort. Men vad har man att göra där numera? Inte hämta paket i alla fall. Vad är hela det stora postkontoret på Nybrogatan till för? Va? (Helt plötsligt har jag förflyttat mig från hiss-incidentens femårsstadium till att sympatisera med gubbig gnällighet på det forna Postverkets förfall. Tänka sig.)

juletider

2008-12-01T20:23:00.005+01:00

Jag älskar julen. På ett barnsligt och nästan militant vis. Det är oerhört viktigt att allt görs som det brukar, till exempel måste hela familjen klä granen kvällen innan dopparedan. Det tycker är jag mycket bestämd med, vilket mina föräldrar nog varje år hoppas att jag har vuxit ifrån. De insisterar på att det blir fint även om de inte är med, men det duger inte. Då blir det tandagnisslan och jämmer. Lite fånigt möjligen, men det struntar jag i. Luktsinnet är också mycket viktigt när julafton nalkas. Det måste dofta apelsiner med kryddnejlika i, hyacint och granbarr. Det är inte heller förhandlingsbart.

Under tiden fram till jul bör man lyssna på julmusik någon gång per dag, helst när det snöar och man är ute och går. Håkans version av Fairytale of New York till exempel. Men nu till saken. Mitt egentliga syfte var att tipsa om härliga julrelaterade saker. Igår var jag på adventskonsert i Högalidskyrkan och det var så himla vackert, jag blev i vanlig ordning rörd när det nalkades körsång och adventsvisor. De måste ha stans bästa musiker. Nu råkar det vara en till konsert den 14:e december när självaste Camilla ska sjunga med kammarkören. Det blir nog minst lika stämningsfullt. Sen är det ju kalendertider också. Annas fenomenala boktips-bloggkalender har börjat igen till mitt stora nöje.

Efter denna harang om julens härlighet så kanske jag ska poängtera att jag faktiskt blir förvånad över mig själv över hur jag håller på och ska vara så traditionell. Hur hände detta? (Nu när jag det har blvit två ytterst barnsliga inlägg så får jag väl rädda mitt anseende snarast med något vuxet. Kanske något om Kafka eller Dramaten. Vi får se.) För övrigt tror jag inte på tomten, åtminstone inte i praktiken. Men visst är idén ganska fin ändå. Han får vara med för stämningens skull.

Hissen

2008-11-29T15:34:00.004+01:00

Idag fastnade jag i en hiss och det var mitt eget fel. Det var obehagligt. Jag skulle åka ner till källaren med min mammas bagage, där hon stod med bilen som skulle packas. Min mamma har oturligt nog väldigt långa stroppar på sin ryggsäck, och när hissdörren gick igen så såg jag att en av stropparna var kvar utanför. Givetvis kastade jag mig mot dörren för att hinna öppna den innan hissen for iväg, men det hann jag ju inte. Och vips så hängde väskan uppe i hisstaket och hissen satt fast mellan två våningar. Och jag hade ingen mobil med mig och stackars mamma väntade i källaren. Och vips kände jag mig som en hjälplös femåring, men det gick ju att larma hissreparatören från hissen. Sen fick jag sitta där och ropa hallå tills en tant kom som hade tid att åka ner och meddela mamma att jag satt fast. Det gjorde att jag ännu mer kände mig som en femåring "kan du snälla åka ner och säga till min mamma att jag har fastnat?". Det blev ju inte bättre när mamma tittade in i hissfönstret och frågade vad jag nu hade ställt till med. Ynkligt svarade jag att det var ju inte mitt fel, det var ju den dumma väskan som hade fastnat. Det var väskans fel och mamma borde ju se till att inte ha så långa stroppar för det kan sluta illa.

Efter en halvtimme kom en röst från himlen (eller våningen ovanför) och frågade hur det stod till med mig där i hissen, jag skulle bara hålla mig lugn så skulle jag snart vara ute i friheten igen. Reparatören hade anlänt! Han skrattade lite åt mig när dörren öppnades och jag satt där och var ynklig, men sa lite snällt "men du, det är sånt som händer". Så utbytte mamma och reparatören menande blickar, att ja, lillflickan har ju lärt sig en läxa i alla fall. (1. Kontrollera alltid att väskans stroppar är inne i hissen innan dörren stängs, ännu viktigare är det med skosnören - det kan gå riktigt illa! 2. Medtag under alla omständigheter din mobiltelefon, även på kortare ärenden.) Jag har fortfarande inte repat mig från femåringsstadiet.

surprise me

2008-11-25T14:09:00.005+01:00

Jag tycker om att bli positivt överraskad. Den första, och största, överraskningen är Pia Johansson. För en tid sedan (i och för sig en ganska lång tid sedan) såg jag Petra von Kants bittra tårar på Stadsteatern. Och herregud vad Pia Johansson var fantastiskt bra! Det kunde jag aldrig tro. Faktiskt. Jag har mest sett henne som en lite jobbig och överdriven buskistant i Parlamentet. Men ack nej! Där hade jag fel. (I måndags såg jag däremot Glenngarry Glenn Ross på samma teater, fast utan Pia förstås, och det var inte så spännande. Det är inget jag rekomenderar.)

Nästa grej är att jag under de senaste månadernas frossat i SR:s podarkiv, och framför allt lyssnat igenom alla Spanarna. Här är förvåningen inte lika överväldigande, men jag tycker ändå att Sissela Kyle är smartare och så mycket mer skarp och rolig än vad jag trodde. Men som sagt, hon har ju gjort andra bra saker förut, så det var kanske inte en hejdundrande överraskning i lika stor grad som Pia. Angående Spanarna var det genom ett förträffligt tips jag fastnade för programmet, och mitt lyssnande på det har hittills skapat några diskussioner. Vissa verkar tycka att det är "alldeles för småborgerlig humor" för att lyssna på. Larvigt! Igår samtalade jag däremot med en vän och våra gemensamma hyllningar hade inga gränser, det slutade med konstaterandet att vi gärna skulle föda Göran Everdahls barn. Ha.

när glöggen glöder i de fyllda glasen

2008-11-24T16:41:00.007+01:00

I söndags var det pre-julmys och glöggpremiär hos de ljuvliga damerna på Midsommarvägen. Vi lyssnade på diverse julsånger, och apropå sånger har också Mads besatthet av Mister Sandman smittat av sig. Nu kan inte jag sova, men sången är lite julig med allt "bam bam bam" i stämmor så jag klagar inte. Det hade kunnat vara en värre låt man nynnar på i tid och otid. För övrigt diskuterades russin, vindruvor och vin samt att de tydligen äter katter på Island. (Lite kruiosa: apropå det samtalet har Elin gjort en blogg-comeback och raljerat över min syn på russin. För den som glömt hennes blogg efter den evighetslånga pausen så finns det nu ett inlägg tillägnat MIG! Jag storknade nästan av lycka.)

Nu så snöar det i Stockholm också! Jag förstår inte alla som ska klaga på att det snöar. Det är ju fantastiskt! Idag hörde jag några som ojade sig och sa "men det ska ju försvinna i slutet av veckan i alla fall". Varför i hela friden vill man att snön ska försvinna? Det är ju då det blir slask och outhärdligt. Nä, jag är nöjd så länge det är kallt och torrt och snön ligger vit på taken.

Gift dig och du skall ångra det; gift dig inte och du skall ångra det också

2008-11-20T00:21:00.005+01:00

Efter att Gun-Britt Sundströms Maken har stått på min att-läsa-lista i ungefär tusen år, och efter femton tips om den från mycket entusiastiska vänner har jag äntligen gjort slag i saken och tagit mig an denna pärla till kultbok. Jag fick ett infall och började läsa på eftermiddagen idag och har nu sträckläst halva boken. Den är omöjlig att lägga ifrån sig vilket innebär att jag inte gjort något av det som jag skulle idag. Frågan är om jag kommer att kunna gå och lägga mig. Om det, mot förmodan eftersom att det känns som att jag är sist med att läsa den, finns någon som inte har läst den så gör det.

Jag har bara en liten, liten anmärkning i egenskap av prosapolis. Jag vet egentligen inte om det är rätt eller fel, men det s t i c k e r så i mina ögon av böjningar som "praktiskast", "gedignaste", "etiskare". Man får förmodligen skriva så eftersom jag läser sådant över allt hela tiden! Är det bara jag som får en allergisk reaktion? Låter det inte, i princip alltid, bättre att säga "mer etisk" eller "mest praktiskt"? Puh. Jag tror med bestämdhet att det är mest rätt (inte rättast) att skriva så. Även om någon vet bättre och inte håller med.

bristande logik

2008-11-10T18:41:00.002+01:00

För tillfället är jag mycket irriterad på Spray. Jag förstår inte varför jag fortfarande använder Spray mail när det så ofta har inneburit trubbel. Mail som jag inte får, och folk som inte får mina mail. Puh.

Då är droppen när man läser detta på startsidan:

"Vi har fått information om att vissa användare har problem med nya mailen. Ett av problemen är svårigheter med att logga in. Vi jobbar för fullt med att lösa dessa problem och är tacksamma för all feedback som vi fått av er, våra användare!

Har du problem eller frågor angående mailen kan du skicka mail till kundsupport."

Vilken bra idé! När man inte kan logga in på sitt spray-konto för att skicka mail så ska man klaga på sitt problem genom att skicka mail. Smart.

a short bald guy with glasses

2008-11-10T16:13:00.003+01:00

Häromdagen när vi skulle äta tårta på mitt jobb så var det en som sa att hon ville äta sin tårta med kniv och gaffel, och sedan ytterligare en som sa att hon också ville göra det. Märkligt. Det verkade som en trend påbörjades där vid bordet, varpå jag fnissande var tvungen att påpeka referensen till Seinfeld när George skapar en trend att äta Snickers med just kniv och gaffel. Men det värsta var att alla runt bordet bara tittade helt tomt och oförstående på mig! Ingen förstod vad jag menade. Då sa jag lite överslätande, ja, men ni vet George i tv-serien Seinfeld? Fortfarande ingen reaktion. Jag är häpen över detta. Av tio personer, majoriteten mellan 30 och 40 år, så visste ingen vad Seinfeld är! Är inte det konstigt? Är inte Seinfeld allmänbildning? Sen behöver man ju inte tycka om serien, eller ens ha sett särskilt många avsnitt, men jag trodde att alla visste att det finns en väldigt känd tv-serie som heter Seinfeld och att en av huvudpersonerna heter George. Tji fick jag, och sen följde en stunds pinsam tystnad.

2008-11-05T23:12:00.007+01:00

Eftersom att jag inte har skrivit sedan jag såg Okkervil river så måste jag nu basunera: det var fantastiskt. Det var så väldigt, väldigt bra att det förmodligen hamnar på topplistan av konsertupplevelser. Ack denne Will Sheff! Han ser ut som en vuxen Harry Potter och sjunger så nedrans bra. Detta fick Jenny att efter konserten med drömmande blick påstå: "Jag tror att jag älskar honom. Jag tror att det är han!". Nu kanske det verkar som att vi är fjorton, men tro mig, det var verkligen något alldeles extra.

För övrigt är jag upprymd över att Obama vann till slut. Nu kan man dra en lättnadens suck och förhoppningsvis somna inatt. Detta kan bli spännande, nu kan det väl kanske hända lite mer bland annat i miljöarbet från USA:s sida. Yey!

Och så har jag, tro det eller ej, blivit besviken på Håkan. Jag såg på Malous förmiddagsprogram på tv4 för några dagar sedan när Håkan gästade. Vilken pina! Han var hes och kunde inte sjunga. Han satt där och var fullkomligt frånvarande ("det blev lite för mycket tequila igår"). Vissa stunder var jag nästan övertygad om att han skulle kräkas. Åh, det var så pinsamt. Snälla söta rara Håkan, varför gör du så här mot mig? (Sen såg jag "Dom kallar oss kändisar" på Svt och nu allt är näst intill förlåtet. Näst intill.)

go turn their heads, go knock them dead, go break their hearts

2008-10-30T13:14:00.006+01:00

I tisdags såg jag Håkan Hellström på Cirkus, och ikväll är det dags för Okkervil river på Medis. Vilken vecka va? Angående Håkan så har han en ganska pinsam effekt på mig, jag blir fullkomligt okritisk och knäsvag. Han är ju så rar, som Mads påpekade efter konserten. Ja, och han är så fin - den här turnén till ära i lila sammetskavaj. Och när han sjunger Brännö Serenad om sitt livs kärlek och påpekar att det trots allt slutade lyckligt så fullkomligt smälter man ju. Efter spelningen konstaterade vi krasst att vi bor i fel stad. Jag menar, det räcker nästan (!) att man pratar så fint som Håkan gör för att jag ska falla handlöst. Skånska funkar det med. Men stockholmska? Nej. Det är nog en av de mest oattraktiva dialekterna.

Hur som helst så är jag benägen att hålla med Johanni en aning angående konserten. Vad hände egentligen med Aprilhimlen? Varför så långsamt och nästan a capella? Sen hör jag onekligen till den delen av publiken som blir nöjd bara av att få se Håkan spela som man är vid van att Håkan spelar. Det är alltid lika intressant att försöka förstå att man har det gemensamt med den samling människor som går på Håkans spelningar. Det måste vara det enda man har gemensamt. (På Dalarnas tidningars hemsida kan man också göra ett test om hur stort fan man är av Håkan. Jag är stolt över mina "8-10 rätt". Det roligaste var dock formuleringen "vilken av Håkans låtar FÖRSÖKTE Fredrik Virtanen sjunga". Haha.)

Well, nu väntar jag in J för att se Okkervil ikväll. Det ska bli spännande, bara min krasslighet försvinner. Sjungandet och den iskalla promenaden från Djurgården i tisdags har gjort sitt. Jag har visserligen mest lyssnat på Okkervils The Stand Ins. Den är grym, så jag gissar att kvällen blir fenomenal.

Silverfisken

2008-10-22T23:04:00.005+01:00

Jag håller för närvarande på att läsa en fullkomligt vidrig historia, Silverfisken av Sofia Rapp Johansson. För första gången i mitt liv så tror jag inte att jag kommer kunna läsa boken till sista sidan. Det är så äckligt, hemskt och fruktansvärt att det inte går att ta in.

Det är något slags självbiografisk poesi, eller "lyrisk monolog" som det står i baksidetexten. Om incest. Och den är detaljerad, så detaljerad att jag vill kräkas efter i princip varje ord. Detta är så illa. Och man borde läsa för att förstå att det finns barn som har det så, men herregud, det är vidrigt. Boken vann årets Katapultpris, och en del av motiveringen var att "hoppet finns närvarande hela tiden, i varje ögonblick, genom själva språkets glädjestrålande vägran att låta förnedringen ta över". Men jag ser inget hopp! Jag kan inte fokusera på språket. Jag ser bara elände, så mycket elände att det knappt är möjligt att läsa.

När verkligheten är så nedrig så vill jag inte veta. Jag håller med Elly, nu får det vara nog. Kan inte verkligheten bättra sig någon gång snart? Som den är just nu så vägrar jag att befatta mig med den. (Jag tar tillbaka allt om att ta till vara på nuet, nuet kan slänga sig i väggen. Jag förväntar mig att verkligheten tar det här på allvar och ger glada besked framöver, jag accepterar inget annat än glada besked.)

WallE

2008-10-21T23:45:00.004+01:00

Nu har jag sett en film som jag inte ska klaga på. WallE, om den ensamma roboten som är kvar på jorden om 700 år och staplar sopor högre än skyskrapor. Jag tyckte det var en väldigt, väldigt söt film. Samtidigt som den var dystopiskt svart och skrämmande tänkvärd. Det är en bra kombination. Hoppas att den har haft många besökare i USA, det kan behövas.

Människorna i filmen, som för övrigt bor i något stort rymdskepp där de åker runt i eldrivna stolar hela dagarna, är så feta att de inte kan gå. Och jorden är en skräphög. Det låter kanske övertydligt men det är gjort på ett bra sätt. Faktiskt. (Sen, om man vill vara sån, så kan man ju alltid klaga på saker. Exempelvis heteronormativiteten som alltid: att två robotar som blir kära i varandra måste ha tydligt olika kön är uppenbarligen viktigt. Annars hade man ju ett ypperligt tillfälle att göra dem lite androgyna, jag menar, hur ofta är robotar tydligt könsbestämda anyway? Det hade varit lite spännande om det inte var så säkerställt i filmen, hur som helst. Men nu gapar jag efter mycket! Miljö- och (över)konsumtionsperspektiv räcker långt för en barnfilm. Så är det.)

det är synd om människorna

2008-10-21T22:58:00.005+01:00

Det är roligt att DN:s Niklas Wahllöf sågar tv-serien Färjan. Inte för att man borde förvänta sig annat. Det måste ju vara det värsta skräpet som sänds? Bara reklamen räcker för att man ska må illa. Jag förstår inte varför någon skulle vilja titta på folk som är så pinsamma som de tydligen är på sådana kryssningar. Alltså, i reklamklippen för Färjan så ser man en man som är så stupfull att han inte kan ta sig ned för en trappa. Och folk som fuldansar och hånglar på ett dansgolv. Och folk som blir nedbrottade av vakter för att de beter sig allmänt illa. Är det roligt? Är det bara jag som skäms till döds och byter kanal i panik? Stackars, stackars människor. Det värsta är att Kanal 5 tydligen fått in hundratals brev från folk som vädjar till dem att inte sända bilder som kommer att få deras äktenskap att gå i kras. Det är vedervärdigt, jag ska aldrig mer åka på en sådan båt. Aldrig. (Då kan man fråga sig hur Viking Line tänkte, att det skulle vara bra publicitet för kryssningar? Hmm.)

Lite kuriosa: jag har faktiskt städat på just den här båten. För ganska många år sedan. Det var förmodligen det mest vidriga jag har gjort. Vi skulle städa badrummen på runt en minut per hytt. Ha! Det är ytterligare ett skäl att inte åka på den båten vill jag lova. Usch.

(snille och) smak

2008-10-10T15:11:00.006+01:00

Jag tänker, precis enligt Annas kloka råd, inte ljuga om att jag har läst Jean-Marie Gustave Le Clézio för det har jag inte. Men nu vill jag så klart göra det, som alltid efter att Horace presenterat pristagaren. Det är lite så att Horace smak är lag (med reservation för överdrift: jag har ju i och för sig ägnat en magisteruppsats åt att kritisera hans fru, så det kanske inte stämmer i alla väder). Alla, som vet mer än jag, tycks säga att det är ett bra val. Han verkar intressant och postkolonialt rätt i tiden. Och en helt irrelevant åsikt: han har ju ett så tjusigt namn! (ALLT franskt är spännande och exotiskt, n'est-ce pas?)

Men jag tycker Le Clézio verkar smakfullt blygsam och ödmjuk, en humanist och idealist. Plus att han i DN:s intervju från februari lite oväntat framhåller: "Avgörande för min stil blev den amerikanska författaren J D Salingers 'Räddaren i nöden'. Det är en av tidernas bästa romaner!". Man kan ju inte annat än att hålla med. Så lättköpt är jag - nu har jag efter de senaste dagarnas ståhej och ett sådant uttalande helt enkelt bestämt mig för att gilla valet. Och tycka massa saker. Punkt.

Livet måste vara en berättelse annars krossas man under det

2008-10-06T13:38:00.008+01:00

Det är till min förtjusning mycket om litteratur just nu. Det har varit bokmässa, Göran Hägg har listat 1001 böcker man måste läsa innan man dör och på torsdag tillkännages årets Nobelpris i litteratur. Apropå bokmässan blir jag matt utan att ens ha varit där, och Häggs bok känns lite överflödig för mig rent personligen - som om man inte är stressad nog att hinna skriva ner allt på att-läsa-listan, än mer hinna läsa allt som står där. Och Nobelpriset: kan folk inte lära sig att de förmodligen aldrig kommer att förhandstippa rätt pristagare?

Men åter till böcker. I mitt nyvunna lyssnande på SR:s podradioarkiv hittade jag Jessika Gedins sommarprogram, där hon träffande påpekade att identiteten är en blandning av arv, miljö och de böcker hon har läst. Så, vilka böcker har egentligen haft störst inverkan på vem man är? Är det ens möjligt att förstå det själv? Kitty-böckerna under lågstadiet gjorde säkert sitt, och de kanske inte är de första man kommer att tänka på.

Det behöver kanske inte alltid vara det bästa man har läst, utan något som verkligen har fastnat just i den tid som man läste det. Som har krupit in i ens liv, där läsupplevelsen åstadkommit något i ens bild av sig själv och världen. För mig är det böcker som Egalias döttrar, The Bell Jar, Under det rosa täcket, Wide Sargasso Sea, A room of one's own, Dykungens dotter. Eller varför inte tidigare: Janne min vän, Mio min Mio, Godnatt Mister Tom. Och om (förtvivlad) kärlek: Thérèse Raquin, Oskyld, Doktor Glas. Om något som man med skräckblandad förtjusning skulle vilja leva i: Gentlemen, The Secret History, Special Topics in Calamity Physics, Harry Potter! Nu varken vill eller kan jag sluta, det finns så mycket som man inte vill lämna därhän. Men det får vara. Det blir väl till slut en lista på nästan allt man någonsin har läst - och det är väl det som är poängen. Utom möjligen Da Vinci-koden och Liza Marklund. Fast de gjorde väl något de med. Möjligen.

om töntar

2008-09-30T21:08:00.008+01:00

Vanligtvis är jag svag för töntar. Eller nördar kanske man ska kalla dem. De taniga pojkarna som är missförstådda. Med glasögon och okammade frisyrer. Det brukar vara en regel utan undantag. Jag vet inte varför egentligen, det är väl för att de inte är så uppblåsta utan snarare blygsamt stammande underbara.

Nu på senaste tiden har jag dock insett att det inte alltid gäller. Jag såg till exempel Napoleon Dynamite häromdagen, och Napoleon ser ju ut som en klassisk nörd och beskrivs som en "antihjälte" - alltså något jag borde vurma för på direkten. Men jag måste säga att jag inte föll pladdask för Napoleon. Jag tyckte han var ganska störig. Inte alls underbart blygsam, utan bara apatisk. Nepp, inte en av mina favorit-töntar. Trots att han ser ut som en livs levande, emellertid något deprimerad, Karl-Bertil Jonsson (som ju är en fantastiskt fin pojke, och nörd, som jag tycker mycket om).

and the planet is safe, for now

2008-09-23T15:09:00.002+01:00

Conor säger en fin sak om att fånga dagen:

"That's all we have really. I mean, you can think back and you can sort of peak into the future, or what your idea of it is. But that's all we have, and it's a gift. That is why it's called "the present", you know."

Fin intervju. Men, herregud, han måste skaffa lång lugg igen. Vad har han gjort med håret nu?

Det finns en annan söt Conor-grej på youtube, när han spelar gitarr och sjunger "Space invaders" tretton år gammal. Man häpnar lite över den killen då och då.

rättelse

2008-09-22T22:11:00.003+01:00

Det är ju Mads som är tonic. Viktiga grejer! Man vill ju inte bli kallad fel namn. Och jag blandar alltid ihop vem som är vem. Varför är jag gin? Jag måste komma på en referens till det. Kanske för att jag är starkare? Mer koncentrerad? Jag fattar inte. Men nog nu, rättelsen är att jag av Mads går under namnet gin. Punkt.

ett försök att vara tillags

2008-09-18T21:37:00.006+01:00

Nu har jag blivit utmanad av inte mindre än tre personer. Så jag är väl tvungen att anta utmaningen. Men om man inte behöver komma på nya vänner att utmana så kan jag väl utmana dem tillbaka? Hmm.

1. Tre namn du går under:
- Hille (vidrigt! Pers påfund.)
- Helenius
- Tonic (Mads är gin. Vi är bäst tillsammans, helt enkelt.)

2. Tre saker som skrämmer dig:
- Valet i USA
- Anders Borg
- Rymden

3. Tre saker du har på dig:
- Strumpor
- Linne
- Pyjamasbyxor

4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- "A Young Summer's Youth" med Joel Alme
- "Milk Thistle" med Conor Oberst
- "Anna" med Hello Saferide

5. Tre sanningar:
- Sanning finns inte (how come you say it like you're right?)
- Det har varit solsken i Stockholm idag.
- Det har inte regnat i Stockholm idag.

6. Tre hobbys:
- Läsa
- Virka
- Dricka kvällsthé

7. Tre saker du vill ha:
- Rättvisa
- Ett husdjur
- En resa till New York

8. Tre personer du utmanar :
Alla jag känner har ju blivit utmanade. Möjligen kan Mads vara kvar. Hon känner många, hon kan utmana fem, två åt henne och två åt mig.

like old times

2008-09-17T10:32:00.003+01:00

Min äldsta vän (och nu hoppas jag att ni förstår att hon inte är så gammal, utan snarare den som jag känt allra längst) har flyttat nästgårds! Eller så nästgårds som det kan bli i Stockholm. Det gör mig glad. När vi var små bodde vi grannar, och nu gör vi det igen. Jag hoppas att det innebär många spontana thédrickningar på kvällarna i höst.

I don't want to feel like it's an end of a summer

2008-09-16T12:32:00.004+01:00

Att arbeta monotont med att infoga enkätsvar och dricka kaffe hela dagarna är ganska trist och dödar all inspiration i hela världen?

stämmer helt och hållet
stämmer ganska bra
stämmer varken bra eller dåligt
stämmer ganska dåligt
stämmer inte alls

Istället borde man kanske leva fattigt och leka i lövhögar hela hösten igenom, läsa böcker och inspirireras?

instämmer helt
instämmer till stor del
instämmer något
instämmer inte alls

the Dark Knight

2008-09-10T12:44:00.002+01:00

Jag är lite besviken. Jisses vad den här filmen är hypad, och vad det pratas om hur otroligt fantastiskt fenomenal den är. Heath Ledger gör sin bästa roll, och så vidare. Vilket jag tycker är lite av ett overstatement. SÅ bra var den faktiskt inte! Jag såg att den blev rankad som den näst bästa filmen någonsin, efter Gudfadern I. Puh, vilken överdrift.

Alltså, den är okej. Men väldigt lång, och jag tänkte på det under filmen att den var så himlans lång. Aldrig ett gott tecken. Och dialogen! Gud, vad det är störande när det är någon av rollerna (i det här fallet Morgan Freeman) som hela tiden i dialogen måste förklara vad det är som händer. Väldigt tröttsamt. Och vad i hela världen är det med Batmans röst? Varför ska han prata med så mörk röst? Jag kan inte ta det på allvar.

Sen är det ju lite coolt med trixen han gör med sin mastodont-motorcykel. Och när han flyger. Jag gillar när han flyger. Men det ger inte filmen betyget 9/10. Kanske 6/10. Hmm. För övrigt så är Heath Ledger bättre i Brokeback Mountain (vilket är en film som är betydligt närmare betyget 9/10 än denna...).

"because of Edward Cullen human boys have lost their charm"

2008-09-08T18:28:00.004+01:00

Idag är jag mer välvilligt inställd till DN. Och lite stolt över annas skarpa inlägg i kulturdelen om Meyers vampyrböcker. Även om jag inte läst böckerna låter denna kommentar i vilket fall som helst träffsäker (jag är inte partisk, nej!). Jag blir sugen på att läsa om Edward och Bella, trots "heteronormativitet och sexuell moralpanik". Spännande. (Briljant också att knyta ihop artikeln med Emma Bovary och med kritiken av konsumtionssamhällets, likt vampyrernas, "törst som aldrig går att stilla". Klockrent.)

just let me have my coffee before you take away the day

2008-09-03T09:29:00.007+01:00

På Dagens Nyheters framsida igår toppades nyheterna med att "Olyckligt äktenskap kan bero på generna". Svenska forskare har tydligen kommit på att 40% av alla män har en genetisk tendens till olyckliga äktenskap och missnöjda fruar.

Well. Till att börja med så tror jag inte på det, (de har fel!) men den främsta frågan är vad i allsindar vi ska med denna information till? Det värsta med DNA- och gendebatten är att det liksom tar bort individers och samhällets ansvar. Vi kan ju skylla allt jobbigt på generna verkar det som. Samhället behöver inte förbättra sig eftersom alla brottslingar begår brott för att det sitter i deras gener. Alla ni missnöjda fruar, era män har inget ansvar för att ni ska ha en bra relation, nej, det beror bara på deras gener. Sorry. Om det är så att männen slår sina fruar så är det ju väldigt tråkigt, men de kan egentligen inte rå för det eftersom deras DNA är på det viset.

Jag kanske är lite hård nu, säkert skulle de säga att det är en kombination av miljö och gener. Visst. Men jag förstår fortfarande inte vad informationen är relevant för? Vem hjälper det? Mår någon part mindre dåligt i sin sorg över ett olycklig äktenskap om det visar sig vara genetiskt? Det tror jag faktiskt inte.

I've asked you in forty different ways and this time you better come up with a fresh answer

2008-08-31T22:03:00.008+01:00

Den här filmen kan man inte se för många gånger. Det är bara så. Reese Whiterspoon och Joaquin Phoenix gör ju helt fenomenala roller, och sen kan man inte annat än att gripas av historien. Om man också gillar musiken är ju varje sekund av filmen sevärd, eftersom Joaquin och Reese faktiskt kan sjunga.

Att detaljer som att birollerna Elvis och Jerry Lee Lewis är med och hänger, och allas covers på allas låtar, tycker jag gör allt lite extra roligt. Väldigt bra när June och Johnny sjunger Dylans "It ain't me babe", till exempel. Och faktumet att det var June som skrev "Ring of fire" är så hårt, men underbart. Ack den kärleken. Så fick de varandra till slut. Snyft.

en fri kvinnas bekännelser

2008-08-28T21:39:00.004+01:00

Ikväll upptäckte jag att sista avsnittet av En fri kvinnas bekännelser, av Jennifer Fox, gick i repris på Svt. Jag blev lite ledsen att jag helt glömt bort att repriserna har gått i sommar. Det är en fenomenal dokumentärserie. Obehaglig, upprörande, personlig men framför allt bra. Det är fin musik också. Förut när jag såg den blev jag lite irriterad på att den har ett så tamt och "återställande" slut när Jennifer upptäcker att hon trots sitt tidigare genomgående motstånd vill stadga sig och skaffa barn. Att det liksom tog udden av allt det slagkraftiga i de andra avsnitten. Nu tyckte jag att det var ganska fint. Att det var hoppfullt, att hon trots allt ville, och trodde, på ett liv med barn utan att vara fastkedjad vid blöjberget. Det blev synnerligen mer intressant. Ändå.

"she was Norma Jean playing 'Marilyn' playing 'Angela'

2008-08-27T19:44:00.004+01:00

like a Russian doll in which smaller dolls are contained by the largest doll"

Jag har varit upptagen med att läsa Blonde. På engelska, vilket tar sin lilla tid. (Kanske inte en skälig ursäkt för den extremt långa bloggpausen, men det är en väldigt läsvärd bok må jag säga. Ack så bra.) Nu har jag blivit fullkomligt besatt av Marilyn. Allt är så tragiskt, fascinerande, spännande, tjusigt. Puh. Till råga på allt hittade jag till Museum Erotica i Köpenhamn i helgen, där de hade en magnifik Marilyn-utställning med mängder av snygga filmaffischer och prylar. Ett hett tips om man ska besöka Köpenhamn. Riktigt riktigt bra.

Marilyn är för mig ett extremt exempel på någon slags total feministisk ambivalens. En konstruktion. Namnet, sminket, håret. Allt. Samtidigt som hon är oemotståndlig. Jag kan inte riktigt komma överens med min fascination inför det här. Marilyn personifierar ett krock mellan offer och styrka, mellan att komma långt genom att spela efter de regler som är givna istället för att trotsa dem. Var hon ett offer? Var hon helt enkelt smart? Samtidigt kan man inte komma ifrån tragiken i att de som tjänade storkovan på att exploatera henne var gubbar. Nåväl. Joyce Carol Oates är hursomhelst mästerlig på att nyansera myten om Marilyn.

"Never can you climb over this wall, you're not strong enough; girls aren't strong enough; girls aren't big enough; your body is fragile and breakable, like a doll; your body is a doll; your body is for others to admire and to pet; your body is to be used by others, not used by you
...
There's a hidden door in the wall, but you must wait lika a good little girl for this door to be opened. You must wait patiently, and you must wait quietly. You must not knock on the door lika a naughty boy. You must not shout or cry. You must win over the doorkeeper - an old, ugly, green-skinned gnome. You must make the doorkeeper take notice of you. You must make the doorkeeper admire you. You must make the doorkeeper desire you. And then he will love you and do your bidding. Smile! Smile, and be happy! Smile, and take off your clothes!"

en fin linje

2008-07-20T09:33:00.002+01:00

The Nordic summer house experience has a few intristic qualities that tend to drive the inhabitants back to civilisation. Among these are the mosquitos, the cold nights whitout electricity and the thin line between much needed relaxation and utter boredom.

Mja. Jag ska till landet en vecka, min mosters, ute på vischan. Med min mormor (som har stenkoll på väderprognoser och menar att det utlovas högsommarvärme från onsdag). Jag ska läsa böcker. Jag har en gedigen hög med fina böcker som jag suktat efter att ge mig i kast med. Det ska bli skönt, och en mycket välbehövlig semester. Vi får se när tristessen slår in. Kanske ganska snart. Men det är en viss charm att ha tråkigt också. Det finns i alla fall elektricitet. Puh.

Over and out.

I guess life came in the way

2008-07-10T20:32:00.003+01:00

Sommar och ja, bloggtorka till synes. Som vissa kommenterat. Nu när man borde ha tid finns ingen, märkligt nog. Men nu är jag igång igen. Skärpning.

Jag är i alla fall glad, för jag har hittat en förtjusande musiktipsande vän på mitt (annars ganska trista) jobb. Det är roligt. Jag har träffat på en massa trevlig, sweet music. Blivit fullproppad med ljuvliga sånger från This is Ivy League, Cats on fire, Saturday looks good to me, the Weepies, Au revoir Simone, Teitur, Band of horses, Mates of state. Med mera. Till er som gillar sweet music, kolla upp dessa på stubinen tamejtusan. Och om ni redan visste om dessa trevliga band så är jag sur för att de inte nått mig förrän nu. Och därmed basta!

This is Ivy League är glada, lite som jag när jag lyssnar på tralliga sånger. Söta är de också.

am I or the others crazy?

2008-06-11T15:58:00.005+01:00

Jo, jag får väl ändra mig om det där med klichépiraterna. Min pappa upplyste mig om att de minsann inte var att leka med, att de skjuter med kulsprutor och är allmänt läskiga och vedervärdiga.

Varför säger man "jag höll på att säga"? Om man säger så, så säger man ju det man höll på att säga. Det blir fjantigt. (Jag hakar upp mig, lyssnar ju på intervjuer fortfarande, dagarna i ända)

En rolig sak, idag var det någon som sa "tappade sugar och lägre ambitionsnivåer". Det var roligt. Jag kan således försvara mitt obotliga talfel: dammsuga, dammsugar och dammsugat.

Pirater?

2008-06-05T21:29:00.004+01:00

Detta stod i DN idag, och eftersom jag numera är insnöad på Försvaret (absolut inte en försvarsälskare, men nyfiken, jo) hajade jag till lite.

"Svenska flottan redo för piratjakt
Svenska flottan är redo att med korvetter jaga pirater utanför Afrikas kust. Det är Försvarsmaktens svar på en fråga från regeringen. Om den svenska internationella korvettstyrkan på totalt 200 personer sätts in sker det i september-oktober utanför Kenyas och Somalias kust och inom ramen för den franska Operation Alycon.
Operationen är ett sätt att med örlogsfartyg skydda handelsfartyg mot pirater. FN:s säkerhetsråd har enhälligt godkänt en resolution som tillåter länder att skicka krigsfartyg till Somalias territorialvatten för att bekämpa pirater. Det svenska deltagandet är planerat till tre månader"

Finns det priater på riktigt? Inte bara sådana som laddar musik olagligt? Min mamma har alltid sagt att det inte gör det. Har hon fel? Det låter onekligen lite som en lekstuga, varför kallas de pirater? Är det sådana som Jack Sparrow med en romflaska i handen? Har de döskalleflaggor? Detta är för mig en nyhet. Jag trodde sådant var på låtsas. Jag vill se en bild på piraterna. Nu.

Kan vi inte låta piraterna hållas? De tar från de rika och ger till de fattiga, väl? Fast det kanske är bättre att jaga pirater än att jaga fantom-ubåtar i Stockholms skärgård. Jo. Så är det nog.

Bandleader?

2008-06-05T15:33:00.002+01:00

Det har tagit mig, låt säga, 14 månader att kunna säga det här: magisteruppsats, check!

Nu är det bara en opponering kvar, men jag tycker att det är lite småroligt. Då får man ju höra vad andra tycker, bring it on!

En rolig sak var att när jag skulle kolla det sista såg jag att ordet "Handledare" på framsidan var rödmarkerat, som om det vore felstavat. Det visade sig att Word hade trixat till det och bytt till engelska. Förslaget var att jag skulle skriva "Bandleader" istället. Eller "Gangleader". Det var roligt. Speciellt om man tänker sig min 55-åriga handledar-professor som något utav dessa. Tss.

coco la munjo

2008-06-01T13:35:00.005+01:00

Jag har ett block som jag kladdar i, mest strunt jag skriver när jag pratar i telefon. Ibland något viktigt som jag behöver komma ihåg. Då och då måste blocket rensas, speciellt när man har för många tråkiga skolböcker att läsa. Och jag fascineras alltid över det som står där, associationer man kan förundras länge över. Ett slags intuitivt, auomatiskt skrivande som bara kommer fram när jag inte tänker på vad jag gör. Exempelvis:

"medlem medelhemsida medelträdgården medelvärden medelkonsten medelklassen"

eller "lille katt liten tass"

eller "tokig tok take token"

eller "mesboll mesboll mesboll mesmör mes-smör"

Haha. Ibland undrar jag om jag inte är tokig egentligen. Katten och tassen syftar säkerligen på att jag pratade med Mads, en liten katt som har skadat sin tass. Det andra vet jag inte vad det kommer ifrån. Förmodligen något med Trädgårdens hemsida som utlöste det översta, vad vet jag.

På tal om Trädgården så har det äntligen öppnat, och sommaren är här! Det måste givet bli sommarens häng. Jag blir så lycklig av ett ställe som spelar bra musik, på riktigt. Jag är mycket nöjd efter gårdagen, hoppas att det håller i sig.

smälter

2008-05-25T16:23:00.003+01:00

Nej, nu var det alldeles för deprimerande med snöbilden. Den är ju borta nu, snön alltså. Idag har jag varit på Sigtuna folkhögskola och tittat på fotoutställning, och det var var extraordinärt. Särskilt juniors bilder var fenomenala. Jag blev mycket imponerad. I efterhand kom jag att tänka lite på Claires fotografier, i Six feet under. Med urklippta och rivna grejer på ett ansikte, fast på ett annat sätt. Extremt bra med andra ord, när man refererar till sådant. (Där har ni som inte sett Six feet ytterligare en anledning att göra det)

För övrigt är det sol ute, och jag har tvättat mina fönster. Nu ser man ut. Och i mitt fönster kan man sitta och titta i solen, det är bra. Det blir så varmt att sådana här saker händer:

vår?

2008-05-18T22:35:00.003+01:00

Så här såg det ut hemma på våra soptunnor i dalom igår.

en lovsång

2008-05-18T00:19:00.003+01:00

En lördagkvällning som denna sitter jag och förundras över Birgitta Trotzigs mästerlighet:

"I kärleken, den dödliga skadan som mitt liv sakta förblöder ur, är jag bevarad"

Hon är otrolig, den människan. Sjukt bra.

Egentligen sitter jag faktiskt och pysslar med det sista (ja! tro det eller ej!) på min mastodontuppsats. Nu ni, nu ska den tamejtusan in.

Några frivilla korrekturläsare? Jag gör vad som helst, nästan, och är evigt tacksam. Om det skulle räcka. Men som sagt, den är lång. Och lite svår, men inte så värst. Och ska skickas ganska snart. 73 sidor, mycket Foucault, Butler och Rancière. Och mycket Bübins unge, förstås. Man bör gilla litteraturvetenskap. Hmm. Några frivilliga? Eh.

bigmouth strikes again

2008-05-16T13:23:00.003+01:00

Jag tänkte vara lite politisk och skriva något om allt inför valet i USA. Men sen så kom jag på att jag inte riktigt orkar nästan. För det är så deprimerande. USA kan komma att (hoppas hoppas hoppas) få sin första kvinnliga, eller sin första svarta, president. Det är på tiden, kan man tycka. Men USA är ett sånt knepigt land. De har givit oss strålande författare, filosofer, allt. Jag menar, hälften (minst!) av ens husgudar är amerikanska.

Samtidigt är det ett land fullt av dårar. Jag såg på ett reportage om debatten kring Clinton och Obama, när de intervjuade vanliga människor runt om i landet som tidigare röstat på demokraterna (framför allt vita män). De fick först frågan "Tycker du att en kvinna kan vara president i USA?". Nästan alla svarade bestämt nej. Sen fick de frågan "Tycker du att en svart man kan vara president i USA?". Nästan alla svarade bestämt nej. Vad skulle de göra då? Jo, de skulle antingen inte rösta alls, eller rösta på republikanerna istället. Jävla vardagsrasism, och vardagssexism. Hoppas de inte röstar alls. (Jag vet egentligen att allas röst är lika mycket värd, att man ska ha respekt för åsikter och så vidare. Men jag erkänner, jag har inte det. Hoppas att de inte röstar alls.)

Men politik är ju knepigt ibland. Och jag fick ett roligt mail häromdagen som på ett annat sätt än detta visar hur tokiga amerikaner kan vara. Det var roligt. Enjoy!

These are from a book called Disorder in the American Courts, and are things people actually said in court, word for word, taken down and now published by court reporters who had the torment of staying calm while these exchanges were actually taking place.
______________________________________
Q: Are you sexually active?
A: No, I just lie there.
______________________________________
Q: What is your date of birth?
A: July 15th.
Q: What year?
A: Every year.
______________________________________
Q: How old is your son, the one living with you?
A: Thirty-eight or thirty-five, I can't remember which.
Q: How long has he lived with you?
A: Forty-five years.
______________________________________
Q: What was the first thing your husband said to you when he woke up that morning?
A: He said, "Where am I, Cathy?"
Q: And why did that upset you?
A: My name is Susan.
______________________________________
Q: Now doctor, isn't it true that when a person dies in his sleep, he doesn't know about it until the next morning?
A: Did you actually pass the bar exam?
___________________________________
Q: The youngest son, the twenty-year-old, how old is he?
_____________________________________
Q: Were you present when your picture was taken?
______________________________________
Q: She had three children, right?
A: Yes.
Q: How many were boys?
A: None.
Q: Were there any girls?
______________________________________
Q: How was your first marriage terminated?
A: By death.
Q: And by whose death was it terminated?
______________________________________
Q: Is your appearance here this morning pursuant to a deposition notice which I sent to your attorney?
A: No, this is how I dress when I go to work.
______________________________________
Q: Doctor, how many autopsies have you performed on dead people?
A: All my autopsies are performed on dead people.
______________________________________
Q: ALL your responses MUST be oral, OK? What school did you go to?
A: Oral.
______________________________________
Q: Doctor, before you performed the autopsy, did you check for a pulse?
A: No.
Q: Did you check for blood pressure?
A: No.
Q: Did you check for breathing?
A: No.
Q: So, then it is possible that the patient was alive when you began the autopsy?
A: No.
Q: How can you be so sure, Doctor?
A: Because his brain was sitting on my desk in a jar.
Q: But could the patient have still been alive, nevertheless?
A: Yes, it is possible that he could have been alive and practicing law somewhere

skjut dom!

2008-05-05T13:08:00.004+01:00

Jag börjar tröttna lite på att jobba, ibland, speciellt när solen skiner utanför fönstret och man sitter vid en dator. Det är inte riktigt rätt. Men jag vet, bortskämt att klaga. Och Försvarsmakten blablabla. Jag har blivit rätt intresserad ändå, efter att ha fått höra så mycket. Jag har bland annat börjat fråga folk om deras upplevelser i lumpen, nördigt nog. Men man blir ju så insnöad.

Men allt snack, ibland somnar man nästan. Då är det roligt när någon intervjuad person, som babblar på om Försvarsets problem drar något oväntat skämt. Till exempel det skämt som min far alltid har som standardsvar på allt. "Skjut dom". Om man gnäller det minsta, om man säger att något är dåligt så svarar min pappa alltid så.

Idag:
- Vad ska man göra med chefer som behandlar sin personal dåligt?
- Skjut dom!

Då fnissar jag. Länge. Och alla i rummet tittar skumt, när jag sitter framför datorn med hörlurar och fnissar hejdlöst. Men så är de flesta här torrbollar också.

comme-il-faut

2008-05-02T23:15:00.004+01:00

Det har varit Valborg, återigen utan att skymta en endaste brasa. Bara solsken och vin, bland många unga och glömska i Uppsalas virrvarr. Men mycket roligt. Och Jenny Guldfot har varit på visit i staden. En dag åkte vi till Skogskyrkogården och åt vindruvor sittandes på min knallblåa filt snodd från ett ryskt flygplan. Denna extraordinära filt ger alltid ett visst skimmer till alla möjliga utesittningar.

Sen strosade vi mest runt bland alla tallarna och oroade oss för att de som lutade värst skulle falla. Det var en fin utflykt.

Nu är jag hemma i Dalom, i byn som stoltserar med den kurbitsmålade telefonkiosken som varit med i flertalet kända sammanhang. På tv.

Exempelvis var den med i programmet "På rymmen" när Hjalle och Heavy rymde runt i Sverige. Det var ett stort samtalsämne när det begav sig.

bortsprungna katter ropar tillbaks

2008-04-25T16:09:00.004+01:00

Jag har återigen fått pippi på en maträtt, eller en ingrediens möjligen. Marinerad tofu! Det är grymt. Finns också att köpa på Sveriges Dyraste Konsumbutik (konsum übermalmstorg) för 22 ynka kronor, en saftigt stor ekologisk bit! Helt sanslöst. Så nu ska det banne mig ätas tofu. Mer tofu till folket.

(Jag försökte, för att piffa upp inlägget lite, att hitta en bild på tofu. Problemet är bara att det ser så sjukt oaptitligt ut att det blir bättre utan.)

Sen ska det drickas vin i solen. Tills det blir kallt. Det är ju vår, vår, vår! Hallelujah. (Det är ungefär den känslan som den första minuten på "Mitt Gullbergs Kaj paradis", ni vet. Eller va sjutton, hela låten.)

know the value of staying well-dressed

2008-04-22T22:19:00.003+01:00

Det finns ett stort problem med serien Ugly Betty. Det är att den heter Ugly Betty. Ett: Jag tycker att Betty är snygg. Betty är cool. Betty har fina klänningar. Betty har stil. Två: Hur bra är det att en serie om en tjej som klarar de grejer som hon vill göra, och är skitbra, fokuserar på att hon skulle vara ful? För att hon har glasögon? Tandställning? Lite tokiga och ovanliga kläder? (Svara på det minsann! Va? Va? Va?)

Är det så månne att de vill sända ut budskapet att även "fula" kan ha ett fint liv?Det är tamejtusan det fånigaste som finns i så fall.

Betty är ju grym. Kunde den inte bara heta Betty? Då hade jag varit nöjd. Och sluppit gnälla. Trots allt så är ju en bra grej att Betty inte går igenom den klassiska omvandlingen, där hon får moderiktiga kläder, noppade ögonbryn, linser och ja, ni vet. Det har inte hänt ännu, i alla fall. Må det aldrig hända! (Ja, jag vet att det bara är en serie, inte på riktigt, nej.)

library lover

2008-04-18T21:01:00.003+01:00

Tss. Det här var roligt. Vad gör man när man ska skriva uppsats om Hegel? Gör ett boknördstest istället. Well, I can't say I'm surprised. Över resultatet. Anna, känn dig utmanad. (Har vi en 100%are där månne?)

"jag tror han vill ha en kaka!"

2008-04-16T21:04:00.005+01:00

Idag skulle jag och min lilla caramell ta en fika. (Vi ville ha en kaka. På en onsdag.) Och vi hittade världens största biskvi! Detta, må jag säga, var ett gigantiskt bakverk. Tillsammans orkade vi en knapp tredjedel.

(Förtydligande: det är inte enbart Cams som är liten, det är biskvin som är stor.)

where does all the garbage go?

2008-04-09T20:55:00.002+01:00

Jag blir så trött på min DN-prenumeration. Det är sanslöst hur mycket tidningar och delar man får som i alla fall jag gärna klarar mig utan. Varför kommer man inte på idén om en riktad prenumeration? Jag förstår inte. Jag vill inte ha DN Motor. Nej. Inte läser jag någonsin ekonomidelen. Och alla bilagor! Jisses. Jag skulle vara fullkomligt nöjd med nyhets- och kulturdelen varje dag. Det är ju bara de jag läser! Och På stan till helgen. Det blir finfint. Kan DN fixa det, please? Annars kan de gärna få gå med alla överblivna, olästa tidningar till pappersinsamlingen tusen meter bort jämt och ständigt. Och skämmas lite för att det slängs olästa tidningar.

Oho!

2008-03-31T19:11:00.002+01:00

Jag gillar Håkans nya, väldigt faktiskt. Vissa gillar det mindre. Men jag gillar det. Jag tycker om när Håkan rockar. Men mest balladerna. Finast är Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Och den som säger att För sent för Edelweiss borde stannat som b-sida borde få lite stryk. (Men bara lite.) För den är fin fin fin. Och vem smälter inte när Håkan goes soul och sjunger till Natalie. Oj oj. Det var det. Jag är nöjd.

Jag har mycket nytt att lyssna på nu, fick en liten Fosca-skiva på posten av fina Hanna. Den har fått vänta lite på Håkan, men nu så.

en lång lång tid...

2008-03-25T17:16:00.003+01:00

Nu är det bara väntan. Kanske årets händelse, i alla fall vårens.
(Jag är en sån nörd.)

Favorit i repris

2008-03-18T21:11:00.003+01:00

En gång i tiden, för längelängesen, så gjorde jag en rolig lista. Det gick till så att man lät sin iPod svara på frågorna. Och det var så roligt att jag tänkte göra en ny. Höga förväntningar nu. Let's see.

1. Put you music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
NO CHEATING!

Will it be ok? Tell me
How are you feeling today? Järnspöken
How do your friends see you? A Fond Farewell
Will you get married? El condor pasa (if I could)
What is your best friend's theme song? This Dream Is Over
What is the story of you life? Bring It Back
What was high school like? Line of Best Fits
How can you get ahead in life? The Trapdoor
What is the best thing about you friend? The 'Feel Good' Revolution
What is tonight going to be like? Can I keep him?
What is in store for the remainder of this week? The Deutsch Mark Is Coming
What song describes you? Follow Me Down
To describe you grandparents? The New School
How is your life going? Jag tar vara på vattnet då åskan går
What song will they play at you funeral? Can't Get Enough
How does the world see you? Far Away
Will you have a happy life? Rocky Raccoon
What do your friends really think of you? Half A Person
Do people secretly lust after you? A Fool Such As I
How can I make myself happy? Attack El Robot! Attack!
What should you do with your life? What I Want
Will you ever have children? Kom igen Lena!

Tss. Men jag förstår inte, vadå "kom igen Lena"? Vem är Lena? Eller det kanske betyder att Håkan knackar på och säger "kom igen Lena". Han kanske bara glömmer att säga den första stavelsen "He". Och säger ett a för mycket på slutet. Och så blir det kanske en bäbis. Haha. Det tror jag på.

Over and out.

En bok för alla

2008-03-18T21:01:00.003+01:00

Jag vill slå ett slag för En bok för alla. Jag kanske redan har gjort det, men jag vill slå på stora trumman för dem (så isåfall så skriver jag igen). En bok för alla är fantastiska. Passa på, nu kan man hitta "Mästaren och Margarita" för 30 kronor, eller P.O Enquists "Nedstörtad ängel" för 27. Helt sjukt. De väljer så bra! Jag vill sitta med där, och bestämma. Snälla, kan jag inte få det?

När jag skulle köpa en present till min kusin som fyllde tre i dagarna hittade jag också Stina Wirséns "Leka tre" i En bok för alla-serien. Sjukt bra utbud även för barn med andra ord! Jag bugar och bockar, och uppmanar alla att köpa deras titlar. De har ju blivit av med stadsbidraget nu också. Köp och stödj dem helt enkelt. Det kostar ju så lite, och man får riktigt bra grejer.
Köp köp köp!

Birds fly over the rainbow, why oh why can't I?

2008-03-09T17:50:00.003+01:00

Denna söndag så utvecklar jag temat "vad man kan göra när man mest av allt vill undvika tentaplugg". Det har hittills betytt:

Virkning av en turkos sjal i mohair-garn
Ätande av gröna oliver
Läsande av nya 00TAL, särskilt Martina Lowdens och Dickon Edwards mailkonversation om liv, fiktion och skrivande
Slötittande på söndagsrepriserna på tv
Stirra på klädhögar som måste tvättas

Ungefär så. Men å andra sidan så var det faktiskt berusat födelsedagsfirande av Camilla igår, med middag på Patricia och dans på Debaser. Då kan man ju inte plugga idag, det är inte rimligt. Nej nej nej.

2008-03-09T16:14:00.003+01:00

00TALs nya nummer har kommit! Och det är tjusigt! Och intressant! Jag är lite stolt. Och nu är det så va, att det är Rumla på tisdag - releasefest för numret och klubb, med musik och vin. Klockan sju på teater Giljotin. Det kommer bli grymt grymt grymt!
Komsi komsi komsi.

all you want is one more Saturday

2008-03-04T21:38:00.004+01:00

Jag vill ha helg hela veckan. Jag vill inte ha tenta nästa vecka. Jag vill framför allt inte lämna in en synopsis tills imorgon. Efter tre uppsatser undrar jag fortfarande vad jag ska skriva i en synopsis. Jag tycker inte om synopsisar. Det är också ett fult ord, som inte riktigt går att säga i plural. Det kan ju inte vara synopsisar?

Just ja, boken var bra. Den nedan. Fin. Några gråtmoments. Sen har ju Håkans nya singel kommit. Den bloggar Johanni om. Den är fin, med handklapp och allt. Jag är nöjd.

Bokrea för amatörer?

2008-02-28T16:55:00.004+01:00

Jag håller delvis med Anna att bokrean är för amatörer. Det är många fula nytryck av Lagerlöf eller Strindberg som ingen ändå vill ha, i den formen. Och sjukt mycket folk. Men idag hittade jag åtminstone något som jag har trängtat lite efter att läsa för en billig penning. Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Hoppas att den håller, efter alla skyhöga hyllningar förra året. Men en fin bok.

2008-02-28T11:32:00.002+01:00

Varför dricker man inte champagne i såna här glas längre? Det ser så lyxigt ut. Som de gör i Marie Antoinette, eller i Brideshead revisited för den delen. Ge mig fina glas och champagne. Nu.

2008-02-27T00:07:00.004+01:00

Efter en helg med fest, och häng med waldo junior och senior, så har jag åter fastnat i Brideshead Revisited. Och eftersom jag har gått och blivit krasslig också, så har jag samvete nog att titta hela dagarna. Dialogen är underbar! Tänk om folk talade så nuförtiden, det vore prima. Och jag håller i allra högsta grad med oskie, de har så tjusiga kläder. Se bara!

to do everything in truth

2008-02-20T22:52:00.003+01:00

Idag är jag glad för att paketet från discshop med min fina Amelie-affisch har kommit fram. Den är jättestor. Och fin, tycker jag.

Och så är jag glad för att Brideshead revisited kom på posten i förrgår, vilket betyder att jag har en till fin tv-serie att förlora mig i.

Men jag är besviken på Bitterfittan, som jag har läst klart nu. Jag hade väl för höga förväntningar, men jag gillade så mycket det Maria Sveland sa. Och boken var inte så bra. Fast den har ju visserligen många feministiska poänger, javisst. Men det var så basic, vi vet att typ alla förhållanden är ojämställda. Vi vet att teori och praktik är sjukt svåra att kombinera. Det var också någon slags hyllning 70-talsfeminismen, som jag heller inte ens står bakom. Och som skönlitteratur? Nej. "Alltför pragmatisk" som min professor skulle ha sagt. Mmm.

Vissa fina avsnitt fanns ju i alla fall, jag gillade det om apelsinmännen. En apelsinman är inte dum inte.

"Män som skalar apelsiner är extremt ovanliga i det offentliga rummet. Precis som män med medhavd matsäck eller lunchlåda är ovanliga på arbetsplatser. Jag älskar män som skalar apelsiner. Det finns en slags vacker noggrannhet, ett tålamod och en omsorg i apelsinskalandet. Ett sätt att visa kärlek i det lilla, att vilja ge utan att nödvändigtvis få något tillbaka ... En sann prestigelös kärlekshandling som går på tvärs mot mycket i mansrollen."

Och just av det avsnittet har jag förstått hur mycket jag ber om när jag alltid ber folk omkring mig att skala mina apelsiner. De får hjälpa mig att åtminstone påbörja skalningen, eftersom jag är så dålig på att skala. Jag bara tar och tar. (Men jag är i alla fall bra på att lyssna.)

Sweeney Todd

2008-02-15T09:51:00.002+01:00

Jag vill se Tim Burtons nya Sweeney Todd. NU! Av redan självklara skäl att det är Tim Burtons nya, att Johnny Depp är med, tillsammans med Helena Bonham Carter. Att det alltid är snyggt, fabulöst, fantastiskt. Och så ska de sjunga också, samtidigt som det är massa blod? Det låter märkligt, och jag måste se. På en gång. Plus att Johan Croneman skrev i DN idag att man "ligger utspilld i förundran" på slutet, att det är så genialiskt. Synd att jag är ute på vischan. Kan det vara möjligt att den går i närheten? Nej. Jag måste vänta. Damnit.